Jag var nyss ute och pulsade i den svarta snön för att handla lite. Samtidigt lyssnade jag på Nick Caves och Warren Ellis soundtrack till The Road. Mer om filmen i en krönika som kommer snart (på ett än så länge hemligt ställe). Men filmmusiken är verkligen svinbra. Det låter förstås korkat att säga att det "låter som filmen/boken" men grejen med bra filmmusik är ju att den förlänger filmupplevelsen. "The Road" låter precis så dark och obehaglig som den fuckade världen efter katastrofen skulle gjort om den var en industriell stråkorkester.
När man sett en film för första gången är det över. Det blir aldrig samma sak att se om den. Däremot går det att bryta lös en bit av filmen - musiken - och använda den på sätt som gör att den fortfarande känns ny. En av mina bättre upplevelser av ett soundtrack var när en DJ spelade John Carpenters "Flykten från N.Y."-OST på en konstskolesvartklubb i en grotta. Good times.
Vad jag läser om överallt just nu som verkligen inte intresserar mig: Andra journalister och Leno vs Conan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
för ond filmmusik, har du sett och hört musiken till Ravenous? där överträffar musiken filmen också, men är bäst om man ändå sett den.
vet du förresten om Ellis är samma Warren Ellis som även författar tecknade serier som tex Transmetropolitan?
Jag har sett Ravenous, men hade lite svårt för den. Iofs var jag typ 15. Visst menar du den där kannibalfilmen? Hmm. vet faktiskt ingenting om Warren Ellis, mer än att han är kompis med Cave sedan gammalt. Vad är det för serier du snackar om? Värda?
Ja han har gjort en del värda serier. Den jag nämnde är väl sådär men Orbiter är skitbra och kort.
Ravenous-musiken är gjort av den alltid bra Michael Nyman, samt faktiskt Damon Albarn.
Post a Comment