Jag är på Kirunafestivalen. I Kiruna. Jag vet inte vad jag ska säga om det egentligen. Det finns ju en profil för festivalen och så, det finns det. Den är bara väldigt frånkopplad alla band. Festivalens "själ" är en slags självexploatering av den exotism som finns om norraste Norrbotten, eller så är det bara jag, som inte varit här på så länge.
I mitt presskit fick jag en liten burk med "renskit", laktritsgodis, all mat är ren-souvas och ikväll headlinear en samisk brud innan Martinez går på "LKAB-scenen" (Döpt efter gruvföretaget). Skillnaden mellan ett gäng sköna typer i en Afrikansk djungel som låtsas vara urinvånare för att blåsa turister på pengar, är väl att Kirunafestivalen är några snäpp ifrån den charaden. Några snäpp för nära verkligheten. Eller så är det jag som är fördomsfull.
6 comments:
haha jag har en drös photo booth bilder som jag tog på mig själv när jag åkte norrlandståget.
Älskar surKV i Kiruna :D
Att bli älskad gör mig mindre sur, vilket verkar kontraproduktivt för kvalitén i texterna.
Att bli älskad gör mig mindre sur, vilket verkar kontraproduktivt för kvalitén i texterna.
Att bli älskad gör mig mindre sur, vilket verkar kontraproduktivt för kvalitén i texterna.
i can't help it...
Post a Comment