Showing posts with label Air france. Show all posts
Showing posts with label Air france. Show all posts

Friday, February 22, 2008

The one you have for life, baby

Goodbye Zebras är ingen musikblogg, men idag gör jag ett undantag.

Igår var en seg kväll. Basutbudet och beat hospitality spelade på Uppåt framåt, jag var ganska peppad eftersom jag spenderat mina senaste dagar som Howard Hughes. Självklart kom jag aldrig dit eftersom alla jag bad eskortera mig gav mig fingret rätt i ansiktet. Någon var skyldig OG två lax, någon annan hade sex med en svan medan andra inte ens behagade svara på sms. Istället åkte jag förbi bloggkollektivet vända kappan efter vinden, men det enda jag fick där var örfilar i ansiktet och glåpord kastade efter mig. Så jag åkte hem och kollade lite bloggar, hos Annika Flynner blev inte ens mina kommentarer godkända som läsvärda, och jag kände hur mitt värde som människa sjönk vidare nedåt.
Sedan, i brist på egentlig sökarenergi, såg jag världens sämsta film.
Den handlade om en tjej som blev torterad och könsstympad i en källarhåla, Fruktansvärt vidrig och grafisk var den. När filmen var slut mådde jag så jävla dåligt att jag ville gråta. Jag försökte bota mitt humör genom att slå på South Parkfilmen "bigger, longer" på quicksilverscreen.
Ååh jag hörde hur intromelodin av "mountain Town" började balsamera min själ - trodde jag, filmen var nämligen dubbad på italienska. Tårarna började rinna och jag kände mig helt förstörd, vad skulle jag göra? I ren desperation såg jag senaste avsnittet av In treatment, HBOs nya en-halvtimme-straight-up-terapi-serie. Och avsnittet handlade om en tonårstjej som ville ta livet av sig, detta efter att hon legat med sn gymnastinstruktör och sedan fått höra av en annan kille att hon "Fucks like she was sexually abused".
Sen somnade jag, förmodligen av ren känslomässig utmattning.

Jag vaknade upp till oljeplattformsvädret (c Anders Teglund) vi har här i Göteborg och kollade mailen för att mötas av ett nytt mail som informerade mig om att "Vi måste tyvärr lämna dig ett negativt besked angående din ansökan till semestervikariat" En slags pre-depressionsfas började krypa sig på...

Men av en ren slump gick jag in på en myspacesida med några fantistiska människor som spolade bort allt, och nu menar jag allt det här hemska från gårdagen. Jag blev kär i hela världen och nyfödd igen, det var helt fantastiskt. Som om Beach Boys och Air France älskade till softa electrobeats. Tack.



Pacific!


Om sommar, kärlek, dans och skönhet är planeter, då är Pacific! deras sol.

Thursday, June 7, 2007

Tunes for the road



Här är låtarna på mixcdn som skall underhålla Mig, Linda, Linus och Ida på vägen till Hultsfredsfestivalen:



1. Beach Boys - God only knows
2. Park Hotell - Low on resistance
3. The Tough Alliance - 25 years and running
4. Deportees - damaged goods
5. The Tough Allliance - First class riot
6. Air France - Beach Party
7. Uffie - First love
8. The Tough Alliance - Looking for gold
9. Laakso - Norrköping
10. Gerry Rafferty - Baker street
11. Amy Winehouse - Addicted
12. Days - Downhill
13. Justice - D.A.N.C.E
14. Vapnet - Tjernobyl
15. Juvelen -Watch your step (krazyfiesta rmx)
16. Stevie Nicks - I love you always forever (dansvänlig remix)
17. Uffie - Hot chick
18. The Touch - Maximization nation
19. SebastiAn - Greel
20. SebastiAn - Ross ross ross

Jag ville egentligen peta in Rihanna - Umbrella också. men vågade inte.

Wednesday, May 16, 2007

TTA: A new chance


Ett av världens bästa band heter The Tough Alliance. och i dagens NSD finns min intervju med dem. Jag besparar dock er besvär genom att klistra in den här direkt.

En ny chans för TTA

Singeln "First class riot" snurrar i P3 och i dag släpps den nya skivan "A new chance". Frågan är om Göteborgsduon The Tough Alliance är lika kompromisslösa som tidigare.- Vi hoppas att vi inte har några fans, säger de till NSD.
The Tough Alliance (TTA) är Erik Berglund och Henning Fürst från Göteborg. Efter tre EPs och två album, varav ett helt instrumentalt, är de aktuella igen med nya albumet A new chance.

Vid första lyssningen ter sig plattan vara ett lika vackert verk som vi gjort oss vana vid. Till och med större, bättre och med en slags andlig atmosfär. Hela ljudbilden har på något sätt blivit mycket bredare. TTAs sound, med all sin kompromisslöshet, är lika unikt som alltid.

Hur har månaderna innan skivsläppet sett ut?

- Extremt hektiska och nästan obehagligt fokuserade. Som en berg-och-dalbana.

Hur gör ni praktiskt när ni snickrar ihop er pop?
- Vi beger oss in i någon slags drömvärld av virvlande känslor och ljud- och bildfragment och försöker kanalisera in allt i ett så tydligt uttryck vi förmår. Det känns lite som en annan dimension för att uttrycka det löjligt.

Berätta, varför valde ni att kalla albumet "A new chance"?
- Därför att det är en ny chans för TTA. En ny chans att förtydliga, förfina och nyansera uttrycket. Att åstadkomma något rent.

Med låttitlar som "First class riot" och "Neo-violence" på den nya plattan, plus att ni säljer en skottsäker väst på er hemsida, måste jag fråga: Vilken roll spelar våldet för TTA?
- Våld som koncept betyder väldigt mycket. Men vi leker med begrepp och omdefinierar. Ibland finns det inte ord för det man känner.

Har ni lämnat den ambienta musiken från "Escaping your ambitions" (2006) bakom er?

- Ingen aning. Vi undviker långsiktiga planer, då vi vill hålla oss så fria som möjligt i nuet. Det är så lätt att man begränsar sig när man sätter upp mål och planer. Vi vill alltid kunna göra vad helst vi känner för.

På ert egna skivbolag Sincerely yours ligger Air France och Honeydrips. Hur engagerade är ni i deras projekt?

- Ingen inblandad har något intresse av att förklara, förenkla eller informera. Sincerely Yours uttrycker sig bäst själv.


TTA har blivit omtalade för sina liveframträdanden då de aldrig spelar några instrument utan bara sjunger playback samt vevar med armarna och poserar med baseballträn.

Dessutom uppträder de oftast inte längre än i 15 minuter.


Har ni några liveframträdanden inbokade i år? Var och när?

- Södra teatern i Sthlm den 16:e maj, Fryken i GBG den 18:e maj, Jericho i Malmö den 8:e juni, Peace & Love i Borlänge den 29:e juni, Accelerator I sthlm den 30:e juni och Rip it up i Säffle den 6:e juli.

Kommer någonting i uppträdandet från förr förändras?

- Vi vet aldrig hur uppträdandena kommer se ut förrän dagarna innan. Vi vill ha friheten att göra precis vad vi känner för och det som känns ärligast för stunden. Därför kan vi inte planera några "shower". Men att döma av hur mycket det förändrats hittills blir det nog inga stora överraskningar. Men den som lever får se.

Hur vill ni att era livespelningar skall bli mottagna? Hur mycket bryr ni er?

- Vi vill att de skall bli mottagna med starka känslor. Det spelar ingen roll vad för typ av känslor vi framkallar, bara de är starka. Vi känner väldigt mycket för TTA och vill förmedla detta till publiken och få en reaktion. Vi ser det inte som någon jävla underhållning utan ett sätt att göra precis vad vi känner för offentligt i en kvart.

Vad är det med Göteborg som får dess musiker att vilja ompröva själva begreppet livemusik? Är det en slump att både ni och The Embassy i viss mån anses provocerande?

- Det känns som att det finns en starkare tradition att gå sin egen väg fullt ut i Göteborg än i till exempel Stockholm. Det måste ha någonting med mentaliteten att göra.

Hur skulle ni beskriva era fans?

- Vi hoppas verkligen att vi inte har några fans, det låter hemskt. Men de som uppskattar TTA är antagligen trötta på apati, rollspel och bakåtsträvande.

Vad har ni för inställning till fenomenet myspace?

- Ett billigt, fult och hierarkiskt kontaktsannonssystem.

Hur mycket energi lägger TTA ner på stil?

- Det är helt undermedvetet och helt omöjligt att säga. Vad är stil? Vi lägger ner hela våra liv på vårt uttryck.

En kompis till mig köpte ett par chinos efter att han sett videon till "First class riot". Vad säger ni om det?

- Imponerande.

Och till sist: Vilken musik utöver TTA borde vi lyssna på i sommar?

- Abida Parveen, Generation Terrorists med Manic Street Preachers, Ali Farka Toure, Air France, trancehits, Franke, 90-tals hip-hop, Jonas Game. Samt ett oändligt antal låtar från världens alla hörn.