Hultsfredsfestivalen: Grand finale

De sista jobben:

Intervju: Atmosphere

Robyns presskonferens

Recensioner: Afasi & Filthy, The Cool kids, Håkan Hellström

Hultsfredsfestivalen: part tres

Dagens jobb:

Recensioner på: Familjen, Black Lips, Raised Fist, Rage Against the machine (finns inte på nätet)

Gjorde även ett litet EM-tips med Afasi & Filthy:

Hör fotboll hemma på rockfestival?
Afasi: Ja det kan man väl fatta. Nästan alla kollar ju på fotboll. Är det nyårsafton i Hultsfred så måste man kanske smälla av raketer.
Filthy: På en så här stor festival måste man inte kolla för att den är där, det finns mycket annat att göra. Du tycker inte att det är så jävla fett eller?
Nej, eller jag har inget intresse...Hur går det i matchen mot Spanien?
Filthy: Sverige vinner så klart, ”oh yeah” (ironisk arm i luften).
Afasi: Med ett noll.
Hur långt går Sverige i EM?
Filthy: Kvartsfinal, fan vet jag.
Afasi: Alltså, du frågar två personer som...
Filthy: Jag har knappt sett en hel fotbollsmatch i hela mitt liv.
Vem vinner hela skiten?

Filthy: Det brukar väl vara Frankrike?

Hultsfredsfestivalen: part deux

Dagens jobb:

Krönika: Rage against the Festival.

Intervju: Adam Tensta

Recensioner: Babyshambles, Adam Tensta.

Hmm. Dubbelt Double up.


Här är festivalbloggen igen också. Reads.

Hultsfred

Hej på er ungar.

Vet ni, jag har svinmycket att göra just nu. Jag har påbörjat festivalsommaren. Hultsfred. Mitt bread and butter.
Sen fortsätter det med tre hela månader, förkroppsligade av överviktiga ölhävers i ironiska kepsar ("harder than your husband"), brölande billabongsvennar och små poptjejer vars mödrar sitter hemma och ringer, ring, ringer utan att få svar.

Jag bloggar på NSDs hemsida tillsammans med mina två små rödmyror Linda och Joel.
Tre dagar. Jag bloggar ofta, och spretigt. Trots en paketdeal.

Sminka dig själv och läs.

3 x Pleasure.

Som motreaktion till mitt förra inlägg tänkte jag att 3x njutning var på sin plats.

Först ut: Barbara Streisand ställer in sin konsert i Stockholm.

Jan Stenmark


Och Fiddy på Hultsfred, det är ju så att man får en tår i ögat:

Park Hotells saga om Hultsfredsfestivalen.

Petter Granberg i Park Hotell har skrivit en sjukt rolig text om hur han minns bandets Hultsfred 2007. Jag känner för att puffa den lite eftersom den är så brutalt rolig. Här är ett utdrag:

"De landade på slottsgården till folkets jubel. Hattar slungades upp mot himlen likt rymdraketer, Danskatter dansade, Folket sjöng! Värdparet Hans och Greta, samt deras döva men fagra dotter Feta, döpt efter osten, hälsade sina gäster välkomna och visade dem till deras sviter. Det hela var en praktfull syn, en riktig fest för ögat.

Efter att ha tagit ett ordentligt bad, rakat sig och parfymerat begav sig de Fyra Modiga Männen över slottsgården till Slottet där värdparet bjöd på en härlig tillställning. Maten var fantastisk, temat var “Children of the Animal Kingdom”. Lamm, kalv, minimajs och spigg stod på menyn och jag kan lova att ingen gick från bordet hungrig. Jon Tegerlund dansade med dvärgar och Igelns muntra basstämma klingade utöver slätterna i munter sång:

“vi går över daggstänkta berg, fallera…!”

Trötta, men mycket begåvade begav sig de fyra unga männen tillbaka till sina sviter. De tackade artigt värdparet för den fantastiska middagen, kysste deras fötter farväl och kastade ägg på de livegna bönderna som försökte smygtitta in genom fönstrena.

Väl inne i gästslottet skakade de hand och talade om väder och vind. De var alla trötta och deras show dagen efter på festivitetsspelet “Arslet” krävde ett utvilat gäng. De gick och lade sig och drömde om Feta, framtiden, flygande Dinosaurier och vapen."

För hela texten. klicka här och bläddra ner.

Avslutat Hultsfred 07: Bonusprylar, Uffie, Laakso och skit från rockparty.

06 var det så varmt att man kunde bada fötterna med slutna ögon.

Fuck alltså, det blev mycket jobb på årets Hultsfred. En del jobb blev bra, andra mindre bra. Ibland stavade jag mitt efternamn med ett i och fick heta "Kristoffer Vita" i tidningen för att ingen tydligen korrläste texterna. Gjorde även en blunder och stavade presentatören, "Presentetatören". Nån bildtext blev helt fucked up. Det var Shout out loudsmedlemmarna på bilden, deras namn, MEN enligt bildtexten spelade de i The touch. Varför peta? Varför?

Och yeah, Uffie sket sig. Rockparty verkade knappt veta hur de lyckats boka henne. Ed Banger visste inte var hon höll hus. Joel fick till slut tag på hennes agent och lämnade ett "voicemail" men vi fick aldrig nåt svar.

Kul grej om Uffie förresten: När Jag och Joel lämnade Backstageområdet stötte vi på Uffie och hennes kille Feadz. De skulle typ in på backstagen och stod och babblade med vakterna. Uffie var märkbart packad, (konstigt vore väl annat så jävla länge som hon satt bakom DJ-båset och söp innan hon efter 30 minuter gick upp på scen). Så stod de där och härjade med entrévärdarna ett tag. Jag fick för mig att hon inte fick komma in på backstagen för att vakterna var dumma gorillor som inte kände igen artisterna. Jag tog på mig rollen som god samarit (snarare bekräftelsehungrig hangaroundwannabe), skuffade Uffie åt sidan så att hon såg väldigt liten ut, och stampade fram till vakten. "Du vet väl att den här tjejen är artist!" började jag läxa upp honom och pekade med tummen på lilla fylleUffie som stod där i sitt gröna smink och höll på att somna. Det blev väldigt snabbt klart för mig att Feadz och Uffie inte ens ville komma in backstage, de frågade bara om vägen till nån coolare vipbar. Ack så fel det kan gå. Men det såg så skumt ut med de där typ, stjärnorna stå utan nåt entourage med händerna i fickorna och blicken i marken och sura. Någon med en liter vin i kroppen måste ju rädda dem, right?

Min favoritgrej är nog Park Hotell / The Touch Intervjun. Vi samlade de två banden runt ett bord och lekte moderatorer. Blev många najjsa citat där. Från början hade vi även en plan om att få banden att tävla i bolljonkning och apelsinätning. Något de förståeligt nog inte ville ställa upp på. Det har faktiskt vridit sig lite i magen på mig av de där idéerna. Det är lätt att ett "roligt reportage" blir nåt slags "dance you monkey!" pryl och det känns ju bara ont i integritetsådran om jag nu överhuvudtaget besitter en sådan. Fast bolljonkning är kanske inte så förnedrande direkt? Det blev iaf att de fick kramas istället.

Här är länkar till jobben:
Recensioner:
Park Hotell
Mapei (lång)
Velvet Revolver
Dizzee Rascal
Ozzy Osbourne

Intervjuer:
Laakso
Shout out louds
Park Hotell / The Touch (påhittad av Joel och skriven fint av Linda. Jag typ... rökte)

Avslutningskrönika.

Recenserade även Amy Winehouse, The Touch, Justice, gjorde vimmel, listade jaktlåtar och var rätt het på bylinen... men inget sånt har jag sett på hemsidan. Kanske återkommer med det snart.


Hade som sagt en intervju med Laakso i lördagens tidning. Ett par frågor och svar lämnade jag ute från texten i NSD men ser inga problem med att publicera dem här:

Vem tror ni skulle få flest tjejer en lördagskväll i Norrköping? Jude Law eller Prins Carl Philip?
Markus: Vem är Jude Law, hur ser han ut?
Lars: Han är jävligt snygg, hunkskådespelare.
Markus: Jude Law.
Lars: Troru det?
Markus: han pratar engelska, alltså bara "Fy fan vad coolt!" (på östgötska).
Lars: Yeah baby.
David: Men om prinsen kommer, klart han får ligga. tror du inte det?
Lars: De skulle ju få kåtslag
Markus: Inte i Peking alltså, alla i Norrköping har bra åsikter vad gäller monarkin. Dom hatar den där skiten, han skulle åka ut alltså.
Lars: I Örebro däremot, fan vad folk skulle ligga med Prins Carl Philip
David: I Kiruna tror jag inte nån skulle känna igen Jude law faktiskt, där tror jag Prins Carl Philip skulle gå hem.

Frågan om vem som är bäst i Hocky, Finland eller Sverige fick ett lite längre svar än vad som finns med i Intervjun:

Lars: Han eeh.. vadheterhan Kurre Lindström hade ju en beef med min pappa en gång...
David: haha! Ja just det!
Lars: Pappa hade långt hår och var jävligt poppis hos brudarna och Kurre, han är ganska ful Kurre, så han anlitade lite raggare som skulle spöa skiten ur pappa. De lyckades aldrig, men sedan dess har jag inte så mycket över för finsk ishockey.
Markus: Jag ändrar mig, jag hatar Finland.



I år fick ju Hultan ganska mycket kritik, för sina bokningar främst. Jag förstår kanske att det är jobbigt om man lägger ner sin själ i något som sedan sågas, men come on. Rockparty framstår faktiskt som ganska bittra när de lägger upp såna här "utvärderingsfrågor" på sin hemsida:

"Vad tycker du om recensenter som slentriansågar spelningar för att hinna dricka mer backstageöl?
1. Dom är skitbra, deras åsikter är alltid ovärderliga.
2. Det är ganska bra att få reda på varför spelningen jag gillade egentligen sög.
3. Dom är så jävla förutsägbara att det gör ont.
4. Dom gör mig förbannad.
5. Kunde inte bry mig mindre om vad dom tycker."

Är de så barnsliga att de måste få medhåll i sitt journalisthat från nåt gnälligt Ozzyfan ute på internet?
For the record, jag kunde inte dricka någon öl backstage för att det var så sjukt jävla kallt! Jag drack jäger istället.