Thursday, November 8, 2007

Den där Malin


Film: The Heartbreak Kid
Betyg: 2

I USA måste man vara 18 år för att höra de kiss och snoppskämt som bygger upp Bobby och Peter Farrellys komedier. I Sverige räcker det med att vara 11 år. Ganska kul med tanke på att jag själv var 11 år när jag senast såg en film av bröderna som fick mig att skratta. Året var 1996 när Kingpin lät en blond amishkille röka gräs med världens största bong, lät Woody Harrelson skära av fötterna på en häst och framför allt lät Bill Murray freaka ur som ett tunnhårigt, bowlande hybrismonster av Kanye Westska proportioner.
Men efter Kingpin blev regissörsparet mer och mer förutsägbara. De skojade om platta, enkla ämnen. Idéerna verkade vara slut när de till och med byggde en hel film på fatjokes i min stora kärlek från 2001.

I Heartbreak Kid spelar Ben Stiller 40-årige Eddie som under stress gifter sig med knasbollen Lila (relativt stabilt spelad av svenska Malin Åkerman). Det visar sig redan på smekmånaden att Lila är en instabil fjortis i en vuxen kvinnas kropp. Hon sjunger med i alla radiolåtar och vill att Eddie ska hålla henne i handen när hon äter. Dessutom är hon jättesnuskig i sängen och har ett förflutet som kokainsnortare. Allt det här fungerar dåligt för Eddie som inte bara är lika torr som toast, han blir också snabbt förälskad i en annan tjej.
Om jag var på det humöret (och det är jag) skulle jag kalla Heartbreak Kid för en omarbetning av Farrellys Den där Mary från 1998. Ben Stillers karaktär utsätts för en massa galna och slumpartade bisarra, pinsamma situationer som ska vara roliga för att han är så passiv och tråkig. Lagom är vad han är. Och det är precis motsatsen som hela tiden ska drabba honom, vilket är ganska tröttsamt såhär 9 år efter att det var kul första gången.
Ibland bränner det till dock, som när Stiller berättar om hur han ”förlorade oskulden på en fotbollsplan, några av de äldre ungarna brottade ned mig”. Men i övrigt är det fega skämt, spermaluggen är helt enkelt utbytt mot rödflammig solbränna och mjölk som sprutar ur näsan.
Kanske hade jag skrattat mer om jag var 11.

Publicerad i NSD 09/11/07

6 comments:

Joel Josefsson said...

Kingpin är väl helt okej fortfarande? Såg den senast förra veckan

Kristoffer Viita said...

Jodå, Kingpin funkar bra. Det var därför jag tog den som exempel på en film av de där snubbarna som jag skrattat åt. Men jag fattar att det kanske blev lite diffust med tanke på slutklämmen, äsch Kingpin är bra helt enkelt.

Maddin said...

Jag gillar dum-humor. Men som du säger är Farrelly bröderna oftast väldigt förutsägbara med sin humor. Jag gillar dock "Den där Mary" och "Dum & dummare". Resten som de har gjort är dynga, ja även Kingpin.

isabelle ståhl said...

är så otroligt trött på ben stiller-humorn och framför allt att tjejerna i hans filmer aldrig tillåts vara något annat än "galna och sexiga" bifigurer.

Kristoffer Viita said...

Maddin: Kingpin, dynga? Du är ju knas!
jag menar:
"Oh yeah? And who are you, Alfred Einstein?" Haha, come on!

Isabelle: Joo, det är störigt. även om de filmerna (along came polly, Dodgeball etc) ironiskt nog är mycket roligare än Heartbreak Kid. Det är egentligen inte det som är problemet i just den här filmen.
Här får Malin Åkerman väldigt mycket spelrum. Alltså, visst hon är crazy, men sexig är hon verkligen inte alla gånger. Att hon skulle vara något kameraskönt objekt håller inte riktigt.

Maddin said...

Någon Alfred Einstein är jag icke och något bra svar varför just Kingpin är dynga kan jag inte heller säga. Den är bara allmänt jättetråkig jue :(

Förövrigt ser jag framemot att se var Malin Åkerman går för i Watchmen