Friday, February 22, 2008

The one you have for life, baby

Goodbye Zebras är ingen musikblogg, men idag gör jag ett undantag.

Igår var en seg kväll. Basutbudet och beat hospitality spelade på Uppåt framåt, jag var ganska peppad eftersom jag spenderat mina senaste dagar som Howard Hughes. Självklart kom jag aldrig dit eftersom alla jag bad eskortera mig gav mig fingret rätt i ansiktet. Någon var skyldig OG två lax, någon annan hade sex med en svan medan andra inte ens behagade svara på sms. Istället åkte jag förbi bloggkollektivet vända kappan efter vinden, men det enda jag fick där var örfilar i ansiktet och glåpord kastade efter mig. Så jag åkte hem och kollade lite bloggar, hos Annika Flynner blev inte ens mina kommentarer godkända som läsvärda, och jag kände hur mitt värde som människa sjönk vidare nedåt.
Sedan, i brist på egentlig sökarenergi, såg jag världens sämsta film.
Den handlade om en tjej som blev torterad och könsstympad i en källarhåla, Fruktansvärt vidrig och grafisk var den. När filmen var slut mådde jag så jävla dåligt att jag ville gråta. Jag försökte bota mitt humör genom att slå på South Parkfilmen "bigger, longer" på quicksilverscreen.
Ååh jag hörde hur intromelodin av "mountain Town" började balsamera min själ - trodde jag, filmen var nämligen dubbad på italienska. Tårarna började rinna och jag kände mig helt förstörd, vad skulle jag göra? I ren desperation såg jag senaste avsnittet av In treatment, HBOs nya en-halvtimme-straight-up-terapi-serie. Och avsnittet handlade om en tonårstjej som ville ta livet av sig, detta efter att hon legat med sn gymnastinstruktör och sedan fått höra av en annan kille att hon "Fucks like she was sexually abused".
Sen somnade jag, förmodligen av ren känslomässig utmattning.

Jag vaknade upp till oljeplattformsvädret (c Anders Teglund) vi har här i Göteborg och kollade mailen för att mötas av ett nytt mail som informerade mig om att "Vi måste tyvärr lämna dig ett negativt besked angående din ansökan till semestervikariat" En slags pre-depressionsfas började krypa sig på...

Men av en ren slump gick jag in på en myspacesida med några fantistiska människor som spolade bort allt, och nu menar jag allt det här hemska från gårdagen. Jag blev kär i hela världen och nyfödd igen, det var helt fantastiskt. Som om Beach Boys och Air France älskade till softa electrobeats. Tack.



Pacific!


Om sommar, kärlek, dans och skönhet är planeter, då är Pacific! deras sol.

11 comments:

Tårtan said...

Förlåt att vi var så taskiga, det var bara det att vi var mitt uppe i värsta high on life-grejen att vi inte ville gå på någon kass klubb.

KV said...

Jag vet inte om sensmoralen i texten gick dig förbi Tårtan, men den går iaf delvi ut på att okänslighet är ocoolt. Fast det vet du ju, du som uppskattar livskvalitet.

hypsilophodon said...

du missade en fet spelning... jag sjöng till och med lite av i'm a flirt, a capella.

KVii said...

I don't doubt it man.

battlefield bundo said...

vännen, jag har bytt nr. kontakta mig annorstädes så får du det och jag lovar att jag Alltid svarar på sms.

det här med pacific kan dessutom behövas diskuteras misstänker jag.

Kristoffer Viita said...

Bytt nr? Skulle det vara nån slags ursäkt eller? När jag ringer eller messar förväntar jag mig svar om det så är till Hitlers gamla nr.

nää haha, jag misstänkte faktiskt att det var nåt sånt som var orsaken. Men som stilistisk bitterhet passade det bättre att skriva sådär.

Ja Pacific, det kommer att bli galet bra så det måste ju definitivt diskuteras. Men du, vad betyder Annorstädes, är det nybyggarsvenska för mail eller?

Anonymous said...

Jag har försökt handla fisk från fiskdisken på Coop Konsum Landala i Göteborg två gånger under denna månad. Varje gång jag närmar mig fiskdisken så vänder sig personalen ryggen och försvinner någon annanstans. En gång stod jag vid disken och väntade i fem minuter utan att någon kom och hjälpte mig. Efter det ringde jag till butiken ich undrade varför personalen vägrade hjälpa mig. Då fick jag svaret: MAN FÅR STRÄCKA ÖVER DISKEN OCH TA FISKEN SJÄLV!
Vart har servisen tagit vägen? Maten är ju redan dyr.

Kristoffer Viita said...

Anonym, du verkar helt jävla galen, på ett fint sätt.

Anonymous said...

I samma ögonblick som jag skulle påbörja den här bloggkommentaren kom jag på att det här inte är Gordon's blogg. Inläggets natur hade vilsefört mig. Jag tyckte, under förutsättning att det var Gordon's blogginlägg som skulle kommenteras, att en kommentar i stil med "det där med Pacific konsoliderar en vid det här laget gammal sanning: ditt sinne för elegant ironi är fullkomligt exempellöst" vore passande. Nu vet jag varken ut eller in. Jag skall gör mitt bästa för att kväva gråten, men det är så mycket nu.

ps K-Ö-P G-L-Ä-N-T-A! ds

Gordon said...

ÄR det en silfverfisk jag har närt vid min barm!

Anonymous said...

eller är det en silfverfisk jag närt i mitt badrum.