Benny's Video

Igår såg jag Michael Hanekes inlägg i tidiga 90-talets videovåldsdebatt. Den var bra, innehöll precis den där krypande känslan av att allt kommer att gå åt helvete som "Den sjunde kontinenten", även om den var mycket tråkigare. Benny är en medelklass (vad annars) tonårskille som gillar våldsfilmer och speed metal. En dag när han ska lämna igen sina hyrfilmer träffar han en tjej utanför videoaffären. Han bjuder hem henne, när han och flickan börjar leka med en slaktpistol skjuter Benny skjuter henne tre gånger. Hon dör. Som av en händelse står hans kamera på och att vi får se mordet filmas på en liten teve. Detta lägger ytterligare ett lager av äckel över händelsen. Det är här man blir medveten om distansen som Benny, och vi som tittare har, till reellt våld. men genom att lägga våldet i en meta-dimension blir det istället dubbelt så verkligt och fruktansvärt att titta på. Bennys sätt att sedan behandla kroppen föreslår att han sexualiserat våldet, mer än flickan själv. Han drat t ex ner flickans kjol på ett sätt som signalerar totalt ointresse för hennes kropp. Istället smörjer han in sig med hennes blod.

Väldigt hemskt allt. Särskilt när Benny visar filmen med för sina föräldrar. Då filmas bara deras ansikten, så det blir lite som att se allt igen, men med deras ögon, deras kärlek osv. Jag vet dock inte om poängen är att se sambandet mellan Benys våldskonsumtion och hans våldsfetish, åtminstone inte sm en direkt påverkan. Haneke är ju alltid intresserad av att kritisera de stora strukturerna. I det här fallet av ökad våldsacceptans och inte "videovåldet" som enskild kulturell händelse.
Kommer nog ha mardrömmer ett tag framöver. Men nu har jag iaf sett alla Hanekefilmer!