Made: Walk-in for the Ultimate Cagefighter

Nu när sommarens tevetittande på MTVs "Made" nått sin peak har jag åter igen börjat träna för att bli, just det, The Ultimate Cagefighter.
Jag hade gärna haft en arg amerikan som skällde ut mig för att jag antingen inte försöker tillräckligt hårt eller inte offrar tillräckligt mycket. Men utan spons från musikkanalen som aldrig spelar musik får jag hålla till godo med de coachar som ges på fighter center där jag tränar.

Jag är förmodligen den mest onördiga fightern ever. Jag känner knappt till några stora namn och vet aldrig när några galor smäller av.
Men igår råkade jag zappa till tv4 sport där blodbadet UFC 87 utspelade sig.
En peppad Paolo Roberto (why?) satt och strimlade sönder allt göttigt våld med sitt grabbiga kommentatorsnack, men förutom det var det kul att se. Alltså matcherna är roliga, men det intressanta är ju vilka låtar de väljer att göra sin "walk-in" till. Texaskillen Heath Herring gled in i någon slags seriehjältelik skinnrock till ett visselintro från en gammal cowboyfilm, kanske den "Onde, gode och den fule"? varpå Roberto blev alldeles hård i brallan och brast ut i "BRAAA val av musik!". Sen följde någon countrylåt.
Bjässen Brock Lesnar hade en svärd tatuerat på bröstet och lyssnade på Mötley Crües "Shout at the devil".

Inte så jävla spännande så långt.

Men jag blev skitglad när en kille helt glatt hoppade in och high-fivade publiken till M.I.As "paper Planes".
Coolast var en liten mellanviktare som blev knockad typ efter tre sekunder. Men vem bryr sig om det? Han gick ju in till "3 peat" med Lil Wayne! Det gör honom till fucking ruler.

När jag blir The Ultimate Cagefighter kommer jag att gå in till någon av de här låtarna:

Broder Daniel - You Bury Me

De där sega gitarrerna och den gnäliga Berggrenrösten: "You bury me, you destroy me".
En perfekt låt för att skapa lite loserromantik. Även om jag förlorar har jag liksom vunnit.

Lil Wayne - Tha Mobb

Börjar bra med att Wayne inleder hardbody hardbody... och sedan fortsätter med cash money, young money motherfuck the other side.
Det är som ett slags löfte om pengar så länge jag, eh knullar, den andre killen ordentligt. Den är också inte helt uppenbar, visst är det första låten på Carter II men det hade ju varit mycket mer självklart att drämma till med exempelvis "I can't feel my face".
Så har den en riktigt studsig rytm vilket gör perfekt för en walk-in. Egentligen borde alla dansa som om de gjorde en walk-in, det är lätt den coolaste dansen.
Så länge man gör det med ett leende.

ABBA - SOS

So when you're near me darling can't you hear me SOS, the love you gave me nothing else can save me SOS, when you're gone though I try, how can I carry on? - Jag kör med psykologisk krigsföring. Vem skulle förvänta sig annat än ett kramkalas från någon om spelar den här?

Keith Murray - Run for ya life (från plattan intellecutal violence)

Kommentar känns ganska överflödig.

Kings of convienience - I'd rather dance

...rather dance with you than talk with you.
Antar att dansen får bli en slags Vin Dieselsk metafor för själva våldet.

Bubblare:

Cassie - Is it you
Daft Punk - Human after all
AZ - A game
Robyn - Handle me
TTA - Make it happen