Kreativt flöde har tjocknat = Bloggtips

Okej, hej. Idag fyller jag år. 23. Uppenbarligen är detta åldern då folk slutar erbjuda sitt grattis. Visst fick jag de obligatoriska mamma-pappa-samtalen men, och kanske viktigast, min facebook wall har skrattat mig i ansiktet med sin tomhet. Är det inte vanligt hyfs att gratta på wallen? Eller är det kanske Karma som drabbar mig? Jag själv fake-attendar alla events på hela facebook, vilket leder till att mina vänners födelsedagar läggs i botten på webbläsaren dit jag ändå aldrig hinner scrolla ner innan jag öppnar en ny flik. 2000-talet är här baby, get used to it.
Firade? Ja det gjorde jag genom att äta en såsdrypande pizza framför Ensam Hemma 2. Vilket för övrigt är en väldigt bra film. Det enda som är lite töntigt är att Kevin blir helt hård i brallorna av att hänga inne på en leksaksaffär vars häftigaste inslag är en polkagrisstång. Kollar på lite modelltåg. Sen köper han typ en flaska shampo för 23 dollar, da fuck?
Så här ska en riktig leksaksaffär se ut:



Men jag kom av mig lite. Egentligen ville jag ju tipsa om en blogg. Begåvade serietecknaren Henrik Bromander har börjat strö ifrån sig lite serierutor och annat gött. Bromander har rätt mycket av sina serier på en gammal hemsida, men att tipsa om en hemsida känns ju jävligt anti 2000-talet baby, dessutom kommer jag på detta vis undan med någon slags aktualitetsvinkel på hela den här posten. Så läs Henriks blogg här (och klicka er därifrån vidare till hemsidan).

22

Idag är jag ett störigt år äldre, och igår firade jag min födelsedag på ett tåg. Det var ändå okej. jag känner dock inte för att skriva nånting just idag. Inget novellistiskt, ingen recension. Jag är sjuk, jag har abstinens efter att slutat röka (det här ska INTE bli någon sluta-röka-blogg. håll er lugna) och jag har inte sovit mer än 3 timmar av dygnets 24.

Istället tänkte jag tipsa om en verkligen utmärk krönika på filmnyheterna.se, av en riktig favorithater: Kjell Häglund. Han inleder ganska bra med att kalla Thomas Bodström och MPAAs (motion picture associaton of America) styrelseordförande Dan Glickman för "Jargong-copycats" och gör sedan en lättförståeligt skriven utläggning om vilket hyckleri den Amerikanska filmbranschen utövar när de pratar om hur "fildelning förstör för filmarbetarna och deras familjer". En krönika jag önskar att jag skrivit helt enkelt.

Tack.

Ni är bäst.