Man, I could really go for a sprite right now.

Det här inlägget skulle egentligen handla om mitt hat för uttrycket "Bara en sån sak" i text.

"Dessutom gillar han att äta grädde med knäckebröd, bara en sån sak".

"Och hon stryker alla sina kläder på balkongen, bara en sån sak".

"Och just det: Han badar sitt ansikte i mjölk en halvtimme varje morgon. Bara en sån sak."

Bara en sån sak, vadå? Som om den saken vittnar om något.
Det är ju en oavslutad mening till att börja med. Bara en sån sak - och sen - betyder att blablabla. Eller: bara en sån sak - och sen - skulle göra den och den avundsjuk. Inte så svårt, right?
Wrong indeed. För några minuter sedan twittrade stureplansprofilen (jag väljer att använda det epitetet) Carl M Sundewall:

"Jan Helin blir intervjuad. Har inte heller ryggsäck, men namndroppade precis Bengan från Bagarmossen. Bara en sån grej."

Förvisso en fortsättning på ett tidigare fört tweetresonemang om att riktiga journalister bär ryggsäck (?) men ändå. Det är som om den där "saken/grejen/prylen" ger honom amnesti från att anstränga sig att beskriva vad som är så jävla speciellt. Ofta handlar det om något sådär lite skönt knäppt beteende. Då drar man till med det där. De slappa uttryckens kejsare.
Det här inlägget skulle alltså handla om det (i väntan på långposten om "Fem sporter jag föraktar"). Sen såg jag detta klipp och glömde allt annat. Jag vill ha en Sprite!