Ett rop på hjälp.

I ett avsnitt av Seinfeld hittar Elaine sin favorithylla på videoaffären, det är en rekommendationshylla av en anställd som kallar sig "Vincent". Han gillar bara tunga dramer och Elaine känner att de har ett intimt förhållande då de, trots att de aldrig träffats, har exakt samma filmsmak.

Men det är ju skitjobbigt med drama varje kväll, och Kramer som tycker att Vincent är en "Arthouse-goon" pekar nöjt ut Weekend at Bernies 2 eftersom den enligt honom har en "Hilarous premiss". Det hela slutar med att Elaine sitter och svär åt filmen i sin säng:

"Bernies is dead you morons! Just beacause he's wearing sunglasses he looks alive!?"

Men fuck that shit! Alla vet att Elaine är ytlig.

Weekend at Bernies, Jag såg tvåan i helgen. 3,5 på imdb stoppar mig inte. Jag njöt helhjärtat av den, vem tänker betala för min terapi?

Liveblogg: Bachelor Party på TV6

Jag kan inte tänka mig något så pass njutbart och samtidigt värdigt skämskudden som en Tom Hanksfilm från 1984 där ett gäng djuriskt sex och våldsbenägna (headbutta chipsskålen?) män svänger ihop en svensexa. Här är min livefeed.

Anslag:
"Killar, jag ska gifta mig."

"Vi måste ha en fest med sprit, horor, droger och allt annat som gör livet värt att leva!"

Sportromantik:
Grabbarna tittar på porr, de hejar på som om det vore en fotbollsmatch: "bring it home" "go go go" "all the way down!"
"gentlemen, start your boners!"

Sms från Linus: Ha fan vilken film. Män i grupp. Tom Hanks alltså, hoppas dom får nå prostituerade till festen nu efter reklamen!


Otrohetsliberalism: "Okej jag gör det! om jag inte är tillbaka om en halvtimme så ring en ambulans"
"That's the old Rick!"
"Kolla in hennes rattar!"

Sms från Linus: Yes nu kommer åsnan!"

Våldtäktskomik och etnisk tolerans: Killarnas fruar klär ut sig till horor och blir av misstag skickade till ett rum med japanska affärsmän i underkläder. När de försöker gå därifrån låser affärmänen dörren och hoppar på dem. Tjejerna skriker i skräck. En av japanerna säger "Visst är det här bättre än Sushi?" medan de jagar kvinnorna.

Djurmedicin: Åsnan snortar kokain.

Rekvisitafeminism: BH på huvudet.

Running scared, running late, running out, running for Governor?

80-talet, 80-talet. Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet? När Reagan löste twisterna, Och Europe låg på listorna! Just D, you said it.

Odyssén med 80-talsfilmer fortsätter, (även här och här) exklusivt på Goodbye Zebras. Ikväll med the Governator Arnold i rollen som The Running Man..

Jag älskar post-apokalypiska filmer, jag älskar när filmens premiss förklaras med en rullande cynisk text i början, jag älskar när Los Angeles är mörkt och regnigt i en bitter, förorenad och kall framtid. Där någonstans tar likheterna mellan min favoritfilm Blade Runner (1982) och Running man (1987) slut. Men visst fan har Paul Michael Glaser, regissören till den senare, ogenerat gjort sig skyldig till grand theft sci-fi. Robocop släpptes samma år som Running man och lyckas ju faktiskt vara sin egen film utan större stöldvarning. Samtidigt som den lyckades pricka den kalla råa trend som gick genom science fictionfilmerna under 80-talet. Dvs: Världen har blivit en kall och hård plats efter att girigheten fått härja fritt för länge. En motvillig hjälte får rädda dagen osv.
Men hey, Running Arnold har samma typ av svart humor som reklamfilmerna i Robocop. T ex så har tv-bolaget som sänder våldsdokusåpan Running man en enorm planch på kontoret som puffar för showen "Hate boat".



Läs följande text som om den vore väldigt old school-pixlig.

In the year 2017, the world economy has collapsed. The great freedoms of the United States are no longer, as the once great nation has sealed off its borders and become a militarized police state, censoring all film, art, literature, and communications. Even so, a small resistance force led by two revolutionaries manages to fight the oppression. With full control over the media, the government attempts to quell the nation's yearning for freedom by broadcasting a number of game shows on which convicted criminals fight for their lives. The most popular and sadistic of these programs is "The Running Man," hosted by Damon Killian (Richard Dawson). When a peaceful protest of starving citizens gathers in Bakersfield, California, a police officer named Ben Richards (Arnold Schwarzenegger) is ordered to fire on the crowd, which he refuses to do. Subdued by the other officers, the attack is carried out, and Richards is framed for the murder of almost a hundred unarmed civilians. Following a daring jail break months later, Richards is captured once again and forced to appear on "The Running Man" with three other convicts (Yaphet Kotto, Marvin J. McIntyre, and Maria Conchita Alonso). With their help, he fights his way through a cadre of sadistic gladiators hunting them down through the ruins of a Los Angeles earthquake, but not promising Killian that he'll return to settle the score when the show's host double-crosses him. In the meantime, the contestants must search through the ruins for the resistance in the hopes of finally broadcasting the truth about the government.


87, 87, var har du tagit vägen nu?


Bonus: Ny låt med House Gang Series kallad "Gordon and his will", ligger uppe på vår Myspace. Linus har gjort den helt själv även om han influerats av vår vän Gordons önskan att få bli begraven med knutna nävar.

They Live (for this shit)

Orgien fortsätter! 80-talsfilmerna rullar på och får sina välförtjänta hyllningar på Goodbye Zebras

John motherfucking Carpenter. Du har gjort det igen. Eller snarare: Gjort det för ganska länge sedan och åter en gång har jag tillfredställt mina sinnen med ett av dina verk.

They Live (1988)

Roddy Piper spelar Nada (B-skådis är en underdrift). En grymt bitig drifter, med underbart castad garderod: Hockeyfrilla plus flanellskjorta instoppad i ett par böghöga jeans. Sparkad i arslet av samhället har han fått lämna sin hemstad Denver för att söka Lyckan i L.A. vilket illustreras i ett sjukt snyggt gå-lite-motigt-gatan-fram-till-tunga-montona-bluesslingor-intro. Han får lite ströjobb på ett bygge och träffar Frank, en kille som fått en lite duktigare skådisrepresentation med Keaith David (Du vet äcklet i Requiem for a dream kallad Big Tim som köper sex av Jennifer Connelly? Eller har du inte sett den? Too bad for you).

Nada blir misstänksam när polisen dyker upp och hänsynlöst river ner de hemlösas provisoriska boenden. Han hittar ett par skumma solbrillor som får en del folk att framträda som ruttnande zombies (allt i svartvitt) och reklamskyltar att visa sina "sanna budskap". "Submit", "Obey", Comsume" och min personliga favorit "Stay asleep".
Så... Nada flippar! Han mördar ett par poliser (som dock ser ut som monster genom hans glasögon) och drar på rampage med två feta revolvrar och ett shotgun fint uppbackad av carpenters patenterade one-liners.

Faktum är att nästan all dialog filmen igenom är onliners, så fort någon annan form av dialogutbyte yttras så skär det sig som flensost i grytbasen. Här är några av de absolut fetaste meningarna:

"The Golden Rule: He who has the gold, makes the rules."

"Life's a bitch, and she's back in heat!"

"Not this year."

"you look like your face fell in the cheese dip back in 1957"

"The world needs a wake up call gentlemen... we're gonna phone it in"

"That's like pouring perfume on a pig"

Frank: I've walked a white line my entire life, I'm not about to screw that up.
Nada: White line's in the middle of the road, that's the worst place to drive.

"I got news for 'em. There's gonna be hell to pay. 'Cause I ain't Daddy's little boy no more"

They Live (1988) har lämnat sina spår i populärkulturen. T ex den långa och brutala fightscenen (med fyra knän i skrevet) i mitten av filmen har kopierats i South parkavsnittet "Cripple Fight". Och citatet "I came here to kick some ass and chew bubblegum, and I'm all out of bubblegum", mest bekant för dem som en gång i tiden häpnade över bröst i 2d genom spelet "Duke Nukem 3d", har hämtats från filmens huvudperson. Dessutom har jag sett nån musikvideo som snott hela filmen rakt av, nån dansmusik var det. Fuck it, anyways...

Filmen går kanske inte till historien, men hade den gjort det, så hade det varit som Carpenters mest politiska film. Filmen gjordes under den "glada" Reagan-eran och hela tiden pratas det om girighet som definitionen på ondska. Vad utomjordingarna tjänar på att genom konsumtion förslava mänskligheten är oklart. Men det spelar ingen roll, we get it.