I typ en vecka har jag sporadiskt lyssnat på Fattarus "mina drömmars stad" från 2006. Eller, jag har lyssnat på en låt: "100:-". En låt om att vara pank. Resten av skivan är lite för...engagerad. Svensk hiphop har sina stunder. Visst. Och jag säger inte att jag lyssnar särskilt mycket, om ens tillräckligt för att leverera såna här påståenden som nån slags empiri, men den rap jag orkat lyssna på där det tragglas svenska är medvetet dum och handlar mest om öl. För två år sedan släppte ju Markus Price den episka miami bass-pastishen Basutbudet med uteslutande lyrik om rövar. Låten "när du ser mig" handlade om något ännu mer basalt, berusning: "När du ser mig: Bärs och järn / när du inte ser mig kompis / det är då jag meckar grellet".
I slutet av 09 släppte så hans kompis Näääk sin debutplatta där hela 12 spår handlar om exakt samma sak. Tung G-funk och busig skwee i produktionerna. Men det som imponerar är kreativa historier om att dricka 3,5 och hur många synonymer han kan hitta på för "rulla upp en fet jävla marley".
Kanske är det för att min vardag består så mycket av analyserande som jag tycker att det är så skönt att inte behöva tänka. Oavsett: Ta inte ifrån mig det här nu.
1 comment:
Vill inte ta ifrån dig någonting, men Snubbar Vet Inte är ju minst lika bra som 100:-.
Post a Comment