Fildelning vs småstadsbio

Kjell Häglund skriver idag om ett problem som jag själv tidigare snuddat vid: nämligen den ruttna distributionen av film till mindre städer och fildelningen som en effekt av detta. Det roliga är att SF nu uppmanar riksdagen att lagstifta mot fildelning (I DN kultur), då de påstår att den tar deras business.
Idioter.
Kjell resonerar bra över varför biograferna är beroende av fildelning och att de inte alls förlorar på det. jag visste faktiskt inte själv hur mycket skit de snackade. Visste ni att biobesökandet inte gått ner ett dugg sedan 1997? Trots all nedrustning?

I kommentarerna är det också rätt intressanta synpunkter. Läs nu.

Things done changed

Filmkritiken är inte död än.
Jag skriver (bland andra) för tidningen NSD. Det är en dagstidning för Norrland, kanske främst Norrbotten. De senaste veckorna har jag recenserat filmer som inte fått biopremiär där, åtminstone inte ännu. Och jag har inga större förhoppningar att Somers Town eller Vicky Cristina Barcelona kommer att leta sig upp (det KAN förstås hända, jag inbillar mig att mina recensioner kanske hjälper lite där).
Nu på fredag tänker jag recensera terroristrullen Der Baader Meinhof Komplex, och även om fredagens premiärer inte tillkännages fören på onsdagar slår jag var om hundra spänn att den heller inte kommer gå upp i Luleå (som har störst biografutbud i Nottbotten).

Varför då recensera de här filmerna? Well, det finns som ni vanligtvis är bekanta med, orsaker.
For starters vill jag göra lite motstånd mot monopolet SF och deras syn på besökarnas preferenser. Jag ville inte se skitfilm när jag bodde i Luleå, lika lite som jag vill se det nu. Om det här varit 1995 hade jag kunnat häva ur mig ”tyvärr är det här verkligheten för dem som fortfarande bor i kulturöknen känd som Norrbotten”. Men det som är så bra med 2000-talet är att biografen inte längre är ensam distributionskraft av (jag hatar det här ordet men) kvalitetsfilm.
Hynek och FLM har förresten skrivit om det här tidigare, och det där jag hämtat den mesta av inspirationen.

Alltså kom igen ungar, ofta finns filmerna att ladda ner för allmänheten innan svensk biopremiär, men annars ploppar den ju upp några veckor efteråt.
Ska man ta hänsyn till detta? Eller ska den enda film som utsätts för kritik vara type Rallybrudar? Detta är farligt (för att inte tala om tråkigt att skriva om), om filmkritiken är döende krävs egentligen bara att inga filmer visas för att den ska kola helt. Eller att de enda filmer på repetoaren riktas till målgruppen som ändå inte läser recensioner. Inte för att Vi hade iaf tur med Vädret 2 inte behöver kritik, men ni hajar. Filmkritikern som gillar Somers Town kommer förmodligen inte gilla Göta Kanal 3.
Kanske behöver de olika filmerna recenseras av olika personer? I Så fall får inte detta ske på bekostnad av den kritik och de filmer som inte går upp på bio, MEN som finns tillgängliga på Internet, på filmfestivaler och i förlängningar av responsen filmen får där = på DVD.

Att bara utgå från veckans biopremiärer är när det gäller filmkritik är lite som att exklusivt recensera de skivor som ligger på topplistan på Åhléns i Haparanda. Typ låtsas att det är dit folk går och lyssnar i musikbås för att flirta och hänga. Som om Internet fortfarande var en vag fantasi i någon Frinkbrain på 50-talet och att kulturen uppfostrande såg ut därefter.
”Människan är ett flockdjur”. Jaja, men inte helt dum i huvudet.

De kantiga animationernas krig

jag har skrivit en kortare grej om George Lucas datorspelslalleri i dagens tidning med anledning av nya Star Wars - Clone Wars.
Arn?
Svar: jag försov mig från pressvisningen som började kl 11 på förmiddagen.
Vad är förresten prylen med att SF ber mig skriva på en närvarolista innan jag får gå på pressvisningen? FRA-metoder det. Nästa gång är det jag som skriver under med ett X som jag alltid gör.

Vad ni vill ha

Ni tycker inte om att gå på bio. Inte en enda av er.
Amen kom igen, det är ju sant.
Det enda jag hör er muttra om är att folk är fula, att det är så ”trångt”, att idioter som pratar i salongen, prasslar med godispapper och skrattar vid fel tillfällen.
Ja retarderat är vad ni anser det vara. Den stolta biografen har förvandlats till ett underklassigt nöje.
Och visst, jag håller väl med er till viss del. Jag har (om jag minns rätt) skrivit någon krönika om mitt hat mot att behöva lyssna på svenne banans högljudda anti-intellektuella uttalanden i biofåtöljen. Men jag skulle nog hävda att problemet med dagens spretigt ”sociala” bioupplevelse inte ligger i att publiken låter. Nej. Problemet är att de låter för att de inte koncentrerar sig på filmen. . Alltså, missförstå mig rätt: detta ofokuserade beteende är självklart inte det minsta acceptabelt. Men med detta sagt tycker jag inte att alternativet till slappheten måste innebära noll tolerans mot allt annat än absolut tystnad.

Jag kom ganska nyss hem från New York, den där stora staden i landet med presidentvalet ni älskar att engagera er i (Eller hur? ”Barack! Barack!”).
Nä men ni vet: Seinfeld, Sex and the city, Spike Lee. Jamen allt det där ni och jag gillar.
Hur som helst provade jag på att gå på bio i det stora äpplet och blev överraskad. Positivt så.
Inte direkt av filmen i fråga, som hette Iron man, en slags solskensskildring av Amerikas vapenindustri maskerad som harmlöst stöddig seriefiguraction. Nej, det var publiken som imponerade.
De behandlade bioupplevelsen som vore det en regelrätt konsert. De skrek och applåderade när det blev action, de vrålade ut ”YEAH”rop och busvisslade när romantik (eller sexiga ben) blev aktuellt. Det var som om alla skrivit under ett kontrakt att se filmen och reagera på den tillsammans. Men att ändå ge den sin fulla uppmärksamhet.
Jag tror att skillnaden stavas ansvar (well...) genom hängivelse.
I slutet av filmen nämndes den fiktionella counterterroristbyrån S.H.I.E.L.D (också skapad av Marvel comics) i förbifarten, varpå alla i biosalongen brölade och klappade händerna i extatisk igenkänning.

Så vitt jag vet är film den enda konstform där starka känslor av antingen uppskattning eller missnöje är helt tabubelagda.
Vad är egentligen lösningen då? Släppa ljudrummet fritt på alla biografer? Nja. Svenskarna skulle säkert bli svårhanterliga och ”farliga” om de priviligieras med en ny känsloventil. Det skulle lätt kunna gå överstyr. Blir kulturkrock, ungdomsfylla, nej överdos. Och moralpanik med Sivert öholm på en och samma gång.
Förresten tycker ni ju inte ens om att gå på bio, remember?

/Krönilka publicerad i senaste Luleåmagasinet.


PS. Haffa Kleerups platta. Den är clean.

Strages skam och botgöring

På julafton hörde jag en röst i huvudet. Den tillhörde mitt samvete. "Du förtjänar inga julklappar", sa den. "Du gav den svenska medeltidsfilmen 'Arn' en trea i betyg när den förtjänade en tvåa. Du förleder folket. Hur kan du leva med dig själv?"


Ja, det är visst så fint.

Gordon and his Will

Tisdag, kl 11. Telefonsamtal med Gordon:

Gordon: Whaddup Niggah?
Jag: Tja. Niggah. Läget?
Gordon: Jo det är bra.
Jag: Vad gör du?
Gordon: Sitter och ätter lite frukost...
Jag: Ska du haka på bio? Om en och en halv timme (12:30)?
Gordon: eeeeh... vad är det?
Jag: "Den man älskar" heter den. Jag vet inte alls vad det är, vet du något om den?
Gordon: Nae, men jag sitter vid datorn, jag ska kolla...
Jag: Ja, kolla SFs hemsida.

Gordon: Ok, hittade en beskrivning: "Alfär en fiskhandlare med egen butik, som lever ett lyckligt liv tillsammans med Lena. Alf känner dock..." - Men Jahaa Alf, är det nån jävla praoelev som har skrivit det här synopsiset eller? Men jaja... "Blir jämförd med Lenas tidigare man, trots att han vet att han gör Lena lycklig och att de har ett bra liv. (ARG SUCK) NärLenas ex-manHannesplötsligtdykeruppideraslivigenställsalltpåsinspets." Öööh, PASS!
Jag: Okej, okej.

Filmkrönikan: Mångfald genom hjärntvätt.

Jag antar att de flesta såg slutet komma, Astoria Cinemas ansökan om konkurs som blev officiell i veckan.
Nu dansar den stora elefanten SF ensam på ett berg av slukade hotellfrukostar. Eller tja, på nåt ergonomianpassat skrivbord åtminstone.

SFI: s VD Cissi Elwin har kritiserats för att inte ha hjälpt Astoria tillräckligt. Men sade i DN 10/7 att "Sverige blir ett fattigare bioland med bara en stor aktör. Monopol är aldrig roligt".

Nej biomonopol känns inte direkt fräscht eller modernt i en tid när det görs mer film än någonsin i Sverige. Samtidigt tycker Gunnar Carlsson, dramachef på Sveriges television att de små filmbolagen nu ska rensas bort för att "medverka till att vi har produktionsbolag med finansiell styrka". Jaa! En liten dyr elitklick som tillåts definiera begreppet "kvalitetsfilm", vilken svinbra ide väl?

Detta tillsammans med triangelfilms död i färskt minne (hej då David Lynchs Inland Empire) gör att det inte direkt känns som att 2007 kommer få pris för mångfaldens biografår.

Det är bara att kolla sommarens bioprogram så fattar ni vad jag grinar över. Blockbusters, eller snarare deras uppföljare i mycket större antal än vad min smärttröskel pallar med. Pirates 3, Oceans 13, Spider-man 3, Die hard 4.0, Shrek 3, Harry Potter 573 och så vidare, i oändlighet.

Men om alla sena nätter då jag plöjt igenom hjälte och underdogfilmer lärt mig något, är det att stora orättvisor så småningom möter sofistikerat motstånd. Därför har visst hopp om bättring börjat ta fäste i min lilla hjärna.

Alla har ju nämligen sin gräns. Förr eller senare vill folk ha mer än bara animerade skärmsläckare, mer än actionfilm som saknar större funktion än som förrätt till popcornmenyerna.

Till slut kommer den vuxna biografpublikens tålamod att explodera lika ursinnigt som magen på fettot i slutet av Monty Pythons Meningen med livet. Själva motståndet kommer väl tyvärr inte nå särskilt våldsamma proportioner. I bästa fall ett par arga gäspningar och uteblivna besök på de konstnärligt tomt ekande storfilmerna.

Det är självklart väldigt roligt att överdriva. För så krisdrabbat är inte Sverige. Vi hade till exempel kunnat bo i ett land som dubbade allt tal. Och Luleåborna har ju redan fått vänja sig vid SF: s monopol i och med stängningen av Royal.

Så betyder detta att vi ska nöja oss, ta den där feta tandläkarborren i munnen med ett insmickrande leende? Tänka "Jag pallar inte mer, men om jag blundar, tänker på nåt annat så går smärtan snart över"?

Jag är ledsen över att göra dig besviken min vän, men du kan inte blunda längre. Den grupp konsumenter som storbolagen rättar sig efter är dessvärre publiken utan smak. Det vill säga. Individer som saknar intresse för annat än explosioner och välbekanta händelsemönster.

Så vad kan vi göra du och jag? Är det elitism att föreslå tvångströjor åt pöbeln (tänk Clockwork orange) och mata dem med lite gammal hederlig folkets bio?

Krönika publicerad i NSD 13/7 - 07.

DN har mer info. vilket jag tyvärr inte hunnit läsa innan jag skrev krönikan. Oh well.

Två kalla. (Pirates rädda för pirater)

Idag har jag kommunicerat lite via textmeddelanden. Först via mail med en kvinna angående en pressvisning:






Hej xxxxxx! Jag Är lite nyfiken på när pressvisningen för Pirates äger rum i Göteborg, har inte fått ngt mail om detta än.

Frid!
//Kristoffer Viita, NSD

Svar:
Det blir inegn i Gbg

Med vänlig hälsning

SF Bio AB

Fråga:
Äsch då, får man fråga varför?

Svar:
Vet ej, troligen säkerhetsrelaterat


Med vänlig hälsning


SF Bio AB

Jahapp... Antar att de har rätt. Göteborg är väl lite skummare. Lite mer troligt att en "pirat" skulle ta sig in på en visning här, det är ju en hamnstad trots allt.
Klargörning: det är inte SF som bestämt detta, utan filmbolaget.

Den andra textkommunikationen hade jag över sms med en tjej jag träffat i helgen:

Jag: Tja xxxx, hur går det med 90-talet? (hon inreder sin lägenhet med 90-talsfeel)
Hon: Tja, läget är bra men inte så nittio. Hur är läget med dig då?
Jag: Jo det är bra, försöker jobba men det blir mest att jag fikar. Det är rave på xxx på torsdag, in the mood?
hon: Kanske, jag ringer.
Jag: Okej.

Jahapp...