See you in Hell (alltså till hösten)

Valtider! Eller nej, inte i Sverige förstås. Något sådant hade väl inneburit en tjära- och fjädrarfestival med hela alliansen som dragplåster considering FRA-fiaskot.
Men i oktober är det åtminstone presidentval i USA. Och ungefär samtidigt tänker regissören Oliver Stone släppa en biopic om den nu sittande presidenten George W Bush. Han kallar projektet fantasifullt nog W. Eller "dubbel-ve" som de säger på i-produktion-slang.

Filmen går igenom den soon-to-be-expresidentens liv från 1967 till 2004. I trailern vävs ett montage av en ung, festande, fyllekörande George W ihop med en voice-over där Bush den äldre skäller ut sonen med orden: "Vem tror du att du är egentligen? En Kennedy?".
Enligt en artikel i L.A. Times verkar filmen handla hel del om hur George W försöker leva upp till George HW, pappas, förväntningar.
Stone, som tidigare skildrat Amerikanska presidentskap på film i Nixon och JFK påstår att skildringen av Bush mycket väl kan bli "sympatisk", något samma Times-artikel avfärdar som önsketänkande från filmmakaren efter att ha läst manuset.
W har varit kontroversiell ända sedan ett piratkopierat exemplar av manuset läckte ut på nätet och att Stone nu väljer att släppa den medan Bush fortfarande städar bort sina sista prylar ur vita huset spär förstås inte på hypen mindre.

Stone är en av få regissörer som gjort sin politiska ställning till allmän kännedom och skickade nyligen en gåva till demokraternas kandidat Barack Obama. Denna politiska prägel har alltid funnits i Stones filmer - från hans krigskritiska Vietnam-rullar till de många porträtten av män med enorm makt. I intervjudokumentären Comandante blev dock Stone kritiserad för att dalta med kommunistledaren Fidel Castro. Vissa påstod till och med att Stone ställde sig in.
Jag tror förstås att politiken engagerar Stone väldigt mycket. Han menar att W är "en avtäckning av demokratin som jag har levt med den". Kanske kommer W bli den perfekta mellanlandningen mellan hans kräkframkallande patriotism i World Trade Center och hans ibland väl mättat patosfyllda krigstrilogi?

Men även om W handlar om ett politiskt system och människorna bakom tror jag samtidigt att uppväxten och fader-son relationen betyder mycket för Stone.
Att hans egna pappa tog med honom till en hora för att förlora oskulden är väl något av ett bevis på att fadern var väldigt mån om att Oliver skulle växa upp enligt hans egen modell. Ungefär som Bush den äldre tvingade in sin son i sina egna fotspår.
Men Stone, till skillnad från Bush, motsatte sig en skolgång på anrika universitet Yale och slutade efter bara ett år.

Ni minns den hänsynslöse kapitaliststilisten Gordon Gekko som myntade arbetsnarkomandevisen "Lunch is for wimps", och tog den valpiga Bud Fox under sina vingar i Oliver Stones Wall Street.
Gekko kan, med lite sökt psykoanalys, vara en korsning av både regissörens och Bush's egna fäder.
Ser ni förresten hur bra namnen Gekko och Fox parar sig? Föreställ er sedan en brevlåda med namnen Bush och Stone.


Krönika publicerad i NSD 8/8 - 08