1. Fester med tråkiga (jobbiga) lekar. Som charader.
De här festerna är värst eftersom de förusätter att folket som kommer tycker om att spela teater. I regel har värden/värdinnan (oftast är det både och som gäller) gått estetisk linje - teater på gymnasiet och tycker självklart att det är alle mans baskunskap att med yvigt och pinsamt återhållsamt kroppsspråk försöka agera ut "Beck - spår i mörker".
Men hela den biten är egentligen inte särskilt störande, det osexiga är just att det måste "lekas". Begreppet "umgås" låter mossigt och tråkigt. "prata med varandra" är pretentiöst, här ska det "lekas", "skojas" och (i värsta fall) "mysas". Leka är någonting som barn gör, och något osexigare än barn kan jag inte tänka mig. Jo förresten, ordet "fredagsmys".
2. Heterosexuell tjejfest eller killfest.
Det råder en vanföreställing att de här två typerna av fester skulle vara annorlunda på något sätt. En killfest består liksom av ca fem unga män i 20-årsåldern som en fredagskväll sitter med varsin ölburk inknökade i en soffa i en ostädad lägenhet. De kollar på youtubeklipp och bilder av tjejer på facebook tillsammans. De äter kanske lite tacos och går sedan ut på krogen och känner sig tafatta. Jävligt socialt misslyckat och osexigt helt enkelt. En tjejfest är samma sak minus youtube (eller vad vet jag?) och enligt fördomen, lite renare. Att en tjejfest skulle vara något annat, något lite mer styrkande, något som ger tjejerna en slags kollektiv kraft eftersom de bara är med varandra är vanföreställningen. En tjejfest är precis lika (motvilligt) gay som en sk "Sausagefest". Det kanske låter konstigt men tjejer är nämligen inte delar av ett kollektiv som tänker likadant och ständigt känslomässigt växer av varandras sällskap. Och dessutom är de lika kåta (eller okåta) som killar, om ni inte visste det vill säga.
3. Firmafest.
Jag har inte medverkat på särskilt många, men det är ungefär likadant som när man gick i mellan och högstadiet: Det finns inte särskilt mycket gemensamt mellan dig och resten av människorna på firman. Du ser ned på dem och dem på dig. Ni hatar i tysthet medan en anställd sedan två år tillbaka äntligen tar mod till sig och nyper den kvinnliga chefen i rumpan.
4. Fotbollsfest
Vad är det för fest som redan från början förutsätter att chanserna för att skiten ska träffa fläkten, allt ska gå åt helvete och bli riktigt deppigt är MINST 50%? Och som för övrigt inte erbjuder den minsta möjlighet till sex. Dvs depression utan rejection, har ni hört något så dumt?
Bubblare: Chalmersfest, Piratpub
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
kollektivfester är inga höjdare dom heller. Risken är överhängande för att nån plockar fram gitarren och sen sitter det ett gäng hippies och sjunger lars winnerbeck (obs! sann historia).
Vem kallar att umgås med folk av samma kön och titta på youtube (det händer...) för fest? Då är det väl klart att det känns misslyckat.
Beta: Haaha ja, Lars Winnerbäck är vad jag brukar tänka på för att förhindra allför tidig utlösning. Jag trodde att såna där fester bara existerade i min cyniska hjärna, att de var en elitistisk konstruktion liksom. Fantiastiskt.
Sabina: Tja, folk som tänker väldigt osexigt uppenbarligen.
80% av alla privatfester är ett väldigt konstigt sätt att umgås på; sitta 20 främlingar i ett litet rum långt utanför stan och bara prata om skola, jobb och om man bor i första- eller andrahand.
Post a Comment