Uppdrag guldspade: Haschet på vinden

Av någon anledning hade min hyresvärd hängt ett tjockt lås med namnet "MASTER" på den dörr som tidigare gav mig tillgång till vindsutrymmet. I flera veckor har jag försökt få tillgång till mitt vindsförråd. Och idag, när jag äntligen lyckats tjata mig till att få låset avknippsat, förstod jag varför värden gjort som han gjort.

"Welcome to the crackhouse" muttrade min frilansfotograf Nils när vi klev in. Den yta som förseglats hade tidigare använts som regelrätt näste för knarkande ungdomar. Överallt på golvytan låg resterna av jointar, rizlapapper, läsk och chips. Barnen hade inte bara knarkat och blivit ännu mer höga på den lagliga drogen "energidryck", de hade också roat sig med att försöka tutta eld på en gammal soffa. En möbel som de av allt att döma våldtagit först.
Egentligen är inte detta särskilt anmärkningsvärt, det konstiga är ju värdens beslut att bara bomma igen brottsplatsen efter att han sett förödelsen. Hur tänkte han eller hon där?
Var det bara lathet, eller ville han försöka glömma hur förlorad dagens ungdom är? Kanske hade värden sympatier för de juvenila delinkventerna? Ett eget förflutet som sade "se men inte tjalla"? Oavsett anledningen så finns nu äntligen bevisen och sanningen för vad som hänt.