Friday, July 18, 2008

Läder for brains


Självklart skall jag fortsätta skriva om krig.

Men först:
Jag åter igen har ridit in den elektriska stolen. Provsmakat leathal injectionvätskan. Eller på ett mer förståeligt språk: sett en urkass film så att ni slipper bemöda er att torka blodet från era söndergråtna näthinnor.

George Clooney måste ha saknat att spela de där gentlemannamässigt rövhålscharmiga roller som han gjorde i Oh Brother where art thou, Intolerable cruelty (väl?) och Oceans-filmerna. Ja vem skulle inte det? Så patostyngd som hans karriär varit den senaste tiden med Michael Clayton, Good night and Good luck (fantastisk) och Syriana.
Nu spelar han huvudrollen i och regisserar Leatherheads. En sportfilm i förkrigstider. Närmare bestämt Amerikansk fotboll, år 1925. Detta var tydligen året då jazzmuzaken låg som en bädd av ost över en tillvaro lika bekymmerlöst gräddig som potatisgratängen under nämnda mjölkprodukt.
En dåtidsexotism är vad det är, om nu det är ett ord.
Allt var bara så mycket oskyldigare 1925. Spritförbudet var mest en kul grej, poliserna hade knallpulver i sina pistoler, käftsmällarna var som ett uppfriskande glas kallvatten i ansiktet. Och kvinnor fanns mest inga alls.
Eller jo, EN kvinna fanns det 1925. Renée Zellweger spelar någon slags klämkäck liten sak som kaxigt jobbat sig upp i den mansdominerade medievärlden ("sometimes this job stinks" - säger hon om sitt karriärssval "A lot of times Kid" svarar hennes fryntlige redaktör).
EN svart man finns också med, men han säger ingenting.

Filmen handlar inte om så mycket. George C som fått det ovärdigt coola namnet "Dodge" lyckas genom vissa kapitalistiska färdigheter få igång proffsfootball i USA, alltså med högre löner ocg byten osv, men märker i slutet hur tråkigt det är med en massa regler. Samtidigt är det nån kärlekshistoria och nånting om en kille som var med i första världskriget.

Nåt fatjoke om den nye spelaren i laget.
Lite banter mellan Zellweger och Clooney.
Lite runway med en massa schyssta kepsar.

Den slutar med att Dodge till allas förtjusning fuskar, och att laget vinner.

No comments: