Vissa hävdar: Att när Palme, eller Elvis eller Martin Luther King dog, då minns de flesta var de var, vad de gjorde och hur det gick till. Det blir en slags milstolpe i deras liv. En stund att minnas. Och Michaels död är det nya 9/11 när det gäller kollektiv sorg.
Klockan var ett på natten. Jag och Sara stod i lobbyn på hotell ferrum i Kiruna. "Michael Jackson är död." Sade en röst. Det var sångaren i 50+orkestern Ragges. "Det ska vi fira!" sade en annan röst. Det var min bror. Han skojade. Men jag blev mest ledsen. Omkring mig brölade tusentals packade kareokemänniskor i öltälten och innan dess hade jag recenserat något så träslöjdstråkigt som Jojkjazz. Sen är Michael Jackson död. Det är för fan sjukt.
Ändå.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment