Gran Torino är teater

För Hollywoods äldre herrar kan brist på självreflexion sluta med att de, trots faran för att bryta lårbenshalsen, försöker spela samma roll de gjorde för 30 år sedan. Som Harrison Ford förra året. Han kryddade Indiana Jones-serien med utomjordisk chockterapi så att ingen skulle lägga märke till hans gubbrumpa. Clint Eastwood däremot, en av Hollywoods få republikaner, är väl medveten om sin egen skröplighet.

I Gran Torino spelar han änklingen Walt som överlevt kriget i Korea. Han är bitter, hård, men har ett hjärta av guld. Det visar sig när han tar grannpojken Tao under sina vingar. Taos familj trakasseras av ett gatugäng och Walt räddar situationen när han dyker upp med sin bössa och gör klart för gängledaren att han "använde fucks som dig som sandsäckar i Korea".
Trots att Walt har en mun som dräller ur sig rasistiska kommentarer av den gamla skolan ("Spooks, gooks, swamp rats") blir han kompis med den asiatiska grannfamiljen. Han fortsätter dock kalla dem fiskögda gulingar i deras hem. För att tuffa till Tao kallar han honom för tönt och pussy.

Eastwoods karaktär är inte på riktigt. Och det är nog meningen att det ska kännas så. Walt är en föråldrad sammanställning av alla Cowboys och Harry Callahans som kommit och gått med samma väsande röster. Ibland till den grad att det blir komiskt. Gran Torino känns som ett lekfullt dramaexperiment, teater nästan. Platsen i filmen är väldigt lik en scen. Verandan där Walt sitter och surar med sin hund lämnas sällan och staden allt utspelar sig i kunde vara vilken som helst. Vi har sett allt förut. Plötsligt blir allt väldigt våldsamt. Jag nyktrar till.
Precis i tid till Clintans sångnummer i eftertexterna.

4/5

Recension publicerad i NSD 20/03/09

Relaterat:

Läs även FLM-Jakobs och Hynek Pallas texter. De dissikerar filmen med vassare knivar.

Vad jag tänkte på, i frågan om hur filmens få svarta porträtteras, var att de ändå får Kowalskis respekt. Visst han trycker upp en picka i nyllet på dem och kallar dem "spooks", men han tycker att de är mycket ballare än den mesige Wiggerkillen. "These boys don't want to be your bro and I don't blame them" säger han. Sedan ber han de svarta killarna att "take care now" innan han kör iväg. Jag skulle i och för sig förstå Spike Lee om han går i taket. En snubbe på Imdbs forum menade ju att hela filmen är ett sätt för Clint Eastwood att trycka upp en så uppenbart rasistisk film i Spikes nylle och komma undan med det. Fast, Blev inte Gran Torino klar långt innan det beefet?
Jag har själv varit lite ambivalent inför den här "gulliga" rasismen. Men den är inte riktigt på allvar, filmen känns för mycket som ett skådespel och en konstruktion.

Vad säger ni?