The cell

"Kom kisse!"
Hon använder en barnslig röst för att ropa på katten.
En sådan man använder för småbarn, tänker Milton.
"Koom då kisse!" Hennes stämma får med ens ett allvar och katten ryggar tillbaka. Milton lyssnar.
"Kom hit nu widde! Annars blir det badet."
Louise bestraffning när djuret inte löd henne var en simtur i iskallt vatten nere i källarens badkar. Så katten Widrig hoppar motvilligt upp i famnen på Louise som smäller av ett nöjt leende i sin egen ära. Milton är färdig med att lyssna i rummet intill och går in till henne i vardagsrummet. Hon har klätt ned sig från den röda jobbklänningen och sitter nu i mjukisbyxor och låter sina fingrar prassla ner i en påse med pollygodis. Hon har inte alls blivit tjock, trots att hon äter det där godiset varje vecka filosoferar Milton.
Han böjer sig ner och kysser henne lite halvhjärtat.
De var unga när de flyttade ut på landet, bara i 20-årsåldern. Allt kändes ju så rätt, "varför inte satsa?" Hade Milton sagt.
Utan att märka av hans känslomässiga ambivalens kysser Louise honom tillbaka, hårt, ungefär som hon brukar göra när hon kommit hem efter ett träningspass i step-up aerobics. Sedan vänder hon uppmärksamheten mot katten Widrig igen
"Joodå Kisse, har du varit ute och sprungit? Jooo".
Den barnsliga tonen irriterade Milton, det kändes som om någon elak typ lekte spjutkastning med små knappnålar i hans mage varje gång Louise löjlade sig sådär.
"Aj" Sade Milton.
"Vadå?"
"Det gör ont när du gullar med katten sådär."
"Gör det ont?"
"Ja..."
Hon tittar länge på honom, inte på ett sätt som Milton tolkar som ilsket eller sårat, utan bara dumt. Hon ser dum ut, som om hon försöker förstå vad han menade. Hon har munnen halvöppen och ögonbrynen sneddade över pannan.
"För att jag... gullar med widde?"
"Ja alltså..."
"Är du störd eller?"
"Nej?" säger Milton med sarkasm i rösten.

Louise vänder bort ansiktet och svarar inte. Milton greppar efter fjärrkontrollen och trycker ned sexan. "Cops" har precis börjat. Milton höjer volymen medan en svart man på teven får sitt huvud slaget i plåten på polisbilen. Han har skägg och hans kläder är i trasor. "Is this NOT your crackpipe sir?" Skriker polisen i hans blodiga ansikte och håller upp en liten glaspipa. "I-I dont know where that came from..." Börjar han stamma. Milton höjer ett snäpp till på volymknappen.
"Men lägg av!" börjar Louise.
"Vadå, jag hör dåligt. Okej?"
"Det gör du inte alls."
"Nej, det gör jag inte. Jag hör skitbra, men det verkar ju som att du hör jävligt illa."

Det blir tyst igen och Milton byter kanal. MTV visar my super sweet sixteen, en flicka med tandställning i Texas får en rymdfärja av sin pappa som jobbar på NASA, men hon är inte nöjd eftersom rymdfärjan inte har guldkromade avgasrör. "Men lilla gumman, det finns ju ingen som ser det i rymden ändå" Försöker pappan. Flickan bara stirrar med död blick på honom innan hon skriker så högt att Milton måste hålla för öronen "JAG VILL HA GULDKROM PÅ MIN RYMDFÄRJA! IDIOT!". Milton stänger av TVn och går ut från rummet.

"Jaha går du nu?" frågar Louise med darrig röst.
"Ja, jag ska kolla till lillen, det är ju dags om ett tag" Miltons ton är undvikande och spelat trött. Men han visste att det är ett bra sätt att slippa energikrävande situationer. "Verka trött, så slipper du stå till svars" - damn, det ska bli min catchphrase och jag någonsin blir sängförsäljare, - tänkte Milton för sig själv.

"Jaja, schysst att du först bara är skitotrevlig och sen ska du ha poäng för att du tar hand om Lillen, det här har du ju tänkt ut bra." Det hördes att hon har nära till gråten.

Milton svarar inte. Istället går han först ut i köket och hämtar enkilospåsen med morötter han köpt tidigare under dagen, och börjar hacka. Han öppnar paketet med den råa köttfärsen och blandar ihop rotfrukterna och det ostekta köttet till en rödorange sörja som han placerar i en vit skål. Sedan saltar han, rikligt, och pepprar. Han tittar sig omkring och spottar sedan, två gånger, ned i skålen. Han börjar gå mot trappan men Louise ropar med uppgiven ton från vardagsrummet.

"Hallååå, jag vill prata om det här."
Milton Ställer ned skålen på diskbänken igen och suckar djupt innan han går in till henne.
"Vad är det? Förlåt, okej? Jag tycker bara att det är sepe när du håller på sådär med katten."
"Varför det? Är du svartsjuk på Widde eller?"
"Ha-ha, skitkul. Jag gillar bara inte den där barnsliga tonen, Widrig är ju ett djur, han är inte Lillen. Eller hur?"
"Nä, det är han inte, men jag gillar Widde. Måste du vara så kall mot mig hela tiden?"
"Kall? Är det JAG som är kall? Vi har ju knappt haft sex på ett halvår och försöker varje kväll!"
"Du, det där är orättvist. Vi har ju visst haft sex, bara inte med varandra."
"Jaja, om det nu ska räknas. Fy fan vilka anklagelser du kommer med hela tiden. Varje kväll är det något nytt."
"Som vadå?"
"Men du vill att jag ska köpa "riktiga kläder" sa du igår till exempel. Vad är det för fel på dressmann? Det är ju billigt och bra kvalitet."
"Just det, varför tror du att det är billigt egentligen? För att det som ut som att du kommer från ett krigshärjat Sovjet när du har på dig de där jävla Leninjeansen"
"Haha! Där var du allt lite rolig... nu skiter jag i det här, jag ska gå och titta till Lillen, klockan är ju snart åtta."

Louise svarar inte, istället kryper hon fram till dvdhyllan och plockar ut en film. "Pretty woman". Hon tar fjärrkontrollen och trycker på play. Milton står tyst och betraktar henne.
"Skulle inte du kolla till Lillen?" Frågar hon besvärat.
"Ja.. eeh jo, jag ska."

Milton går ut i köket igen och hämtar skålen, innan trappan stannar han i hallen och plockar ner nyckelknippan från väggen. Han låser upp dörren till källartrappan och börjar gå ner. Det luktar surt, sticker lite i näsan på Milton som tänder i taket när han kommit när till källaren. Det är en naken glödlampa som hänger i taket. I det smutsiga rummet ligger lagrat damm, mögel och diverse hantverksverktyg som Milton någon gång köpt men som han aldrig använder. Han går fram till mitten av rummet, ställer ned skålen på marken och knackar hårt fem gånger på kistlocket. Genast hör han hur det rör sig där inne. Kistan på ungefär 2X2 meter är svart med förstärka bronskanter och har tre rejäla hänglås. Milton slår hårt två gånger igen på kistlocket till han inte längre hör några ljud från inuti kistan.
"Bra" säger han stilla.
Han låser upp första låset utan några problem men när han fått upp lås nummer två börjar det stöka inuti kistan igen och han slår hårt tre gånger på locket.
"Lugna!" Säger han, nu lite hårdare och ordentligt.

Milton låser upp det tredje låset och häver upp kistlocket. Ett dovt suckande hörs och den gamle mannen, som är naken, börjar genast huttra i källarkylan.

"Jooodå, nu är det kvällsmat som gäller för Lille Gordy" viskar Milton ömt.