Hatad av alla.

Hej, det var några dagar sen. På senaste tiden har många mejlat, ringt och personligen uttryckt sitt hat över min utvecklingsstördhet. Källan till missnöjet är att jag lade min röst på Piratpartiet i EU-valet. Kören har varit rörande överens om att det var det dummaste någon i hela världen kunde göra. EVER.

Vissa argument, som diffust rörde sig om att jag "ville ha fri fildelning" kändes lite sorgliga att behöva konfrontera. Hade ingen läst tidningarna det senaste året? I så fall hade de nog inte brytt sig om att utbilda sig i det tilltänkta alternativet till "fri fildelning": Företagsstyrd polis och domstol med rätt att öppna alla dina mail och lyssna på dina telefonsamtal. Hårddraget alltså.

"Piratpartiet är en typexempel på män i grupp" tyckte en. Och det stämmer ju. Förutom vissa undantag utgörs rösterna på PP mest av en flock Lan-grabbar som skrålar i ventrilo.
Men motståndet mot dem är knappast lett av några queer-teoretiker? Jag kan inte se ett annat parti som verkar bry sig på riktigt om integritet, det är ju fördelen med ett enfrågasparti, man kan lita på att de brinner för EN fråga.

Samtidigt skulle jag kunnat rösta på F! (Kvinnor i grupp är alltid bättre än män i grupp sades det), vilket jag kommer göra i riksdagsvalet, förmodligen.
I vanliga fall bryr jag mig inte särskilt om andras direktiv. Men jag blev tvungen att reflektera. Nu när folk jag gillar och respekterar tyckte att jag svikit något, vad vet jag inte.
Hade jag blivit galen som plötsligt inte höll med Jan Guillou? Det skulle i så fall vara första gången.
Jag är fortfarande inte säker på om jag har gjort rätt, och det har nog lite att göra med vad Copyriot skrev för ett tag sen:


"Det finns bland oss nordbor en idé, som kanske är lutheranskt färgad, om att ens själ genom röstandet bekänner sig till ett politiskt parti. Vad som räknas är inte så mycket röstandet som handling, utan den lära man svär trohet till. Moralen är att medborgaren bör läsa igenom alla partiernas program, jämföra dem med sina egna uppfattningar (som antas existera inne i huvudet, också i form av en uppsättning programpunkter) och lägga sin röst på det parti där överensstämmelsen är störst. Metoden kommer till praktiskt uttryck i tidningarnas tester.

(...) Med detta sagt, kan jag säga att jag gärna skulle vilja bidra till att upprätta Bryssel-kanslier för såväl Isabella Lövin (mp) som Christian Engström (pp), likaså Gudrun Schyman (fi) och Erik Josefsson (v) och andra. Därmed inte sagt att jag önskar något av partierna egen majoritet, eller att jag därmed gör en ideologisk utsaga. Låt oss se röstandet mer pragmatiskt, som en handling! Och låt oss för allt i världen komma ihåg att en röst i detta val är någonting annat än en röst i kommande riksdags- och kommunval."

Ja, det var typ det jag ville säga. Fast han skrev det först. Jag har precis skrivit en tenta. Ni vet "skriv med egna ord". Den skiten slipper man iaf på internets.