Trots en seglivad finanskris kan det säkert glädja de flesta läsare att min egen ekonomi är så fet att man skulle kunna tro att den gick på steroider. Pengar rullar in som de ska, det går bra nu. Alla som fått två månaders retroaktivt CSN-lån över en natt vet vad jag snackar om. Snart kommer jag rocka så mycket ice att jag behöver skridskor. Nä förlåt, nog med hiphopreferenser. Men det är förstås svårt att hata pengar när man allt som oftast är fattig.
På tal om pengar: För ett par veckor sedan visade tv8 80-talsklassikern Wall Street, där Charlie Sheens karaktär Bud Fox går från det förnedrande telefonlurstiggeriet (tro mig, jag vet) på Wall Street till att gå upp sig hårt och spela Squash med chefen, tillika finanspsykotapen Gordon Gekko, och ligga med blondinen av sina drömmar. Allt till sin hårt arbetande farsas (spelad av Charlies riktige pappa Martin Sheen) olycka.
Allt som just nu verkar vara stor kritik mot vad som orsakat finanskrisen uttalades också på 80-talet av Michael Douglas . ”Girighet, i brist på ett bättre ord, är bra” - säger han. Jag har tolkat det som om det är just risktagandet som bombat börsen. Men jag har naturligtvis noll högskolepoäng i ekonomi, och hämtar således mina fakta från Martin Gelins USA-valsblogg på SvDs hemsida.
Vem som helst skulle säkert spöa mig i en kunskapsduell när det gäller siffror (Kanske inte knäppdåren Sean Hannity på Fox News). Men det går inte att ta miste på hur vårdslösheten och egoismen alltid går igen. När Bud Fox (som fick representera 80-talets nyrika yuppies när filmen kom) blev så desperat över att fördubbla sitt kapital försökte han sälja ut proletärfarsans flygbolag och halvera alla arbetares löner. När Pappan tyckte att Bud var självisk röt han tillbaka att det var farsan som var för mesig för att hävda sina sanna ambitioner ute i världen.
I dokumentärfilmen Bigger, stronger, faster (kommer till Stockholm filmfestival) tar kroppsbyggaren Chris Bell upp bieffekten av att vara Amerikan. Bell gör upp med sina egna förebilder som Rambo, Hulk Hogan och Arnold Schwarzenegger. Deras steroidbruk och hyckleri (vilket i filmen resulterar i ett lite för långt försvarstal för just anabola steroider) men tesen som ligger och bubblar i bakgrunden är det intressanta, precis som den i Wall Street: den allmänna metoden att fuska för att lyckas i världens rikaste land är accepterad, men ingen patentlösning.
Särskilt inte när pengarna på börsen skrumpnar ihop likt potensen på en dopad bodybuilder.
Krönika inbladad i NSD och Norrbottenskuriren.
No comments:
Post a Comment