Things done changed

Filmkritiken är inte död än.
Jag skriver (bland andra) för tidningen NSD. Det är en dagstidning för Norrland, kanske främst Norrbotten. De senaste veckorna har jag recenserat filmer som inte fått biopremiär där, åtminstone inte ännu. Och jag har inga större förhoppningar att Somers Town eller Vicky Cristina Barcelona kommer att leta sig upp (det KAN förstås hända, jag inbillar mig att mina recensioner kanske hjälper lite där).
Nu på fredag tänker jag recensera terroristrullen Der Baader Meinhof Komplex, och även om fredagens premiärer inte tillkännages fören på onsdagar slår jag var om hundra spänn att den heller inte kommer gå upp i Luleå (som har störst biografutbud i Nottbotten).

Varför då recensera de här filmerna? Well, det finns som ni vanligtvis är bekanta med, orsaker.
For starters vill jag göra lite motstånd mot monopolet SF och deras syn på besökarnas preferenser. Jag ville inte se skitfilm när jag bodde i Luleå, lika lite som jag vill se det nu. Om det här varit 1995 hade jag kunnat häva ur mig ”tyvärr är det här verkligheten för dem som fortfarande bor i kulturöknen känd som Norrbotten”. Men det som är så bra med 2000-talet är att biografen inte längre är ensam distributionskraft av (jag hatar det här ordet men) kvalitetsfilm.
Hynek och FLM har förresten skrivit om det här tidigare, och det där jag hämtat den mesta av inspirationen.

Alltså kom igen ungar, ofta finns filmerna att ladda ner för allmänheten innan svensk biopremiär, men annars ploppar den ju upp några veckor efteråt.
Ska man ta hänsyn till detta? Eller ska den enda film som utsätts för kritik vara type Rallybrudar? Detta är farligt (för att inte tala om tråkigt att skriva om), om filmkritiken är döende krävs egentligen bara att inga filmer visas för att den ska kola helt. Eller att de enda filmer på repetoaren riktas till målgruppen som ändå inte läser recensioner. Inte för att Vi hade iaf tur med Vädret 2 inte behöver kritik, men ni hajar. Filmkritikern som gillar Somers Town kommer förmodligen inte gilla Göta Kanal 3.
Kanske behöver de olika filmerna recenseras av olika personer? I Så fall får inte detta ske på bekostnad av den kritik och de filmer som inte går upp på bio, MEN som finns tillgängliga på Internet, på filmfestivaler och i förlängningar av responsen filmen får där = på DVD.

Att bara utgå från veckans biopremiärer är när det gäller filmkritik är lite som att exklusivt recensera de skivor som ligger på topplistan på Åhléns i Haparanda. Typ låtsas att det är dit folk går och lyssnar i musikbås för att flirta och hänga. Som om Internet fortfarande var en vag fantasi i någon Frinkbrain på 50-talet och att kulturen uppfostrande såg ut därefter.
”Människan är ett flockdjur”. Jaja, men inte helt dum i huvudet.