Vykort från Belgien

Jaja, visst. Vi älskar tonåringar med fula munnar och rapringsignaler, och fight music-preferenser för åttakantigt burvåld. Men det betyder inte att jag tänker glida bort från kärningrediensen i den här bloggen. Nämligen film.
Igår såg jag något så ovanligt som en bra en, och nu snackar jag inte om den där karaterullen med Sean Connery (titel?) som gick på trean klockan fem på natten. Även om den hade sin stunder av riktigt gay fun.

In Bruges handlar om hur en befriande valpig Colin Farrell tillsammans med en äldre mentor skickas till en sömnig stad i Belgien som heter Bruges. Om de skickats dit för att lösa ett brott hade jag förmodligen ollat stoppknappen innan jag ens rullat igång filmjäveln, men nu är de faktiskt där som yrkesmördare. Och även om det yrket också är ett rätt utklappat ämne så förtjänar det alltid en ny chans (men se förihelvete inte datorspelsfilmen Hitman).
Farrell som i vanliga fall är jobbigt medveten, om hur mycket alla 16-åriga tjejer vill knulla med honom (Miami Vice är skapelsens krona), är rent av helt fenomenal i den här släpiga historien.
Själva storyn är just inget guld att hänga i granen men ändå rätt stabilt thrillervirke. Farrell eller "Ray" gör sin första hit och mördar en präst (under bikten) och råkar av misstag skjuta en liten pojke. Oh the guilt.
I övrigt är han och hans partner-in-crime Ken (Brendan Gleeson) beordrade att hänga i småstaden med de medeltida sevärdheterna och "ligga lågt".
Ray är dock ofta som ett obstinat litet barn när hans äldre surrogatfarsa vill sight-seea gamla kyrkor.
"Jag brukade hata historia, det är ju bara en massa skit som redan har hänt" bufflar Ray innan han blir uppspelt över en filminspelning med dvärgar. När han ska stöta på en tjej som langar knark på filminspelningen gör han det så sårbart och fånigt att jag nästan önskar att jag kunde ge honom en örfil. Men sedan briljerar han genom att dra ett "belgiskt skämt" på deras första dejt:

- Vad är Belgien känt för?
- Vad?
- Choklad och pedofili, och de uppfann bara chokladan för att komma åt ungarna.

Färskingregissören Martin McDonagh är i övrigt väldigt bra på att få den tönttråkiga staden Bruges att kännes som en riktig plats. Atmosfären kommer i princip ut som en poltergeist ur laptopen.
Kulmen nås på en koksefterfest med en rasistisk dvärg och två horor. Sedan kommer Ralph Fiennes in och förstör showen med någon slags huliganversion av en gangsterboss.