Friday, February 29, 2008

No country for whorehouse-haircuts


Film: No country for old men
Betyg: 4

Many men, many many many men / Wish death 'pon me/Lord I don't cry no more/Don't look to the sky no more/Have mercy on me".

Så sluddrade 50 cent om hur alla hans fiender var ute efter att sätta skotthål nummer tio-plus i honom.

Den här recensionen har inget med honom att göra. Men likt texten i låten har det drällt av män på biorepertoaren den senaste tiden.

Såhär: om Paul Thomas Andersons There Will Be Blood är en så svart och hårig saga, en om människans vidrigaste sidor, och om Wes Andersons Darjeeling Limited är ett slags Indiska-pyntat kollage av dennes tidigare filmer - då hamnar Oscarälsklingen No country for old men någonstans mittemellan.



Till att börja med handlar den om män, många män.

En helyllecowboy som av en slump hittar en väska full med pengar.

En stöddig, men inte helt kapabel, prisjägare.

En psykopatmördare utan humor som, well, vill ha tillbaka sin väska med pengar ("?wish death ?pon me").

Och förstås en trött, gammal, ja nästan apatisk sheriff som halvhjärtat ska förhindra blodsutgjutelsen ( "?have mercy on me").

Det blir en sjukt nervig jakt resten av filmen som förmodligen innehåller mer våld än någonsin tidigare i en Coenfilm. Och bröderna återanvänder mycket från sina föregående alster: Javier Bardems iskalle psykopat (vars frisyr hämtats från en fotobok över horhusbesökare 1979) är en nystöpt Peter Stormare från Fargo, pengaväskan som bringar trubbel till vardagshjälten är inte helt obekant sedan Big Lebowski och det tjocka obehaget i de tysta, väntande scenerna går att spåra till The man who wasn?t there.

Men Coens lyckas göra något nytt, en egen film av sina egna filmer. De kan trycka till med scener som verkligen lyser upp människans äckligaste sidor. Som när tre unga pojkar säljer en jacka till den förblödande Moss utan att fråga hur han mår. Girigheten härskar i ett hårt land där alla gör varandra illa och de som försöker stoppa det inte orkar eller väntar på en Gud som aldrig kommer.

...Don't look to the sky no more.


Publicerad här dårå.

3 comments:

Maliee said...

Och så äntligen dristar jag mig till att skriva en kommentar (!) för jag ser nämligen ett betyg längst upp. Vadan detta?!

Kristoffer V said...

Hej När man skriver recensioner i dagstidningar förväntar de sig oftast (alltid) att man delar ut ett betyg. Jag gillar det inte. Men jag gillar att få lön.

Joel Josefsson said...

No Movie For Young Girls!