”Endast barn tror att sex är det viktigaste i mänskliga relationer, sen växer de upp och lär sig att det är pengar” skrev San Fransisco Chronicle om Steven Soderberghs senaste film, ”The Girlfriend Experience”. En mestadels improviserad indiefilm som ligger närmare regissörens debut ”Sex lögner och videoband” från 1989, än Soderberghs episkt uppdelade 4-timmars drama om Che Guevara.
Under upploppet av förra årets presidentval möter vi Chelsea, spelad av högexponerade porrstjärnan Sasha Grey (Hon modellar för American Apparel och har fått en indiestämpel, som intressant nog låter henne bli tagen på allvar som feminist av media).
Chelseas affärsidé går ut på att hon erbjuder lyxescort åt rika wall street-män. Men hon tar mer betalt för social bekräftelse än för sex. För 2000 dollar går hon på bio och småpratar om filmen efteråt. Kanske har hon sex. Men hon äter frukost ihop med sin torsk morgonen efter. En komplett ”flickvänsupplevelse” där sexet vilar i periferin av de trötta affärsmännens ojjanden över pengar som försvinner under finanskrisens första krypningar.
Filmens blåkalla foto får New York att se ut som doppad i flytande kväve. Kameran rör sig i kliniska café, restaturang och lobbymiljöer medan den fokuserar på Greys uttråkade ansikte. Det annars partyglada stora äpplet liknar ett Los Angeles där alla gratisdrinkar ur MTV-såpan ”The Hills” tagit slut.
Börsmäklarna har fruar och barn, men förhåller sig till sin köpta ”girlfriend experience” som till den övriga handeln: med envägskommunikation. De frågar Chelsea om hon gillade filmen ("Man on Wire") och hon svarar vagt ”Ja...”,”Skulle du se den igen?”, ”Ja...kanske”
Vana vid att varje behov kan stillas genom att kasta pengar på det reflekterar de inte över det konstiga med att kommodifiera kärlek. Den svenska sexköpslagen, som debatterats efter sitt tioårsjubileum i termer av ”verkningslös”, är faktiskt unik. Den kriminaliserar just det här behovet. Istället för att brottsbelägga prostituerade kritiserar lagen inte tillgången utan själva efterfrågan.
Det är förstås logiskt att den första filmen som riktigt berör finanskrisen handlar om världens äldsta yrke, och Steven Soderbergh visar en omvänd marknad både från sin mest utblottade och mest cyniska sida.
Chelsea fungerar som ett betalt surrogat för affärsmännens obetalda fruar. Ett quickfix på djupare problem de är för patetiska för att konfrontera.
Samtidigt får Chelseas förstående pojkvän motvilligt acceptera ett förhållande som bara är på hennes villkor. Så funkar marknaden, det privata blir lidande då det privata är till salu.
Chelsea är ingen särskilt lycklig eller olycklig hora. Mest en girig flickvän som valt en bransch med hög stressfaktor. Kanske har hennes torsk rätt när han råder henne att investera i guld.
”The Girlfriend Experience” gick upp på bio i USA i 22 maj och släpptes samtidigt på import-dvd.
3 comments:
är den nått att ha då? Jag har varit nära flera gånger, men inte pallat. Soderbergh kan ju vara rätt jobbig när han är på det humöret. Sasha har dock sin charm, även om hon är för lite av ett offer för att duga som porrstjärna.
Jag gillade den som fan. Om man gillade sex, lögner... så gillar man nog den här. Den är jävligt pratig och så, precis som jag vill ha det. Che däremot, den är ju jättetråkig.
då bör jag nog gilla den med. Gillar videoband, men tyckte också att che var ett sömnbiller
Post a Comment