Det är mycket nu. Det ska ni veta era jävla svin.
Nej förlåt, nu blev det ganska otrevligt ganska snabbt, och så kan vi inte ha det om ni ska fortsätta läsa den här bloggen. Ni är förstås inga omalda varmkorvar, ni är mina kära och underbart intelligenta läsare som idag, på alla hjärtans dagen till ära, skall bjudas på något mycket speciellt.
Men först, ja vart var jag nudå?
Jo: det är mycket nu, förutom att jag har ungefär fem böcker att läsa om segregation, black metal och punk och mods (fy fan, det tar aldrig slut med det här jävla 40-talistupproret!) Så har jag en tenta att skriva och jobb som ska lämnas. Eller jobb och jobb, snarare provskrivningar som förmodligen aldrig kommer att se dagens ljus. Men in ska de i alla fall och då får jag gott göra mitt bästa (haha).
Allt det här kanske ni skiter i, snabba effektsökare som ni är. Och jag har sympati eftersom jag är likadan själv. Vad bryr jag mig om hur ni mår och har det? Inte ett exkrement, där hade ni svaret.
Eller jo, förlåt. Nu var jag sådär elak igen. Klart att jag bryr mig, herreguud. Jag vill att ni ska hålla er friska och starka, om inte annat så pass medvetna att ni orkar läsa den här bloggen och ge mig den bekräftelse jag förtjänar.
Men till saken: som ni vet gillar jag bra film, det gör förhoppningsvis ni också om ni läser den här bloggen. Men Jag gillar också dålig film, eller för att precisera: Trailers till dåliga filmer. Därför tänker jag förunna er älskade läsare med mina just nu favoriter bland trailerträskets annars så nekrofiliska torskar. De närmsta dagarna kommer med andra ord att bestå av: mindre text, mer bajs.
Vi öppnar starkt med trailern till filmen Teeth.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Bra inlägg. Det känns fint att du äntligen blottar lite känslor och visar dig sårbar Kristoffer. Öppna dig. Vi vill se människan bakom filmsnacket.
Aha,så det är därifrån som Southpark-killarna har snott sin Hillary Clinton-spoof. Underbar film, jag laddar ner den nu
Det här är lite off-topic, men kanske ändå inte: filmkritikens nobel gentleman N-P Sundgren lever fortfarande och har fan ta mig bara blivit vassare sen han föll offer för TV:s ängsliga ungdomspolitik.
Måltavlan i det länkade inlägget är, ja, ni gissade rätt, Staël von Holstein.
http://www.expressen.se/kultur/1.1048135/pratar-i-vadret
Visst är debatten en smula tjatig vid det här laget, men får ändå sin charm i och med att den indirekt handlar om att kasta bajs på alliansen.
Anonym 1: tack, jag ska försöka bli bättre på både blottande och filmsnack. I kombination är de guld.
Tårtan: Jag gillar din bild.
Anonymous: Du verkar cool. N-P Sundgren har jag lite blandade känslor för. Alltså han är ju sjukt kunnig och verkar ha hjärtat på rätt ställe. Tyvärr kan ha vara lite väl nedlåtande ibland vilket stör mig, fast förstås inte med fallet Von Holsten, honom bör och måste man behandla som ett barn. En skrikig liten unge.
Post a Comment