Krönika i Sydsvenskan: Good Hair (hela texten).

-If your hair is relaxed, white people are relaxed. But if your hair is nappy, they're not happy.
Så låter ingången till dokumentären "Good Hair". I den har komikern Chris Rock ägnat två år åt kvinnlig hårbehandling och använt ett förstoringsglas mot afroamerikansk populärkultur som anpassats för en rasism ingrodd i samhället. Filmen fick pris i Sundance förra året och släppes på DVD i februari.

Dokumentären är oväntad från Rock, som annars vrålar könsord och etniskt laddade svordomar från en stand-upscen.
Märkligt nedtonad upptäcker han marknaden för ingrepp med ”weaves”: hårförlängningar som sys fast utanpå det egna, inflätade håret. Men weaves är oskyldiga i jämförelse med ”relaxers”: en hårinpackning med frätande kemikalier som kan bränna hål på kycklingskinn. På slang kallat "creamy crack" och verkar lika beroendeframkallande som narkotikapreparatet, då det gör afrohåret "naturligt" och ”avslappnat”. Vitare, med ett annat ord.

Löshåret är dyrt och importeras från Indien där troende lämnar ifrån sig håret rituellt som en gåva till gud. Processen liknar den post-koloniala marknaden med blodsdiamanter i Afrika. Båda varorna importeras på bekostnad av fattiga som utnyttjas enligt en global ekonomisk modell. De diamanter som grävs fram under slavarbeten har länge varit en statussymbol för nyrika afroamerikanska män. I första hand i den vräkiga gangstarapkulturen där man gärna hävdar framgången på grund av rötterna i fattigdom. Männen har fetischiserat de blänkande stenarna av samma anledning som svarta kvinnor åtrår det raka håret. Efterfrågan på marknaden styrs av fetischismen för kapitalet och i förlängningen: vitheten.
Problemet illustreras i en rolig scen i ”Good Hair” när Chris Rock försöker sälja avrakat afrohår till en hårhandlare.
- Det här håret kommer från Cleveland! försöker Rock, men lyckas inget vidare.
Han pratar även med ungdomar som är rädda att det medfödda afrohåret signalerar politisk radikalism vid arbetsintervjuer.

Det är tydligt vilket hår som värderas högst även här i Sverige. Frisörer berättar att rakpermanent och hårförlängningar är den vanligaste behandlingen för afrohår, även om frisörutbildningen på gymnasiet knappt har någon kurs i att behandla det. Frisörföretagarna har inte haft en enda afrosvensk modell de senaste två åren och för ett år sen uppmärksammades hur svarta kvinnor i Sverige investerade i farliga blekningsprodukter. För huden.

I dokumentären ”Bling - A planet rock” (2007) reser New York-rapparen Raekwon med ett gäng andra hiphoppare till Sierra Leone för en läxa om ädelstenarna som gungar runt deras halsar. Det blir ett plågsamt uppvaknande vid en diamantgruva och alla lovar att aldrig bära ”ice” igen.
Good Hair slutar tyvärr sämre, med floskeln "Det är vad som finns inuti huvudet som räknas".
På internet har dock en motståndsrörelse bildats.
Afroamerikanska kvinnor samlas runt bloggar, fotoalbum och youtube-klipp som beskriver deras ”Natural Hair journey”. En resa där de rakar av sitt konstgjorda hår och odlar krull från scratch. Sedan beundrar de varandras naturliga hår.
I ett av de populäraste klippen, med ca 265 000 visningar, rullar collage av krulliga huvuden till tonerna av Queen Latifahs ”Freedom”.

En något kortad version av den här texten har publicerats i Sydsvenska dagbladet 21/03/10