Fredagslistan: Ensamheten

Förra fredagen skrev ironikern, radioprofilen och musikern Anders "Teg" Teglund ett inlägg på sin blogg Fredagslistan. Det var en (surprise) lista, en för kärleken. Teg tycker att det i dagens samhälle råder en gällande singeldiskurs som via helgbilagornas allmäktiga genomslagskraft bedriver en slags propaganda mot parförhållanden som beskrivs som konservativa och förknippade med "hyr-dvd och ikea-inköp". Tegs lista slår alltså ett välriktat och behövligt slag för den monogama heterorelationen som i sitt underläge blir sparkad på av hårda helgbilagskängor. I kommentarsfältet hyllas sedan Teg enhälligt som den ende sanna tolken av kärlekens ack så komplicerade språk.

Eftersom jag själv (som bekant) är väldigt pro-etablissemang känner jag att någon borde ta singeldiskursen i försvar. Förklara några punkter som bidragit till dess storhet. Det handlar förresten inte om att vara singel, utan att, som Teg själv förklarar, vara ensamstående. Singel är ju bara ett lite förfinat uttryck (hallå Fredrik Lindström). Så nu använder jag skamlöst Tegs eget grepp med "fredagslista" för att ge er den ultimata listan till ensamheten i all sin blodssvällande prakt.

1. Som helt ensam får man skaffa sig ett nytt och förfinat förhållande till matematik. "Hur många öl har jag druckit nu?" är förstås en viktig uppskattning att hela tiden göra, då man aldrig har någon chans till närhet eller sex i nyktert tillstånd. Men dricker man för mycket så slutar man istället upp på Grand Burger klockan fyra med gråten i halsen och en kebabrulle i skötet.

En annan intressant uträkning jag har gjort är den om hur snabbt en tjej i ett förhållande nämner sin pojkvän. Senast 10 minuter efter första kontakt gäller, och det slår faktiskt aldrig fel. Oavsett om det är kärnvapenkrig och mutanter på anabola som tar över jorden samtidigt så kommer tjejen, så fort man kastat sig ned i första bästa jordhåla för att söka skydd från atomstrålningen, kläcka ur sig någon detalj om sin kille. "Min pojkvän gillar den här undergångsfilmen I am Legend jättemycket". Sedan hör man sig själv säga "Åh gud vad intressant, berätta mer?" samtidigt som man förbannar valet att inte rädda hennes kompis undan kärnvapenexplosionen istället.
Som för att markera liksom, "jag har en pojkvän och han är en så stor del av mig att när jag de få stunder inte klänger i hans arm och faktiskt är ute för mig själv så måste jag konstant prata om honom så att illusionen av hans närvaro åtminstone finns där."
Om en tjej har en pojkvän är hon naturligvis stolt över detta, det är för övrigt nödvändig information. Så att man "inte får några idéer". Det finns också tjejer som väljer att aldrig nämna att de lever i ett förhållande men det är oftast för att de är trötta på sin kille och vill ha lite uppmärksamhet av någon utomstående. Att lista ut en sån sak kräver noga beräknande för att man inte ska slösa bort en hel kväll med att känna sig som en kung för att sedan få "the pull back" när man "får sig några idéer".
Samma regler gäller förstås för killar som har flickvän, även om de för det mesta skiter i 10 minutersregeln och struntar i att berätta om sin relation överhuvudtaget då killar nte tycker att det här med relationer är så häftigt, utan snarare antalet tjejer man legat med. Risken är då att ingen kommer att finna killen intressant eftersom tjejer inte är särskilt intresserade av killar som inte redan lever i ett förhållande. Med all rätt förstås.

2. Man behöver aldrig diska. Aldrig. Två ord: take-away.

3. Man kan ladda ner film istället för att gå och hyra den.

4. Sexet som ensam är förstås sämre än i en monogam parrelation. Både solo och i sällskap med någon annan. Men fördelen är att det finns en större förlåtande faktor. Det är liksom okej om det är dåligt eftersom det är första (och förmodligen sista) gången. "Det är ju klart att ingen är världsmästare på sitt första försök" tänker båda om den andre och somnar gott i varandras armar.

5. "det är det bästa med att inte vara älskad av någon, man får så jävla mycket tid över till annat" Som den gode Beta skrev. Och ingenting kunda stämma bättre. Exempelvis kan man som ensam ta sig tid och lyssna på UGK - "international players anthem", Känna efter riktigt djupt och och känna att om man varit med i en film så hade man tänkt "det här, det är en riktigt jävla ironisk filmscen det här". Och så skrattar man högt för själv och njuter av den bästa sortens humor, ens egen.