Step up 2 the streets

En riktigt cool film med cool musik.

Idag, nagonstans i narheten av Brooklyn, stovlar tre snubbar in i tunnelbanevagnen och kor en dansrutin med flippar i alla mojliga vinklar. "Ladies and gentlemen, you have nothing to worry about..." Sen bara kickade de skiten ur vagnen med backflips och fan vet allt. Kanske hade de inte inspirerats av filmen, kanske var de forst, for reals och allt det dar?

2008: Pinapple express, The happiest man on earth och mer av mansslöjan

Innan ni kollar på filmen vill jag att ni klickar här för en sweet försmak av vad som komma skall. 2008.



Okej, nu kan ni kolla på filmen.



"Smell it, It's like gods vagina!"

En enastående studie i mänsklig förälskelse

Borde filmen som är inspelad med bara en mobiltelefon ha hetat, dock så är det sista ordet inte "förälskelse" utan "förnedring". I och för sig utesluter ju det ena verkligen inte det andra.
Hur som helst var filmen jättebra, pinsamt igenkännanderolig.
Innan dess såg jag äntligen Pingpong-kingen som väl också var rätt fin, kanske lite för lång. Och den där överkokelsen som Jens berättade om i intervjun var faktiskt lite knepig tycker jag.

On en other note så har P1s filmprogram Kino, ryckt upp sig rejält. Och det klart att jag inte kan motstå när jag äntligen får medhåll i min kritik till filmen Juno då Roger Wilson kallar den "En pro-liferulle i grungekläder".

Nu jävlar ska jag se svensk vampyrfilm, tre nya och bra svenska filmer på en dag, det måste väl ändå vara något slags rekord.

22

Idag är jag ett störigt år äldre, och igår firade jag min födelsedag på ett tåg. Det var ändå okej. jag känner dock inte för att skriva nånting just idag. Inget novellistiskt, ingen recension. Jag är sjuk, jag har abstinens efter att slutat röka (det här ska INTE bli någon sluta-röka-blogg. håll er lugna) och jag har inte sovit mer än 3 timmar av dygnets 24.

Istället tänkte jag tipsa om en verkligen utmärk krönika på filmnyheterna.se, av en riktig favorithater: Kjell Häglund. Han inleder ganska bra med att kalla Thomas Bodström och MPAAs (motion picture associaton of America) styrelseordförande Dan Glickman för "Jargong-copycats" och gör sedan en lättförståeligt skriven utläggning om vilket hyckleri den Amerikanska filmbranschen utövar när de pratar om hur "fildelning förstör för filmarbetarna och deras familjer". En krönika jag önskar att jag skrivit helt enkelt.

The Best of the Best

Oh yeah.


Till alla ni som hatar årsbästalistor: Här är en till.