Saturday, March 1, 2008

DJ ARRIVAL OF THE MAILTRAIN


"spela skivor" har man ju hört talas om, ja att att folk gör ibland. "DJ" - En gång i tiden betraktat som ett av hiphopens fyra element, nu snarare harvande gratistidningskrönikörers fundament. Själv har jag alltid trott att det var något ganska komplicerat matematiskt över skiten, ungefär som att göra högskoleprovet för en sifferanalfabet som mig själv. Därför har jag alltid hållit kvinnliga DJs högt, närmare bestämt på den piedistal som de rent fysiskt faktiskt står på, och även så i egna hierariska kategorisering. Men genuskorrekt som jag ändå gör mitt bästa för att bli har jag nu insett att DJ-grejen, ja den är inte så jävla komplicerad helt enkelt. Igår kväll gjorde jag mitt första DJ-set under artistnamnet DJ ARRIVAL OF THE MAILTRAIN (vilket som bekant är en referens till den första rörliga filmen "ett tåg anländer till station" som visades i slutet av 1800-talet, upphovsmän var bröderna Lumiere.)

Som partner hade jag vid min sida den eminente DJ BLK HWK DWN, ett musikaliskt geni som likt mig själv inte haft med skivspelarutrustning att göra sedan han hade blöjor typ. Tyvärr kom DJ PASSION OF THE CHRIST, vår sista bit i triopusslet, ned från korset lite väl sent och missade vårt set. Men hey, det var mycket vi ville ha som inte riktigt hände.
Planen från början var att låta varje DJ presenteras med ett ljudsample så att man fattade vad som komma skulle liksom. Jag skulle förstås haft ljudet av ett ankommande tåg (jaja jag vet att det är en stumfilm). BLK HWK DWN skulle öppna med tunga rotorbladsljud från en helikopter och PASSION, ja hans intro skulle gått något sånt här: "Argaharsh do breds Kristu... Svish! *ljud av vinande piska* NA! NAAAAARGH!!! AAAAAAGH!!!"

Men nu blev det ju inte riktigt så. Istället fick vi som bäst klämma in lite Daft Punk mellan gamla stabila publikfriarhits som Billie Jean och (håll i er nudå) Wham. Men men, Hur svårt var det? Rent tekniskt? Well, förmodligen lät det skit när vi bytte låtar men jag ser ändå det professionella DJ-yrket numera som ganska jämställt med en profesionell tv-spelare i skill-level.
Hur som helst gjorde det ett intryck, varenda gina tricotbrud på stället var all over me efteråt. "Nej men baby gå inte hem, vi ska ha efterfest ju..." - ha! som om. jag har ett namn att representera och bära upp nu, då finns inte tid för något annat än vila och träning.

För att boka vår DJ-trio går det bra att maila på adressen till höger.
Gaget? Det tar vi ut i natura (HÖHÖHÖ!).

4 comments:

Anonymous said...

ja vad förväntar man sig när publiken består av Carlings och Gina tricot. skit ska skit ha (eller nåt mindre drygt).

Grovt Initiativ said...

HÖHÖ!! allvarligt är DJ-namnet ett av de bästa.

Ward said...

Själv har jag alltid haft svårt för att uppskatta DJ-set som någon sorts upplevelse. Hur fan är en DJ bra liksom, han mixar på något speciellt sätt eller vad? Och är det verkligen en slump att DJ rimmar på ghey? I think not.

Kristoffer Viita said...

Hypsi: Tack! Jag älskar grejen med DJ-namn så länge jag kan minnas, det finns en slags speciell kraft i det som inte finns i någon annan titel som Mr eller Dr eller Professor. DJ knäcker liksom allt.

Ward: Ja det där är ju en svår fråga, kanske är en bra DJ någon med ett bra DJ-namn?