Det är mycket just nu med en The pirate bay-gate på gång. Mitt liv blir inte lättare av att What har bestämt sig för att hota att kasta ut mig ur coola klubben om jag inte delar tillräckligt inom en vecka. Vad ska jag göra då? Spotify? Och lyssna på vad, Morrisseys nya?
F-that.
Intressantast i medieskvalpet just nu är nog vår en gång ende filmkritiker Nils-Petter Sundgrens krönika i senaste Allt om Film. Texten finns inte på nätet, dock har den klistrats in i kommentarerna till Andrea Reuters blogg.
Ett utdrag:
"Det lär finnas över 130 miljoner bloggar i världen varav etthundratio miljoner anser ett eller annat om film. Svenska filmbloggar rymmer recensioner, festivaler, listor, påhopp och upplysningar om bloggarens person och förehavanden. I många fall kan betydande intellektuellt underskott konstateras. (...) Rosenbaums likskändning väckte den största proteststormen i filmbloggandets korta historia. Hade Rosenbaum skrivit sin text på nätet hade ingen brytt sig. Vilket visar att det tryckta ordet fortfarande väger tyngst."
En summering av hela krönikan är väl typ "internet är konstigt, lägg ner!"
Självklart har de berörda som NP rapat sin konservativa gammelsvenska mot svarat, och det är ju i sin ordning. Det måste vara jobbigt att se världen förändras och vara så rädd för nya saker. Alltså helt oironiskt nu: undrar om han blev rädd för datorerna i den där senaste Shia LeBeuf-filmen?
Samtidigt har Nils-Petter min respekt för att han gör en total Gran Torino och sätter sig på verandan med en hagelsprakare. När han omfamnar sitt sanna gubbhat och släpper sina försök till sansad argumentation saluterar jag honom på riktigt. Oförskönad bitterhet är ofta det enda som klär riktigt gamla gubbar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment