Den tredje (gröna) vågen

Recension publicerad i NSD 24/8 -07

Jag har så länge jag kan minnas varit skeptisk till iden med film som riktar sig till både vuxna och barn. Kanske för att när jag var liten hade svårt att skratta om mina föräldrar gjorde det.

Det kändes inte lika kul om de garvade åt mina skämt. Shrek-serien är dock en riktigt lyckad komedi, åtminstone för mig som vuxen (nåja). Det gröna träsktrollet Shrek och hans lika gröna träsktroll till fru Fiona måste vikariera som kung och drottning i landet "långt borta".

När kungen dör blir Shrek tvungen att leta reda på den siste arvingen Arthur (en spoling, lämpligt "spelad" av Justin Timberlake), så att Shrek slipper majestätstjänsten. Skurken "Prince Charming" är förbittrad över den usla respons han får för sitt taskiga skådespel och roundar upp skurkar från hela sagovärlden (Kapten Krok, häxan i Törnrosa, cyklopen) för att störta kungariket..


Som vanligt duggar referenserna till gamla sagor tätt som ett surt regn. Som vuxen har jag roligast när Shrek, Åsnan (smilfinken Eddie Murphy) och den där irriterande katten, besöker en gymnasieskola i gammeldags sagotappning. Ett par killar dräller ut ur en skåpbil och pratar om att de "använt för mycket rökelse". En urskön blinkning till Sean Penns slackersurfare Spicoli ur den banbrytande skolfilmen Fast times at ridgemont high.

Skämtet är över på ett ögonblick, men det fick min cynism att släppa lite, och känna mig respekterad av gänget bakom filmen. För då känns det som att vara liten igen, som att jag får skratta lite internt. Den här gången är det ungarna som inte fattar.



Jag känner dock en trög eftersmak av blod när Shrek träffar två rollspelande "supernördar" (tandställning och näsblod inkluderat) och säger "Jag ser att ni är väldigt upptagna med att INTE passa in". Översittaraktigt tycker jag, här ligger förmodligen min största protest mot filmen. Att karaktären Shrek är så osympatisk. En bufflig och feg man som resonerar med våld i stället för vett, vilket hade varit helt okej om han varit rolig. Men nu är han ju inte det. Det är snarare hans arme av sidekicks som räddar honom. Sen att slutet badar i fina budskap som att "man ska vara sig själv" och blablabla är sånt som väger upp lite, även om det blir lite överdos av politisk korrekthet.

Nåja, nu har jag grinat tillräckligt mycket. Alla kids kommer säkerligen älska det här fula monstret vad jag än skriver.

En till film om film

Om typ fyra månader dunsar Michel Gondrys Be kind Rewind ned i Sverige.

Med tanke på att hans förra the Science of sleep var en barnslig studie i drömmar där en bebislik Gael Garcia Bernal springer omkring i olika abstrakta landskap av gamla toalettrullar och lipar för att han inte kan imponera tjejer med sin hemmagjorda tidsmaskin (eller nåt, jag minns inte riktigt) - SÅ har jag inte världens högsta förväntningar på Eternal sunshine of the spotless mind-Gondry. MEEEN film om film (sk Meta-film) är fanimej alltid spännande, två videobutikslosers gör en egen Ghostbusters? Det kittlar allt lite i magen min.

Mia Farrow är ju med också, haja!




(Inspiration hämtad från Extra Allt - se länklista)

Skojjigt meddelande från Journalistförbundet

Till dig som är frilans!

Journalistförbundet har i dag tvingats lägga ytterligare ett omfattande varsel mot Tidningsutgivarna för att få igång förhandlingarna.
Vi varslar ett stort antal företag med en åtgärd som också berör frilansar; förbud mot att använda material som produceras av andra än anställda på den egna redaktionen. Från och med 30 augusti gäller detta på alla TU-företag, med vissa undantag.

För frilansar innebär det ändå att man ska försöka arbeta som vanligt. Följ alla träffade överenskommelser, håll leveranstider och skicka faktura som vanligt. Om ett material inte publiceras på grund av varslen kan företaget publicera materialet senare, när konflikten är över.

För den frilans som försöker sälja in material och får beskedet att materialet hade köpts in, om det inte vore för konflikten, gäller följande:

Försök att få acceptans för att materialet köps in men att det publiceras senare.
Om det inte går – och du kan argumentera för att jobbet skulle ha sålts in, dokumentera och vänd dig till förbundet och sök ersättning ur konfliktfonden.

Har du redan nu material som ligger på en redaktion, inköpt för publicering, ska det inte påverka ersättningen från företaget/tidningen.

Vi ber dig komma ihåg:

Journalistförbundet har gått i konflikt för att få upp låga löner – det gynnar frilansarnas arvoden att lönenivåerna i branschen går upp.

Vi har gått i konflikt för att stärka anställningstryggheten – att gråzonen mellan anställning och annat är så liten som möjligt gynnar frilansar. Om arbetsgivarna inte kan utnyttja visstidsanställda ur denna gråzon kan frilansar vara ett bra och tydligt alternativ för arbetsgivarna.

Vi har gått i konflikt för att försvara upphovsrätten – utan upphovsrätten kan varken anställda eller frilansar ha kontroll över det egna journalistiska materialet. Och för såväl frilansar som anställda skulle det dessutom innebära förlust av både pengar och arbetstillfällen om upphovsrätten skulle gå oss ur händerna. Det kan vi alltså inte tillåta.

Konfliktjouren på förbundet besvarar frågor kring konflikten på tel 08-613 75 90.
Alla varsel finns på förbundets hemsida, där framgår vilka tidningar som är varslade.



Kuuuuuul.

"Är det glassigt? Är du giftig ikväll?"

Som vanligt när en vän från Luleå kommer på besök så blir det utgång, oavsett vilken dag i veckan det handlar om. Nu råkade det handla om en måndag, men jag var väl inte den som vägrade att play ball för det. Jag och min långe gängliga vän Gustav styrde våra steg mot Göteborgs mekka för pinnsmala pojkar och popbloggsläsande flickor: Uppåt framåt. Som naturligtvis var stängt.
MEN! Tvärs över gatan låg ett ställe som heter Backyard, så vi frågar vakten: "Hur är läget ikväll" och han svarar lite överentusiastiskt: "Skitbra, det är hiphopklubb ikväll, ha det så JÄVLA trevligt".

Vi spatserar in.

Efter ett par öl börjar en kille prata med oss. Han presenterar sig som (vi kan kalla honom) Urban. Urban är kort till växten, något som han kompenserat genom att gymma på bredden, vi snackar inte lite, den här killen ser ut som om han fifflat med ett och annat olagligt preparat i sina dagar. Han har inget hår på huvudet, pratar ordentlig göteborgska och så småningom börjar han också prata om sitt knarkande:

Urban: - Alltså grabbar, ni borde testa allt! Kokain, Peyote, meskalin, brass. Men Inte Heroin. Eller liksom, om ni vill så kan ni testa det. Jag har provat det tre gånger men jag stod bara och kliade mig på pungen hela tiden. HAHAHAAH!!!!

Jag och Gustav nickar och ler lite obekvämt. Efter en stund går Gustav på toaletten och jag får en stund ensam tillsammans med Urban. För att inte göra honom förnärmad så återberättar jag en droganekdot jag hört i Stockholm för länge sedan, som om det handlade om "en kompis till mig". Han blir eld och lågor.

Urban: Alltså, det är det jag snackar om! Att stå där i nuet. Alltså den här gräsmattan, hur den ser ut imorrn är det ingen som vet. Det är liksom vi som bestämmer, fattar dù?

Jag nickar stilla.

Jag avlöser Gustav och går på toaletten. När jag kommer tillbaka har Urban försvunnit. Gustav berättar att Urban muckat från fängelset för två veckor sedan och att hans tjej precis lämnat honom.

Vi hinner inte reflektera särskilt länge över detta människoöde. In på Backyard anländer nämligen rapparen Petter tillsammans med Mange "giftig" Schmidt. Detta tycker vi så klart är ganska underhållande. Så när denne Mange valsar förbi oss inleder Gustav ett samtal med honom:

Gustav: Är det Glassigt ?
Mange Schmidt: Jao, fan jo...
Gustav: Är du Giftig ikväll?
Mange Schmidt : Hah Jo ha! Ska du ha ett järn?
Gustav: Jao!

Mange Schmidt Ser att jag och Gustav är i samma sällskap och går verkligen in i rollen som "schyssta kille med kortet i baren".

Mange Schmidt: Fyra järn!
Bartender: Tequila eller?
Mange Schmidt: Nej.
Bartender: Vodka ?
Mange Schmidt : Jo, fast små. SMÅ!

Vi får typ en tvåa vodka att dricka och fortsätter prata med den här Schmidt och hans manager.

Mange Schmidt: Jag som tänkte ragga upp lite tjejer och så raggade jag upp er...
Jag: Men vi är vackrare än någon kvinna här ikväll, så du kan känna dig nöjd.
Mange Schmidt: Haha! ...*mutter*
Mange Schmidts manager: Du, jag måste gå på toaletten, tar du hand om honom så länge?
Jag: Yes, I'm on top of this.
Jag klappar Schmidt på axeln och säger:
Jag: Du, din manager drog hem med en tjej från eeh...Bosnien, så han bad mig vara din manager för resten av kvällen.
Mange Schmidt: Jaha...
Jag: Jaa, och jag tror att han har håller ganska hårt i dig i vanliga fall så jag tänkte låta dig sväva fritt, vi gör som du vill ikväll!
Mange Schmidt: Har du ride till Hotellet? Har du tjejer?
Jag: eeh...
Mange Schmidt: HAHA! Det är inte så lätt.
Jag: heh.
Mange Schmidt: Var är Toaletten?
Jag: Där borta och sen till vänster.

Lästips X2

Ehh, eller ja.. Fredrik Strage skriver iaf intressant om boken "Teenage - the creation of youth 1875-1945" av John Savage, swing i nazityskland och andra freakade subkulturer. DNs artikel här.

jag har alltså inte läst boken, men man blir bra sugen när man hör om reprimander som "allt som börjar med Duke Ellington slutar med ett mordförsök på Führern".

Bye Zebras, vi ses imorrn

Recension: M.I.A - Kala

ÅÅÅH, Oh yeah, Hahahahahaha!
- Sen lipade jag en skvätt.

Ljudbilden är bara så mycket fetare än på Arular. Särkilt trumtakterna är mycket bättre, tunga jävla paradtrummor ska det vara när jag dansar, fortsättningsvis. Förra plattan lade ju i övrigt rätt enkla beat. Lite körer, lite tv-spel och laserljud plus sydamerikansk trumma. Kala känns mycket matigare, mäktigare. Mer av allt, och bättre.

Visst, rätt många låtar (XR2, Birdflu, Jimmy, Boys och Come around) har snurrat runt på internet ett tag innan släppet. Fast äh, det gör egentligen inte så mycket. För till skillnad från t ex Justice (för att ta ett förlegat exempel) så är inte M.I.A ridande på en lika tidsbegränsad hype. En förklaring kanske kan vara så enkel att hennes klubbmusik är bättre. Men det förstås, M.I.A är ju inte särskilt mycket electro eller house direkt, hon gör - som Aftonbladet redan pricksäkert defienerat det - världsmusik, fast den är väldigt flippad, med element av hiphop, pixies, the clash och går att dansa till. Världsmusik är inte lika coolt en kort period, däremot kommer det vara lyssningbart ett bra tag. Dessutom har ju den här smarta tjejen hakat på hela New-rave modet. Och den målgruppen är förmodligen redo att dansa till henne istället för sur mörk och monoton musik. Var jag lite hård där eller? Kanske, jag menar progressiv UK/Sri Lanka kamp och festmusik låter naturligtvis inte som något annat och håller längre än det mesta.

Alla låtar är kanske inte lika starka, otippat nog så är Timbaland producerade Come around, skittråkig. Men fuck it. Just nu kan ingenting konkurrera med Bollywoodfesten Jimmy eller fågelflunsan i Bird Flu. Det jag känner just nu är att mitt tålamod håller på att ta slut. Liksom, vafan sitter du och läser en jävla blogg för? När du kan lyssna på 2007 års bästa skit?