Att välja Herzogs Kaspar Hauser

Idag var jag på ett ställe jag aldrig är på: Biblioteket.
Hah, skoja. Jag är visst på biblioteket ibland. Tänkte bara uppröra er lite med en sån där "provokativ" öppnare där jag "koketterar" med lite härlig okunskap.
Jag lånade Werner Herzogs film "Kaspar Hauser" och såg den på laptopen i sängen.
Jag vet inte riktigt vad jag tänkte, alltså jag gillar många av Herzogs filmer (Haha typ "grizzly man" från 2005, hans inhopp som präst i "Mister Lonely" från förra året och den där senaste antarktisdokumentären) Men jag har säkert inte sett tillräckligt för att komma undan med familjär namedropping. "Kaspar Hauser", som är från 1974, bådade ändå inte helt calippo refresh med tanke på bisarrofesten i "Even dwarfs started small" från några år tidigare. Som var den enda jag äldre film jag sett från Herzog.

Utifrån denna dåliga referensram BORDE jag alltså ha tänkt: Ung Herzog= konstnärligt, knäppt och påfrestande. Gammal Herzog= konsekvent, knäppt och kultursidehippt.
När jag stod på bibblan var tydligen min mentala väljarkompass fylld med sand. Så jag tänkte inte på att den unge Herzog förmodligen skulle bli en jobbig upplevelse.

"Kaspar Hauser" är namnet på en Joel Alme-lik man som suttit instängd i en källarhåla hela livet. Fången har Hauser skötts om av en mystisk man i svart hatt och mantel (!) som matat och, öh, hållit honom fastbunden, tills han blivit vuxen karl. Året är 1828 och den mystiske mannen släpper av Kaspar, som bara kan tala en mening och bara kan skriva sitt eget namn, mitt i en liten stad.
De blir ju rätt förvånade och måste lära upp en vuxen hur man äter annat än vatten och bröd. Man försöker integrera honom i civilisationens sociala och kulturella mindset, resultat: viss utvecklingssvårighet.
Det är en sann historia, men anledningen till att Hauser fängslades får ingen förklaring. Ett rykte om att Hauser skulle vara ett övergivet rikemansbarn nämna, men filmen berör det inte så mycket. Det handlar mer om att visa svårtillgängligheten i det tyska aristokratiska samhället, eller vad som är grunden till vår västerländska way of life. "Släpp äpplet, det vill ligga och vila" säger han, som om äpplet hade en egen vilja. Det blir för Kaspar som inledningscitatet av Georg Büchner förklarar: tystnaden skriker. Visst är Kaspar ett slags ar-tard, han förstår inte att vara rädd för svärd, eld eller vad poängen med blind gudstro är. Det är genom att vara oförstående han kan vara kreativt tänkande.

t ex: En matematiker skall utbilda Kaspar i begreppet "logik" och ber honom lösa följande gåta:

Det finns två byar. En där alla ljuger och en där alla talar sanning. Det går en väg från varje by till dig Kaspar. Om du träffar en man där vägarna sluter samman, vilken fråga ska han då ställa till mannen för att få reda på vilken by han kommer ifrån?

- Jag hade frågat om han var en lövgroda. Om han kom från lögnarnas by hade han sagt ja.


nä den var inte så jobbig.