Intervju: Maskinen uncut

Eftersom jag inte orkar skriva något kan jag ju lika gärna klistra in det här veckogamla "knäcket". Med uttökade svar förstås. Någonting nytt ska jag ju ändå bjuda på. Och ett inlägg är alltid bättre än inget inlägg.

Till hösten släpper Electro/hiphop-ensemblen Maskinen sin debutplatta ”För Sverige åt helvete”. Kollektivet startade på Mariatorget i Stockholm förra året där artist efter artist droppade in i deras studio efter en festival. Resultatet blev den senare polisanmälda posse-låten ”Alla som inte dansar (är våldtäktsmän)”.

Maskinen har länge hållit sig mystiskt anonyma när det gäller intervjuer. Videon till senaste singeln ”Pengar” rullade dock nyss ut på nätet och avslöjade vad många redan gissat när två av medlemmarna gick att känna igen: Frej Larsson (Slagsmålsklubben) och Herbert Munkhammar (Afasi). NSD får en intervju med båda innan deras spelning i PDOL.

Ni spelade i Visby under Stockholmsveckan såg jag.
- Vi fick se hemmabyggda sportbilar och två tusen 19-åringar som sprutade varandra i ansiktet med Champagne. Vi deltog inte. Men vi fotograferade.
   Berätta lite om er skiva som kommer snart.
- Den blir bättre än vi någonsin hade kunnat hoppas på! Vi har samarbetat med sjukt grymma producenter och artister från hela världen, som vi sett upp till och beundrat i åratal. Såväl internationella fixstjärnor som brasilianska Bonde do Role och svenska Style of Eye, som mer okända lokala förmågor som den fantastiska rapparen Spakur från Uppsala och den superintressanta nya producenten Hets - som också är vår live-DJ. Skivan kommer garanterat att överraska alla som trott att maskinen var en dagslända!
Er nya singel ”Pengar” innehåller en del kritik till sexköp. Eller vad handlar den om egentligen? Ni rappar ju så jävla fort…
- Min (Frej) vers bygger på en självupplevd händelse. Jag har en gång ;halvt på skämt halvt på allvar, sålt min kropp för pengar. Jag var på väg hem från en fest i gymnasiet och en lärare på skolan hade missat bussen. Vi gick hem till mig och började hångla i hallen. Jag hetsade lite att en betalning vore på sin plats. Jag hade väl rätt "edge´y" ironi och viss nervositet uppstod. På morgonen låg trehundra kronor på nattduksbordet. Jag antar att blandningen av bakfyllehybris och nervositet för att jag skulle "sjunga" i lärarrummet fick den här personen att fatta ett beslut som fick mig att känna mig som ett billigt fnask.

Den känns ju ovanligt politisk i jämförelse med era tidigare singlar som varit ren dansgolvsporr. Finns det mer sånt på albumet?
- Mer av vad? Politik eller dansgolvsporr? Vi hade våra politiska idéer kring den där låten när vi gjorde den, men videon satte ett helt nytt statement. Något som aldrig gjorts förut i Sverige inom den obestämbara genren som vi är pionjärer för. Detta gjorde att vissa gangsterartister i det här landet tyckte vi var bögjävlar. Resten tyckte vi var snygga och nu får vi kärleksbrev av killar.
På PDOL kryllar det av transvestiter i ”Kärlekslandet” som säkert blev glada över att ni klätt er i drag i videon. Annars ett rätt starkt tabu, i alla fall inom hiphop, hur kom ni på den idén?
- Det känns viktigt att bryta normativa bilder av manligt och kvinnligt inom hiphop, rap och alla andra genrer. Tyvärr finns det en hel del trångsynta människor som behöver utmanas. Det känns väldigt konstigt att vi behöver göra en sånhär video när året är 2009. Trots allt kan vi kolla mejlen i mobilen, äta mat från världens alla delar i vårt eget kvarter och det är på tapeten med att tänka på miljön, men att det inte är accepterat att en man vill klä sig i så kallade kvinnokläder och att det kollas snett på någon som vill hångla med en person av samma kön är helt ofattbart. Så videon är ett stort : SKÄRPNING SVERIGE.
Jag pratade med Daniel Adams-Ray från Snook förra året och han tog åt sig äran för raden ”Alla som inte dansar är våldtäktsmän”. Han sade att han höftat till den i en freestyle, stämmer det?
- Nej den har vi gjort men däremot har han skrivit det här: "Jag växte upp som barn i afrika, så jag har sett baksidorna i afrika"

Delar av den här intervjun har tidigare publicerats i NSD.