Antingen har jag fått bättre koll eller så är det helt enkelt fler bra filmer på gång till 2009, hur som helst finns det riktigt mycket intressanta filmer i "framtidens sköte" (Svenska språkets äckligaste uttryck?). Tyvärr ser årets bästa premiärer ut att dela en gemensam nämnare: bok som förlaga, och oklarheten om de blir klara till utsatt datum.
Vilka filmer som når Sverige är ännu inte heller helt bestämt. Filmindustrin, som i regel brukar styra upp sin skit när det tryter i kassorna, är både tyngda av finanskris och väntade strejker. Just nu ser 2009s annonserade film-lineup mer ut som hiphopskivornas dito, det vill säga något man bör ta med stora skopor salt och förvänta sig året därpå.
Ett gäng Amerikanska storfilmer hänger just nu i sköra trådar. Jag är till exempel råpepp på filmatiseringen av Alan Moores "Watchmen", en tegelsten till serieroman om ett gäng bittra galningar och trötta idealister till superhjältar. Och en Gud. Som i filmen baxar svenska Malin Åkerman.
Men om Watchmen överhuvudtaget får premiär är osäkert på grund av en utdragen rättstvist mellan filmbolagen.
Den i förväg överviktiga kasskossan "I vildingarnas land", en filmversion på Maurice Sendaks barnbok, är färdig och regisserad av Adaptation-geniet Spike Jonze. Filmen har fått grönt ljus för premiär 2009. Men den här prodruktionen har stängts ner och startats upp så många gånger att jag inte tänker tro på några löften innan jag ser förtexterna rulla. När det väl händer ska det bli intressant att se en film baserad på en bok som bara är tio meningar lång. Förmodligen blir det helt fantastiskt.
Om någon missat det ser jag också fram emot filmen av Cormac McCarthys "The Road". Högst troligt årets atombombs-tunga film som ger post-apokalypsen ett nytt uppsving efter skitfilmer som t ex "Doomsday". Viggo Mortensen skall spela en av få människor kvar, som tillsammans med sin son vandrar vägen fram i en söndervittrad värld där himlen antingen är grå eller svart och där alla hav är döda. Den skulle ha kommit förra året
Mer? Tja, några Svenska regissörer har det viskats om. Jesper Ganslandt som gjorde nästan-dokumentären "Farväl Falkenberg" 2006 återvänder tydligen till hösten med Apan. Hittills är allt väldigt diffust och hemligt. Lite väl diffust och hemligt för att jag ska vara bekväm. En man som jag dock vet kommer leverera en rejält mastig moralkaka är Lukas Moodysson som har premiär för sin Mammut i början av året. Världens bästa emoband Broder Daniel ska visst bli en dokumentär också, hoppas att den inte blir för nostalgisk. Och så hoppas jag att Sverige någon gång släpper fram en ung kvinnlig regissör. De senaste årens toppfilmer (Darling, De Ofrivilliga, Ping-Pong Kingen) har representerats av talang, men samtidigt av konsensus i bastuklubb.
Trots all osäkerhet ute i premiärlandskapet går i januari en av årets, för mig, mest efterlängtade rullar upp i USA.
Notorious, en biografi över livet på en av världens kanske viktigaste rappare: Biggie Smalls.
Trailern lovar mycket gott och jag kommer säkert skriv mer om filmen när det dags. Det som oroar mig är både regissör och manusförfattare är oerfarna, med bara enstaka tv-serieavsnitt i bakluckan så jag hoppas verkligen att allt går bra. Om filmen "kommer till Sverige" (Som i film i fysisk form fortfarande var en förutsättning för att se dem, lol) är förstås osäkert, detta är trots allt landet som knappt klarar av att se slöjor på teve och som tillät en krönikör uppvigla mot "hiphopens sneda ideal" i en stor gratistidning.
Men jag tror att det är som Big säger: "Things done changed motherfucker, this ain't back in the days". Och om inte filmen går upp här tänker jag torka tårarna och se Beef-filmerna eller tanka ner och se om "Tupac: Resurrection". Att 2pac är död är i alla fall ett som är säkert. Men det är sagt utan någon som helst värderande ton. Det är bara rätt fattigt med filmatiserade rapbiografier .
11 comments:
vet du något om "vi som aldrig sa hora"-filmen? Den är jag aspepp på, året film!
Notorious ja. Jag förväntar mig förvisso ingenting rent kvalitetsmässigt av den filmen, men mycket annat. Till exempel hård realism och likadels hårt soundtrack. Det är ju dessutom en fjäder i hatten att Biggie får en storfilm före Pac. Är detta äntligen brytpunkten på den orättvist högre status västkustrapparen fått sin egentlige överman?
Jag ger mig inte på den där "Pac är överskattad" buffén. Men kan inte en storfilm lika gärna innebära en backlash för Biggies arv. Det är väl aldrig street cred med Hollywoodproduktion? Vad blev det av Eminem efter 8 Mile egentligen? Visst gjorde han några clownhits, men han kändes fan inte så gata längre. Då är han ju vit och så förstås, men ändå. Det finns ju så få Rapbiografier att jämföra med att det är skamligt. Weezy borde göra en Wayne Rooney och ge ut fyra böcker så skulle det finnas gött om förlagor för film.
Biggiefilmen är givetvis årets filmhändelse. tänkte bara komma med en varning. Beeffilmerna är inte så bra som man vill att de ska vara. Se ettan och se de andra på egen risk.
Nja, Kristoffer, jag håller inte med om ditt resonemang. Hollywoodfilmer innebär drösvis med pengar vilket hade passat en pengatörstande hustler som Biggie likt handen i handsken. Mycket pengar = hög streetcred. And if you don't stop, we won't stop, continuously to get money.
Dessutom stärkte ju Ludacris sina aktier väldeligen i och med Hustle & Flow, med sina bästsäljande år efter den. För att inte tala om Three 6 Mafias bidrag till samma film.
Damn Janzon, jag som hade sett ettan och hoppades på samma vara...
Och ja, som ren hustle är förstås en storfilm att betrakta som the ultimate, du har nog rätt. Och när det gäller döda rappare är det förstås ingen som kan klaga på eventuellt dalande musikalisk kvalitet efter filmen ("Get rich or die trying"-filmen kom väl EFTER albumet The Massacre, eller?).
vilka är dom här människorna som deletear sina jävla comments hela tiden. Berätta det för mig Kv! /KLL
Post a Comment