Om Låt den rätte komma in, NSD 24/10
En av mina favoritfilosofer är den rullstolsbundne Augustus Hill från HBO:s råa fängelseserie OZ. Hill påstod att den bästa historien som någonsin berättats är den om: "en pojke träffar flicka, pojke förlorar flicka, pojke får flicka" (i samband med fångars självprostitution för överlevnad).
Själv tycker jag att "mobbaren i matsalen får sin skit tilltryckt" kommer på en nära andraplacering, ett bra aktuellt filmexempel är Estniska skolsjutningsdramat Klassen. Låt den rätte komma in innehåller båda dessa berättelser, dessutom heter mobbaren Conny och flickan är en Vampyr.
John Ajvide Lindqvist som skrivit manus utifrån sin egen roman och Fyra nyanser av brunt-regissören Thomas Alfredson, placerar oss i 80-talet och Stockholmsstadsdelen Blackeberg där mobbade 12-årige Oscar bor med sin mamma. Pennalisten i plugget kallar Oscar för "grisen", ger honom gruppstryk och doppar hans manchesterbrallor i urinoaren. När Oscar kommer hem agerar han ut sin fantiserade hämnd på en tall och ber den "skrika som en gris" innan han sticker morakviven i trädet. När Oscar står och hugger ved som argast dyker granntjejen Eli upp. Hon är också tolv år, eller " tolv ungefär" säger hon. Hon verkar inte frysa fastän det är iskallt ute och Oscar tycker att hon luktar konstigt.
Oscar och Eli blir vänner medan han lider av förtrycket i skolan. Eli är även hon ett alienerat offer, men på grund av att hon är vampyr. Det är verkligen ett handikapp för någon som inte njuter av att döda, men måste för att överleva. Hon visar aldrig sina huggtänder, istället gråter Eli efter att brytit nacken av en gubbe i grannskapet.
Hon kanske är en 500 år gammal vampyr, men samtidigt en liten flicka. Det gör att vampyren, som koncept, är fråntagen sin annars väldigt framträdande sexualitet (inte minst i True Blood som jag skrev om i tisdags). Bristen på sex gör historien kallare och svår att förutsäga. Den traditionellt sexiga vampyrmyten är ju lika urvattnad som Draculas löständer hade varit idag (om Greven haft plats i en vårdkö i istället för i helvetet vill säga).
Sveriges egne Stephen King Ajvide Lindqvist har dock valt att skala ner bokens inslag av pedofili till en enkel men obehaglig strykning över kinden. Det är bra, Låt den rätte är tillräckligt mörk utan ytterligare ett monster.
Filmen är till stora delar inspelad i Luleå. Blackeberg är egentligen Örnäset, där jag själv växte upp. Och inte ens när jag var lika liten och rädd som Oscar kändes husen kring Edeforsgatan så obehagliga som de gör här. Fotot i Låt den rätte är snudd på magnifikt. Skarpt i matta färger och så väl flytande att det är lite otäckt i sig. Samtidigt känns det som hemma för Oscar och Eli. Och även för mig.
10 comments:
Jag gillar att vampyrer ska vara erotiska varelser, det kanske är kliché men allt annat blir bara buffy och vampyrerna.
Kort svar: Nej. Det blir det inte.
Längre svar:
Låt den rätte komma in har nog ingen likhet med Buffy så vitt jag vet. Dessutom är ju Buffy rätt så sexually active hon också, inte fören i fjärde säsongen tydligen, men ändå. Men poäng är heller inte att erotik är något dåligt eller så. Det är bara lika väntat inom Vampyrgenren som homofobi inom gangstarap. Det är väl alltid mycket roligare när någon utmanar konventionerna än när någon tjatar om att saker ska vara "äkta", No?
Jag tycker bara att när man tar bort erotiken ur vampyrgrejen så blir de bara "livsfarliga varelser som mördar". Hur kul är det? Förresten tycker jag att själva bloddrickandet är rätt erotiskt. Det går hand i hand.
Fast det tycker jag att Både True Blood och Låt den rätta komma in har motbevisat. I låt dne rätte är erotiken borta och det har ju inte reducerat vampyren till ett menlöst uga-buga-monster. Att Eli är vampyr är ju en stor börda för henne, på samma sätt som outsiderskapet är för Oscar. Alltså har det ett mycket större dramaturgiskt värde än "livsfarliga varelser som mördar", det måste du ju medge även om du nu inte gillade filmen.
I True blood är ju (som jag skrev) knullandet ett självändamål och då blir det såpigt och nästan porrfilmskänsla. När man slår n det i en HBO förpackning blir det Hö-höig finpopkultur.
jag hoppas tru blood får lite six feet under-talibaner att inse sitt misstag. rätt mycket spekulativt sex där med.
dock inte sagt att jag inte underhålls av vampyrbagatellen.
Jag tror att ni har hakat upp er lite väl mycket på det här med sexet, jag tycker inte att det är vad som är det centrala i serien, men hey, det är bara min åsikt (och vi har alla rätt till en)
Dude, vem har sagt att du inte har rätt till din åsikt? Det var ju du som ville diskutera sexet?
Att argumentera i sak är inte synonymt med att "haka upp sig". Däremot är det lite fattigt att bara hävda sig utan argument.
ja, jag syftade mer på allt (trash?)talk om true blood. Serien handlar inte om sex och det är ingen porrfilmsdramaturgi (eller har jag bara tappat förståelsen över vad det är?) Jag tycker att det knullas ungefär lika mycket som i alla HBOserien typ ett knull per avsnitt. Jag tycker att det är mer Harlequin över det hela, gentelmannen från söder som uppvaktar en oskuld, erotik yaddayaddayadda. Nu låter jag som värsta champion för serien men jag tycker bara att det hela är lite om bakfoten, hur mycket av serien har du egentligen sett?
Och jag konstaterade bara att det är min åsikt, det krävdes ingen motargument från din sida.
Jag hade sett sex avsnitt när jag skrev min recension, vilket är fyra mer än Johanna Koljonen på Wierd Science som kom med en recension dagen efter mig (hennes text handlade konstigt nog också om allt sex i serien).
Så, sex avsnitt tycker jag är mer än nog. Nu har jag sett sju avsnitt. Det sista jag såg handlade om hur Jason trippade på vampyrblod och hur awesome det var att knulla med det i kroppen.
Sen har jag aldrig försökt göra någon kvalitativ analys över hur många knull som visats i jämförelse med någon annanstans. Tell me you love me tycker jag är en mycket bättre serie än True Blood t ex, det är ju vilken funktion sexet har som är intressant. Har det någon poäng? För det storyn framåt? I True blood för storyn sexet framåt. till viss del iaf, jag menar inte att det är porrfilm exakt, åtminstone inte med dagens mått mätt. Det är i så fall lite gladporr från 80-talet som man kan skratta lite åt.
man behöver ju inte ens ha nån riktigt värderande kritik, det räcker ju med att konstatera att det är t.ö.n.t. med klyschigt vampyrsex om man nu ska försöka göra nåt fresh med grejen.
Post a Comment