En kortfilmare på Göteborg filmfestival berättade för mig att han i unga år gått in på dramatiska institutet i Stockholm för att snoka runt lite. Han var liksom litesugen på att gå där. Bäst som han höll på att snoka dök det upp en kille som frågade vad han gjorde där? Kortfilmaren berättade att han var där ock snokade. Då blev killen genast väldigt glad och skulle visa den förvånade kortfilmaren runt. Han öppnade dörrar till alla möjliga rum och höll tydligen i en väldigt informativ guidetur.
Killen där var Jens Jonsson som regisserade Pingpong-Kingen. Min recension ligger här, men den har censurerats och börjar ursprungligen på följande sätt:
"Jag har aldrig varit i Gällivare. Någonstans har jag väl fått för mig att de flesta boende ovanför Boden fortfarande jagar i flock med spjut, gör upp eld genom att gnugga trä mot trä och tittar på TV4.
Som tur är har Jens Jonsson spelat in en film som utspelar sig i Norrbotten, utan att för den skull på typiskt filmsvenskt sätt schablonisera den geografiskt ofta bestämda bilden av befolkningen och kulturen (facit: Jägarna). Jonssons film är mycket större än så, eller vill åtminstone mer..."
1 comment:
det är nästan skämmigt att jag aldrig sett den filmen, jag som bor i gällivare o allt. haha
Post a Comment