USAs mest sedda dokumentär förra året heter "Religulous". En (vilket namnet gör sig lustig över) religionskritisk film gjord av alla amerikanska popkultur och cynismjunkies favoritkomiker - Bill Maher.
Dokumentärer som muckar gräl med människors tro som post-modernt fenomen är inte ovanligt. Några bra är" Jesus Camp", "Zeitgeist" och "The God who wasn't there". Att de blir så pass framgångsrika att de klättrar över stängslet till över sju miljoner dollar i intäckter, det är ovanligt.
Bill Maher börjar sin dokumentär med en roadtrip genom USA där hans egna uppblåsta prat varvas med intervjuer av fundamentalistiska bondläppar. "Jag predikar för tvivel" säger Maher efter att han påpekat idiotin med att tro på Adam och Eva för några lastbilschaffisar. Efter det besöker han ett "museum", vars tokkristna grundare hävdar att människorna levde i symbios med dinosaurier, och använde dessa som husdjur. Filmen fortsätter ut i världen med samma trollerilåda av patronisering och skäller ut Islam för all jihad och Judendomen för kriget i Gaza (Hinduismen och buddhismen lämnas därhän).
Vi i Sverige som är sååå sekulariserade älskar förstås att få våra fördomar bekräftade. "En kille som försöker lura sabbaten genom att uppfinna en telefon som ringer sig själv? Haha vilken dumfan va".
Okej, en annan film, "Expelled", en propagandadokumentär för hokus-pokusreligionen "kreationism" (som i kort går ut på att evolutionen är en myt), gick nästan lika bra i USA som "Religulous". Vilket är ett självklart kvitto på att skepsis inför religion är viktigt. Problemet är att Mahers film inte alls "predikar för tvivel" utan för Mahers egen övertygelse. Typ att religion är orsaken till allt som är fel med världen. För att bevisa detta gräver Maher fram de värsta ur dårarna ur sopberget av religiösa andrasorteringar i intellekt och ställer förlöjligande frågor till dem. Andra som verkar ha något förnuftigt att säga klipps bort och får aldrig bemöta argumenten. Maher tycker att det är viktigare att visa hur han röker på med en präst över "kyrkan av cannabis" i Amsterdam. Allt för att predika till sin redan liberala kör.
Religulous är underhållande, men tom som debattinlägg. Den ställer rationalitet som motpol till religion.
Resonemanget påminner om ett avsnitt i South Park som utspelar sig i framtiden. I avsnittet "Go God Go" blir den girige tjockisen Cartman otålig i väntan på släppet för Nintendo Wii och fryser ner sig, tyvärr vaknar han 540 år in i framtiden. Där visar sig alla religioner vara utrotade, konstigt nog är det fortfarande krig (mellan människor och rymduttrar).
Krig över vadå? Religion är väl den enda orsaken till krig? Nej, i framtiden krigar man över vad ateismen bör kallas och vilken förkortning av termen som låter snitsigast.
Poängen är att irrationalitet kommer att existera med eller utan religion, men Bill Maher är en mobbare som tycker att de två begreppen är synonymer för varandra. Han anser att "vi" ateister måste sluta vara så timida och tolerenta mot "dem" som orsakar allt våld och galenskap. En retorik byggd på svart och vitt tänkande som inte skiljer sig särskilt mycket från de republikaner han ofta kritiserar.
Just nu går en film på svenska biografer som handlar om precis detta. "Tvivel".
Filmen är, enkelt förlarat, ett mästerverk. Allt som Religulous påstår sig vara. "Tvivel" utspelar sig på en irlänsk-katolsk pojkskola 1964. Philip Seymour Hoffman spelar prästen Flynn som tar en afroamerikansk pojke, ensam i sin sort på skolan, i beskydd . Hårdkokta surnunnan Beuviér (Meryl Streep) misstänker att prästen gett pojken vin och sedan begått (vad annars när det gäller katolska präster?) ett sexuellt övergrepp.
Allt är minimalistiskt och trångt beskrivet på ett skådespelarmässigt fulländat sätt. Trots att prästen Flynn framstår som en human karl lyckas Streep skapa otrygghet genom sin fasta övertygelse.
Vad som skiljer filmerna åt är att Bill Mahers dokumentär vill göra tänkandet åt oss (eftersom vi är för dumma för att göra det själva) och presentera en skurk (religion) och en hjälte (rationaliteten). Vad han inte verkar förstå är att folk som blir kallade för idioter oftast beter sig därefter.
"Tvivel" tvingar oss att tänka själva genom att inte ge några svar. Den får oss att ifrågasätta religion, moral och identitet genom allt den inte berättar.
Publicerad i NSD 19/01/09
31 comments:
I mitt tycke är du en av Sveriges bästa recensenter. Kanske för att jag håller med så mycket.
Stående ovation till mannen med färg i ansiktet.
Tack så jättemycket! Du gjorde min dag D-Boy.
"uppmuntrar till förhärligande av våld och promiskuöst sex."
kul att du vill sprida din säd. varnar dock för att klamydia har aldrig härjat så mycket som nu. jag skickar ett paket kådisar åt dig.
jag märkte att du först tog illa vid när de kallade islam för en tokig religion, något som tyvärr blivit tabu ända sen sverigedemokraterna klev in på arenan, säg vad man vill om SD, islam är lika jävla korkat som kristendom, judendom och hinduism. Buddism är dock, precis som scientologi, bara en filosofi :D
NGW: Min text handlar inte om något du beskriver. Den handlar om att det är jävligt okonstruktivt att kalla alla religioner "jävla korkade". Att jag skulle vara extra känslig för att någon bashar islam är något du själv har hittat på utifrån ...ingenting? Jag tipsar ju till och med om en film (Zeitgeist) där ALLA religioner ogiltigförklaras.
Bela: Haha gör det, kondomer är svinbra att ha när man bygger slangbellor.
jag skriver utifrån mitt perspektiv då vi faktiskt såg filmen, jag tror att det är lite halva grejen till varför du sågar den.
Och jag tycker inte att det är fel att kalla religioner för idioti, för det är väl vad de är, historier som människor sväljer helt utan källkritik.
1. Vad bygger du ditt perspektiv på då?
2. Varför kan du inte diskutera texten istället för någon vag tolkning du gjort som inte jag eller någon annan förstår vad du menar med?
3. Jag blev illa berörd av att Maher bashade islam? Har du inte läst texten? Jag blev illa berörd över HUR han gjorde det. Krönikan handlar ju om att kritik mot religion är viktigt, men att mobbning är en dålig metod.
Väl rutet, Viita. (Asså i recen då va)
1. Du gjorde dina små "meh" ljud först när han diskuterade med en iman, det var då det liksom "vände", men det är bara vad jag tror.
2.Vi har redan diskuterat det här IRL så jag inflikade bara om min teori om varför du ger dig på den här filmen.
3.Jag förstår det, men jag är inte säker på om det är mobbning, mobbning kräver ju för det första en "mob" dvs. fler än en människa. det jag såg i den här filmen var en BM som gick omkring och snackade tillbaka mot en massa människor som tycker att det är okej att säga vad som helst och ursäkta det med att det är deras "faith" och därför "untouchable".
Om filmen tjänat in 7 miljoner dollar skulle jag nog kalla antalet människor som sympatiserat med filmen för just en mobb. Sen handlar ju mobbning mest av allt om att förlöjliga och slå nedåt vilket Maher gjorde hela filmen igenom. Och då räcker det väl egentligen med att du är på Mahers sida i att det är okej att tala ner till alla som inte tycker som er. En mobb = mer än en.
Att du menar att jag är känslig för islam bashing pga av sverigedemokraterna är förstås helt taget ur luften, eller ur "meh" ljuden. jag kan tycka att det är att försöka förenkla hela frågan till ett fortsatt resonemang om "för eller emot religion". Där det senare är det enda rätta alternativt.
Världen är inte så enkel. Haja.
med tanke på att filmen gick i ett land där presidenten svärs in med en femton minuter lång bön så skulle jag nog kalla människorna som gick och såg religulous för en minoritet.
Jag har försökt undvika att skriva om allt det här för vi har redan haft den här diskussionen men jag tror inte att poängen med den här filmen är att berätta för publiken hur knasigt det är med religion på samma sätt som "the god who wasnt there" eller zeitgeist gör.
Jag tror att BM vill uppmärksamma att människorna som faktiskt styr den här världen, som sitter med fingret på bombknappen, hoppas att ett krieg ska utbryta i harmageddon och världen äntligen ska gå under så att gud kan hämta hem alla rätt-trogna. Glöm inte att den här filmen riktar sig till amerikanare som lever under andra religiösa förutsättningar än dig, jag tror det hade kommit en annan ton ur din vissla om fredrik reinfeldt trodde på kreationism.
Men prylen är ju att vi är helt överens om den där biten. Alltså att USA är ett sjukt religiöst land. Jag skriver ju om det i texten, om att den där kreattionism"dokumentären" är farlig. Jag har aldrig hävdat något annat.
Jag menar att Bill Mahers sätt att förlöjliga alla, kalla dem idioter och så vidare. Det är att utöva makt mot dem som inte förstår bättre och det är att stärka sin egen maktposition (mobbning).
Alltså, att göra religiösa människor till karikatyrer är att fortsätta förstärka den bilden. Det gynnar egentligen ingen mer än dem som vill skratta åt bonnläppar.
Om du tänker på varför han egentligen gjorde den här filmen (hint: han säger det i filmen) så är det för att få ateister att sluta vara så mjäkiga och faktiskt kräva de också. Jag tror att det faktiskt kan hjälpa om du som amerikan ser den här filmen och inser att ditt land styrs av människor som tror på adam och eva. BM hoppas väl på någon slags debatt, eller reaktion. Du kanske kan sitta och skratta du som inte bor här, men jag tror inte att de människor som inte vågar komma ut och säga att de är ateister för att de är rädda för att bli misstrodda som människor tycker att det är lika roligt.
Sen vet jag inte om diskussionerna som BM hade med människor var så farliga, du spelar över lite grann det där med att kalla dem för idioter, och om han nu gör det, så är det för att de har idiotiska åsikter och behöver någon som säger det till dem.
P.S. Glöm inte att BM är en komiker och använder sig av humor för att göra sina poänger, och inte ångestfyllda filmer med präster som antastar småpojkar (liknelsen mellan dessa filmer är helt bortom mig).
Åter igen:
Jag skriver att kritik mot religiös fundamentalism är jätteviktigt. Det står i texten. Jag anser dock att BM misslyckas stort. Min text handlar om hans oförmåga att göra en dokumentär som fungetande debattinlägg. Det verkar som att du medvetet gör allt för att missförstå mig.
"Du spelar över lite grann det där med att kalla dem för idioter, och om han nu gör det, så är det för att de har idiotiska åsikter och behöver någon som säger det till dem."
- Så du menar att mobbning (eller jag vet inte, förlijligande, att sparka nedåt?) inte är ett slags maktuövning, och inte ett sätt att skilja på "vi och dem"? Nähä? Vad är det då?
Och vad är att "spela över"? Haha vilket icke-argument av typen "du överreagerar" eller "du är för känslig". Härskartekniker i lightversion, kom med något ballare.
"Du kanske kan sitta och skratta du som inte bor här, men jag tror inte att de människor som inte vågar komma ut och säga att de är ateister för att de är rädda för att bli misstrodda som människor tycker att det är lika roligt. "
Vem skrattar? Du antyder att jag skulle ha en hånfull ton mot någon i min text. Men jag vet inte mot vem det skulle vara? Förutom mot Bill Maher själv då. Visa var i texten jag "sitter och skrattar" så kan vi diskutera det.
Det är ju precis skrattet jag tycker är så dåligt med filmen, att den handlar om att liberala ateister ska få sina fördomar bekräftade om religiösa knäppskallar. Tror du på fullaste allvar att en hel religion kommer att ändra åsikt för att ett gäng gräsrökare kallar dem idioter? Du såg hur det gick i filmen. Maher blev ju själv kallad idiot av dem han intervjuade för att han var så respektlös.
Att du inte förstår en liknelse till en film du förmodligen inte sett är kanske inte så konstigt.
Men åter igen: Maher säger att han predikar för tvivel, han misslyckas och som debattinlägg blir filmen ihålig och platt. Den handlar, som jag redan förklarat typ tre gånger, INTE om att få folk att tvivla utan om att börja kalla "De Andra" för idioter.
Filmen på pojkskolan predikar inte, utan håller väckelsemöte för Tvivel.
På ett helt annat sätt förstås. Men ambitionen att få publiken att (istället för att vara övertygade om sin egen rationalitet och intelligens) tvivla och därför lyckas Tvivel där Religulous misslyckas. Det var också därför south park avsnittet var ett så perfekt exempel. "You have to be a dick to everyone who doesn't think like you" säger ju Mr Garrison till Richard Dawkins. Dåren Garisson hade lika gäna kunnat ge BM råd inför sin dokumentär.
åter igen:
Filmen vänder sig inte till de kristna, alltså finns det ingen tanke i att "en hel religion kommer att ändra åsikt för att ett gäng gräsrökare kallar dem idioter"
Det är en film som gör sig lustig på fundamentalister (det är ju en komedi) och att BM frågar tittaren om de verkligen vill att dessa människors religiösa övertygelse ska spilla över i det offentliga och över människor som inte är religiösa.
Hur BM beteer sig kan var och en ha åsikter om, jag ser inget problem med att kalla en person som tycker att homosexualitet är en sjukdom för idiot (inte för att jag någonsin hörde honom kalla någon för en idiot). Kanske det bara är en frustration som jag bär inom mig när jag ser alla dessa dokumentärer (louis theroux, jesus camp) där intervjuaren bara sitter där och inte argumentera emot.
jag har sett om delar där han intervjuar "rednecksen" och allt han gör är ju att ifrågasätta deras övertygelse (kanske är det just det tvivlet ni båda pratar om), utan att prata ned till dem. Allt han mest gör är ju att ställa frågor. Jag tycker faktiskt att han håller en bra balans i sin argumentation.
Nu har jag sagt mitt, jag har inte dina C-uppsatsskillz och orkar inte skriva tio tusen tecken om dagen tio år framöver. Om du vill så tar jag gärna den här debatten IRL men här lämnar jag över sista ordet till dig.
P.S. Han har väl visst intelligenta religiösa i sin film, och inte bara "de värsta ur dårarna ur sopberget av religiösa andrasorteringar i intellekt"
Kreationism är ingen religion.
"Kreationism är ingen religion."
det är religion förklädd som vetenskap
Jag förstår inte det här med att BM skulle sparka "neråt". Många av de han intervjuade verkar ha det otäckt bra ställt, stort inflytande och tjänade dessutom en ordentlig hacka på kommersialiserandet av sin religion.
Det är väl snarare tvärt om, att han sparkar väldigt mycket uppåt. Anser man att religiösa i allmänhet är "neråt" för att de "inte förstår bättre", samtidigt som man försvarar dessa, sitter man förmodligen på nedlåtenheten: "Jag är för bildad för religion, men andra människor behöver den ju".
Som NWG säger, filmen fungerar nog som ett lysande pepptalk för amerikanska ateister att ställa sig upp i sin brist på "tro" och ställa krav. Att 60% av alla amerikaner tvivlar på evolutionen är ju faktiskt ruskigt skrämmande, precis som att amerikanska makthavare fattar beslut i religionens namn (och ja, jag vet att du inte har missat detta). Tror nog att "Religulous" precis som Richard Dawkins kan hjälpa amerikanska ateister att organisera sig lite mer ordentligt. Det skulle verkligen behövas.
KUKjävlahelvete. Jag skerv ett svinlångt svar som försvann så nu orkar jag inte skriva det särskilt snyggt. Men kort bara:
JO. Maher sparkar visst nedåt. Han säger försvisso inte till rednecksen att det är dumma i huvudet till deras ansikten (men han säger det till kameran i slutet). Däremot är det vad alla i publiken tänker, det är ju ändå hans liberala flock som gått och sett filmen.
NEJ. Det är inte nedlåtande att sätta sig in i religiösa människors situation. Varför skulle det vara värre än att piska upp en " och dem" -stämning mellan religiösa och ateister? På det sättet är filmen ett svinbra peptalk.
Ni vill ju båda ha hårdare tag mot religion och använder precis som Maher ett slags John McCainskt prat där "irrationelit ska utrotas". Vi måste bara vara lite hårdare. "De ÄR ju idioter" - jag fattar inte hur det skall kunna bli något konstruktivt av att sätta den stämpeln på en grupp.
"Män är djur". Tror ni att feminismen gynnades av det? Eller att många män bad alla feminister dra åt helvete?
Bara som exempel. Folk som blir kallade idioter beter sig därefter. At homogenisera grupper är att definiera dem med makt utifrån. Det är att sparka nedåt.
Förklara gärna för mig på vilket sätt det är nedlåtande att på ett bildat sätt försöka sätta sig in i andras situation?
Jag lyckas ändå inte få det till neråt. BM och hans "liberala flock" är trots allt en stark minoritet. Om Göran Häggström gjorde en film riktad till sin "kristna flock", som gjorde sig lite lustig över oss svenska ateister och argumenterade emot oss, så skulle inte jag påstå att han sparkar neråt, även om han kategoriserade in mig tillsammans med agnostiker.
En ordentlig "vi och dem"-känsla finns nog redan mellan ateister och religiösa i US, och därför kan det kan vara viktigt för ateister att våga stå för att de är icketroende (vilket många av förståeliga skäl inte gör). Detta skulle i sin tur leda till naturliga diskussioner ang. både religion och ateism. Alternativet att "inte tro" måste ju tydligt finnas tillgängligt, vilket det inte gör överallt idag.
Fast på vilket sätt försöker du "på bildat vis" sätta dig in i de religiösas situation? Genom att komma fram till att religiösa kommer fortsätta betee sig som idioter för att personer som BM försöker påvisa att deras tro i grunden är idiotiskt? Det är inte förortskidsen i Rosengård vi pratar om, det är större delen av den amerikanska befolkningen. Dessutom är BM egentligen ganska ensam, religionen går ju i stort helt skyddad från kritik. Varför det? Varför ska den inte argumenteras emot på samma vis som exempelvis politik? Allra helst när kristendomen är en accepterad del av den amerikanska politiken idag. När fundamentalististiska krafter lyckas ta plats på den offentliga arenan ska de givetvis bemötas av krafter som inte accepterar beslut grundade på irrationella trosuppfattningar.
Men nej, "Religulous" fungerar inte särskilt bra som debattinlägg, vilket den inte heller sträver efter att vara. Däremot fungerar den bättre som en underhållande propagandafilm för US svaga ateister, vilket de kan behöva för att ta till sig modet att inte tro och våga argumentera emot.
Ehm, Hägglund menar jag givetvis ;)
"Förklara gärna för mig på vilket sätt det är nedlåtande att på ett bildat sätt försöka sätta sig in i andras situation?"
Ursäkta, det var en accept på min misstanke? Ja, är du intelligent och bildad nog för att inte "tro" ska väl ingen annan behöva mata huvudet fullt av talande ormar och avundsjuka gudar (för att enkelt använda mig av BMs exempel) för att fylla behovet av tröst. Tycker man ändå det som ateist anser jag att man fördummar sina medmänniskor, vilket snarare är nedlåtande än bildat.
Håller med dig om Doubt. Vilket fantastiskt skådespeleri, vilken bra film som inte pekpinnar ett enda dugg! Men du, det var ingen pojkskola, där gick flickor också. Om man ska vara petig...
Vi är ju typ överens om allt Sebastian, så jag fattar inte vad det är som upprör dig. Jag har aldrig sagt något om påverkan, alltså hur den här filmen tagits emot, vilket du gör anspråk på:
"Detta skulle i sin tur leda till naturliga diskussioner ang. både religion och ateism. Alternativet att "inte tro" måste ju tydligt finnas tillgängligt, vilket det inte gör överallt idag."
Prylen är ju att jag stör mig på Mahers metod och inte hans åsikter. Saken är väl att de flesta ateister i USA vet om att det finns religiösa knäppskallar inom politiken. Särskilt dem som röker weed och kollar på real time with Bill Maher. Så att han predikar för kören vet vi alltså redan. Och att han inte berättar något nytt vet vi alltså också. Vad finns då kvar? Jo, en slutmonolog där allt hans fina snack om vikten av "tvivel" försvinner. Det måste du ju ändå erkänna. Att Maher har en övertygelse om rätt och fel. Rationellt (inte tro) och irrationellt (tro)?
Det är generaliserande och slarvig retorik. Det är därför jag tipsar om tre andra filmer som gör det mycket bättre.
Angående att "sätta sig in i någon annans situation" så verkar du tolka det på något underligt sätt jag inte förstår. Visst ska man väl få argumentera, men det ena tar väl inte ut det andra. Eller?
Upprörd? Neee, jag störs däremot av ditt perspektiv som känns väldigt svenskt och lite tillrättalagt PK; att du inte tar filmen för vad den är och ignorerar dess syfte.
Att du inte gillar filmen respekterar jag. Men som filmrecensent måste man ju ändå se en film efter vad den gör anspråk på att vara (att ställa Religulous mot Tvivel är ju nästan vansinne), och i sin egen kontext. Det försöker du undvika här. Kanske för att sätta sista punkten snyggt, alternativt har du bara svårt att se kontexten?
Du säger att du förstår att US är ett sjukt religiöst land, men sätter sen likhetstecken mellan "religiösa", "dem som inte förstår bättre" och "bonnläppar". Det om något är generaliserande och förenklat, och speglar dessutom inte vad "jag tror" är verkligheten i US.
Det har inte undgått mig att du påpekar att vi stort tycker lika, vilket nog stämmer. Att du håller med BM men inte hans metoder osv. Jag kan däremot inte hålla med dig om att hans metoder är så farligt provokativa. Det är väl här skon skaver för mig. Enligt mig kan det nog vara viktigt att uppmärksamma ateism och skadligheten med religiös indoktrinering på många olika sätt. Visst kanske Jesus Camp och Zeitgeist fungerar bättre som debattinlägg, men detta faktum behöver ju inte knuffa undan Religulous som är en underhållande propagandafilm, som inte strävar efter att vinna priser för bästa dokumentär. Det kan väl få finnas fler än en film som tar upp dessa ämnen, och som tar upp dem på olika sätt? Ser du högkvalitativ amerikansk action ala "Mission Impossible III" skulle du ju inte såga actionscenerna i den för att de inte använder sig av samma bildspråk som kinesiska "Hero" (det hoppas jag inte iaf!).
Att likt BM klanka ned på religion är ju inte detsamma som att klanka ned på alla troende som personer, vilket din inställning däremot tenderar till att göra (religiösa = "de som inte förstår bättre", "bonnläppar"). Därför förstår jag inte heller ditt användande av South Park-citatet. Saken är ju att Dawkins och BM inte är en kuk mot alla som inte tycker som dem (allra helst inte Dawkins), de argumenterar ju bara mot religionen, precis som socialdemokrater argumenterar emot moderater och viceversa. Varför är BMs intervjuobjekt så ömtåliga egentligen? Varför förvandlas man automatiskt till en idiot för att man argumenterar emot religion?
Känns nog inte som jag har så mycket mer att säga faktiskt, förutom att jag hade grymt trevligt i lördags! Fetfest på Ritz blir nog inte bättre. Fixar förövrigt med min lägenhet för fullt här i veckan, och bjuder nog in till förgalej här snart. Var redo! Och börja redan planera din reaktion när du kliver in i mitt pimpade palats (reaktionen får inte vara annat än hänförd eller hysteriskt hänförd).
Ursprungstexten gör en sak klar och tydligt: "Underhållande, men tom som debattinlägg".
Det är ju precis nedklankandet av religiösa som enkla och dumma som jag motsätter mig. Att filmen bekräftar fördomar. Det är ju sånt som skapar "vi och dem"-tänk. Att argumentera görs bra på jesuscamp sättet, att man visar upp en verklighet och dramatiserar den utan pekpinnar. Istället för att säga åt folk vad de ska tycka.
Jag diggade också brölet i lördags. Jag tar med shotbrickan hem till dig när det bjuds!
Eller förresten tar jag tillbaka det om att jesuscamp inte inneh¨åller pekpinnar, för det gör den ju självklart. Men inte lika överdrivna kanske.
Post a Comment