Arvika

I'm here.

En dag försent och jag missade Saul Williams med typ fem minuter. Men vafan.
Jag jobbar dessutom helt solo. Skriver allt, tar alla bilder (som ni märker).
Ingen jacka har jag tatt med mig heller.

Ett fett reportage kommer på måndag. Tills dess får ni, mina små skalbaggar, hålla till godo med bloggen som jag ska försöka uppdatera då och då.

På vägen hit träffade jag ganska intressanta reskamrater.
Först en strippa som heter Linda. Hon var skitrolig, babblade på om sitt jobb och sitt liv. Hon slog som en väldigt real människa. Hon var sjukt maxad utan att göra sig till, Kunde skoja om att hon övervägt att tatuera in texten "HARDER" i svanken. Väldigt stolt över sig själv. På ett fint sätt.
Jag tyckte för övrigt att det var jävligt coolt att stripclubmusiken håller sig a jour i populärkulturen. Linda berättade att hennes favvolåt att dansa till var Lil Waynes - Lollipop.

Nästa byte hängde jag med några 18-åriga grabb-grabbar som satt och brölade och bjöd på folköl (som jag inte tog emot). De drog skämt om Engla, Josef Fritzl och spelade DJ Adolf på sin mobiltelefon. Vi kunde dock bonda över samtal om MMA.

Såg lite Mackan Price och Max Peezay också på lilla jamobilscenen, gött där. Kanske lite konstigt sammanhang med mörk klubbig ghettotech i strålande kvällsol. Men det var nice. "Hörde jag skååål".


Ikväll ska jag till Kent, Cut Copy och säkert några till, Rex the dog kanske? Vi fucking hörs hörs.