Thursday, March 4, 2010

We're number 2! We're number 2!



Varför är inte Whip it nominerad för en oscar för bästa film? Jag skojade bara. Klart jag vet varför. Ingen tar ungdomsfilmer, iaf inte de som inte handlar om vuxensaker (som att bli gravid), på allvar. Men Whip it borde vinna ändå. Jag har inte sett något lika härligt sen, när? Breakfast Club?
Bliss (Ellen Page från Juno) bor i en liten håla i Texas där hon lever en slags självvald misfit-tillvaro tillsammans med sin bästa kompis Pash och snubben Birdman. Lite som i Ghost World, men cynismerna är ersatta med en uppgivenhet som känns mer äkta. Bliss har en (kanske liiite orealistiskt) konservativ morsa som inte ser skillnad på en vas och en bong. Mamman vill tvinga in dottern i någon slags skönhetstävlings/duktig flicka-kalkyl. Men Bliss är förstås helt ointresserad och tar första bästa chans att åka till Austin och börja tävla i rollerderby, en fullkontaktsport på rullskridskor till indie. Det visar sig att Bliss, eller Babe Ruthless som hon blir dubbad, är en född talang och blir intagen direkt i den softa världen av rullskridskobrudar. Schyssta husfester och gullig pojkvän (som spelar i ett band) följer som ett brev på posten. Kanske att 50-talsmorsan är en lite för lättköpt skurk för att bära upp en konfikt. Men vet ni, det är så jävla oviktigt. Egentligen. Hon räcker gott för att det ska kännas som om världen stannar och hejar på när Bliss undervattenshånglar i med sin nya kille i en väldigt vacker scen. Eller när hennes gullige farsa ser ett rollerderbyklipp på internet och äntligen vågar stå upp för dottern. Whip it är en sportfilm med fokus på att ha kul istället för prestige, men utan att vara hånfull mot sporten som så många manliga parodiska motsvarigheter. Det låter ju klyshigt som fan, men det är allt annat än självklart.
Den här självförverkligande feel-goodbomben balanseras med drösvis smart humor. Exempelvis när Bliss tar hand om en dyngrak Pash som vill spy men sedan ångrar sig. "Sätt fingrarna i halsen" försöker Bliss övertyga utan att lyckas, men fortsätter: "Tänk på när dina föräldrar har sex, din pappas nakna kropp, hans gungande pung, svettig..." och lyckas till slut.
Den här sortens Diablo Cody-skoj används sparsamt, och undviker därför känslan en film kan få när den är för självmedveten för att fungera som tårkanalsöppnare.
Jag grät hela filmen.

6 comments:

Joel said...

Har just sett den. Skitfin!

chops said...

Fantastisk film. Bästa sen Dan In Real Life i genren. Typ, feel good åtminstone.

Kristoffer said...

Du vet vad jag tycker om DIRL... Men fantastiskt att du älskade Whip it! Att ni både gjorde det. Sjukt fail att den inte har större distribution osv.

Joel said...

Är helt med dig på att den borde nominerats till bästa film.

PS. Ordverifikationen till det här meddelandet var samma som min hunds namn.

Kristoffer Viita said...

vad heter hunden?

Joel Josefsson said...

Dessi heter hon. Tog en skärmdump.