Friday, March 27, 2009

Monstrets andra chans



Ondska finns inte. Det är viktigt att komma ihåg när man läser textuella kaskadspyor om "Monstret - Josef Fritzl". Med samma epitet beskrivs Jack Burridge som under sin rättegång kallades "Boy A" av pressen, men efter att ha dömts för mordet på en liten flicka dubbats till monster. Trots att han bara var en liten pojke.
Filmen börjar med att vuxne Jack (Andrew Garfield, sågs senast i stämningsfulla depp-deckaren "Red Riding") släpps ut från fängelset. Efter att ha avtjänat ett långt straff får han en ny identitet och omvärlden tar (ovetandes) emot honom med öppna armar. Schysst jobb, trevliga arbetskollegor. Lite bärs, lite klubb, lite ecstasy att dansa ut smärtan med.

En redig karl till övervakare som har hans välmående som första prioritet. Jacks tillfrisknande post-trauma blandas ihop med tillbakablickar till hans inte-så-roliga barndom där en ansiktslös sluskpappa röker framför teven och mamma ligger döende i cancer. När lille Jack frågar om hon vill ha en kopp thé ber hon honom dra åt helvete. Uppenbart trasig söker sig Jack till Philip, en annan pojke som inte har det så lätt hemma. Han har blivit våldtagen av sin storebror.
Eftersom de båda inte får någon vägledning eller frid i skolan börjar de skolka och bonda över destruktiva lekar.
Jacks vuxna persona träffar en flickvän och får som 24-åring gå igenom kriser som han missat under sin institutionalisering. Även om det mesta verkar gå framåt och uppåt för Jack så gnager sig tillbakablickarna med ökad intensitet in i nuet tills chefen på jobbet, som i början hållit principfast monolog om hur "alla förtjänar en andra chans", ringer och säger att de inte vill Jack någonsin kommer tillbaka.

Tydligen kommer han aldrig bli förlåten. Redan i första bilden är det omöjligt att betrakta Jack som annat än vän och genomsnäll, och efter sin frigivning sonar han sitt brott ytterligare genom att rädda en liten flicka i en bilolycka.
Trots det får han ett pris på sitt huvud. Det är tydligt hur lätt det är att posera med principer och sedan vända kappan efter vinden.
Att barn mördar andra barn är extremt ovanligt, därför ivras det ofta på att våldsamma datorspel eller skräckfilmer ligger bakom dåden. Som när två barn i England påstods ha sett "Childs play 3" innan de mördade en yngre kamrat, vilket ledde till bål där filmen brändes (sen visade det sig att de aldrig ens sett filmen). I Boy A är dock omgivningens förklaring till Jacks handling mindre intresserad av påverkan.
Filmen visar slappheten i att ta tag i problem som kommer från dåliga hemförhållanden, som förmodligen kommer från klasskillnader, eftersom det enkelt kan paketeras undan i flummiga begrepp som "ondska".

Publicerad i NSD 27/03

1 comment:

Joachim said...

Yes. Bra text som vanligt. Däremot håller jag inte med dig om att ondska inte finns. Det finns en svensk bok som heter just "Ondskans filosofi" som tar upp frågan på ett bra sätt (även de problem som begreppet innehåller idag). Jag reviderade flera av mina åsikter i ämnet efter att ha läst den.

Jag skulle snarare säga att det finns ett missbruk av "ondska" idag, även en förenkling av ordets innebörd. Men vahetere, verklig ondska finns.