Intervju: Jesus Christ von Helvete i Skandinaviens Twin Peaks.

Jag känner först inte igen honom utan sminket. Innan vi klär av honom för plåtning liknar Turbonegros frontman Hank von Helvete (han heter egentligen Hans-Erik Husby) en campingfarsa på semester. Timmar senare står han halvnaken på kebnescenen och brölar om erigerade penisar och analsex.

Vi sätter oss i en bastu med utsikt över gruvan. Hank vet att Kiruna är på väg att försvinna ner under jorden.

Vilken av Turbosnegros låtar handlar mest om Kiruna?
- Det måste väl vara...Welcome to the garbagedump. Nä, skämtar bara: Sell your body (to the night).

Turbonegro vill få världen att sakna dem lite. Bandet ska, i motsats till rykten om en ny skiva, ta en paus efter festivalsäsongen. I höst ska Hank spela huvudrollen i musikalen Jesus Christ superstar.

Är du kristen?
- Jag är gnostiskt kristen vilket går ut på att all sorts kunskap är gudomlig. Fantasi och kreativitet till exempel. Det handlar inte om att be rakt upp i himlen och hoppas på det bästa. Det är mer allt som är reellt här. Lite som kvantfysik.

Dina landsmän som spelar väldigt antikristen Black Metal har samma smink som dig.
- Ja, det är dem som har snott det från mig och hela glamrocken. Jag tycker att Black Metal är kul, men inte att bränna ner kyrkor och döda varandra.

Tror du att det finns många satanister i Kiruna?
- Det här är Skandinaviens Twin Peaks. Det måste väl åtminstone finnas en eller två sjuttonåringar. Men de är ju bara kids. De har ingen makt att göra något. De kan inte sätta igång ett krig över olja.
- Läkarna som ger kidsen amfetamin är problemet. Det var en läkare som förgiftade Michael Jackson. I?m not surprised att han dog. Elvis, Heath Ledger och alla som felmedicineras av läkare dör på samma sätt.

Vad har ni gjort för att få kidsen i er sekteristiska fanclub "Turbojugend" att bli så lojala?
- Äntligen är det någon som berättar för dem vad de ska göra. Om det är bra eller dåligt skiter de i, bara nån tar lite kontroll. Kontroll för att göra nåt fult eller för att supa. Kontroll är inte alltid en dålig sak. Turbojugend är folk som inte tyckte om världen särskilt mycket innan de fick de där jeansjackorna.

Er gayimage har blivit bra mottagen av hårdrockarna, för att hårdrock ÄR gay...
- Det var hela vår poäng. Det viktiga var inte att skämta med bögar utan med homofober. Dom som varit i metal och rockscenen, klätt sig som tjejer och krampknullat så många tjejer de kan för att visa att "jag ser ut som en dam men jag är hetero som fan". Att man ser ut som en bög och klär sig som en bög behöver inte betyda att man inte är bög.
- Men det är inte bögar och flator som får aids. I väst är det 16-17 åriga kids. Om inte folk skärper sig lite kommer ni få aids på ungdomsskolan här i Kiruna. Kom ihåg att du är någon, inte bara en kropp som ska knulla runt. Då tar vi hellre upp det på scenen och skämtar med det. Jag tror faktiskt att Turbonegro är Skandinaviens bästa försäkring mot att pojkar och flickor under 17 får aids.

Använd inte kondom, lyssna på Turbonegro?
- Hehe, vi ska ta aids tillbaka till bögmiljön. Det går för bra för dem nu. Nu använder de kondomer och adopterar barn. Alla heteroungdomar får aids, skjuter sig själva i huvudet och bränner ner kyrkor.
- Jaja, man har val här i världen, en fri vilja. Man kan basta lite.

Bastun är en bekant miljö för den sleazerockens frontman som fick spendera fyra timmar om dagen i 16 dagar med att svettas ut alla gamla droger.
- Det händer mycket sjukt i bastun. Det kopplar på och gamla droger lossnar. "Wow det där var kul...fan det här är inte kul alls, nu kommer jag ihåg". Det var lite fel steg att vara på droger i 24 år. Inte vägen till lycka. Det var inte tråkigt, det lovar jag, men det var inte coolt, bara danger. Jag inte fick gjort mitt jobb. Alla var arga på mig och jag var arg på alla. Fuck drugs alltså.

Får jag be dig om en sista grej, kan du sammanfatta Kirunaspelningen med ett ord?
- Sexy.

Intervju publicerad i NSD 29/6

PS. Vår plåtning av Hank i bastun går inte att sno från NSDs hemsida så klicka på länken.

PS 2. Recensioner av Takida och Adiam Dymott. Blogg om efterfesten.