Thursday, February 26, 2009

Perspektiv på "Milk" i Expressen 26/02


I Kalifornien har debatten kring homoäktenskap blossat upp igen. Lagförslaget Proposition 8, som förbjuder homoäktenskap, gick igenom i samband med valet i höstas. Samtidigt har Gus van Sants senaste storfilm Milk med Sean Penn i huvudrollen nyligen plockat ner dubbla Oscarstatyetter från duktighetsträdet.
Filmen är en sann historia om Harvey Milk, USA:s förste öppet homosexuella politiker som någonsin klättrat till en hög maktposition, men som blev mördad strax efter stort politiskt genomslag.
Antony Hegarty i emogruppen Antony and the Johnsons är dock inte så nöjd med Milk och jämför filmen med gamla rasistiska ”minstrel shows”. En skamfläck av rasism i USA:s kultur där vita artister målade sig ”black faced” och uppträdde i varieteter.
Hegarty menar i en intervju med New York Magazine att Sean Penns Oscarbelönade och fjolliga rolltolkning i Milk är detsamma ”som att måla ansiktet i svart färg” och ”ett perverst sätt av de här heterosexuella jävlarna för att bygga upp sina karriärer, de spökar ut sig med femininitet utan att hållas ansvariga”.

Och bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.
Och trots att regissören Gus van Sant är gay själv, får den enda flatan i Milk dessutom samma spelrum som en svart elev i en high schoolfilm brukar få. Ett par obligatoriska repliker utan värde för dramaturgin och en minnesbild i eftertexterna.
En ensam, men tungviktig, motståndare till de överrepresenterade bilderna av bögar som ”gay och goda” är i den stenhårda karaktären Omar Little i insomnade serien The Wire. Omar är en enmansarmé till gangster i Baltimores knarkkvarter. Supersvart och supergay.
Kanske håller ”bög” sakta på att bli ”det nya svarta”. I dubbel bemärkelse.

Publicerad i Expressen Kultur 26/02/09

Relaterat: gillar Fredrik Strages text från i måndags om hur den manliga bögkyssen är en oscarsvinnande version av att göra actionstunts.

7 comments:

Christopher said...

lad-di-da, Expressen kultur! Här kommer man upp sig i samhället. Fint!

Christopher said...

Dock: Omar Little.

Kristoffer Viita said...

Heh, du är inte först med att se det där... Det kommer en rättelse i morgondagens tidning... och blogg.

Ward said...

Bra krönika. Jag har nu inte sett Milk, men får väl lita på ditt omdöma att van Sant använder den schabloniserade bögbilden dårå. Det går i så fall ganska stick i stäv med, vad jag kan minnas, samtliga hans andra filmer, som faktiskt förskjuter den bilden oftare än sällan.

Omar White förresten, var inte det han den ständigt nervösa psykopaten i OZ? Och i OZ fanns ju också exempel på den stenhårda bögen, Chris Keller.

Anonymous said...

Ja, Omar White i Oz! Och Keller. Där är iofs alla jävligt hårda bögar av varierande orsaker. Det balla med Omar i Wire är ju mer att han råkar vara bög. Mer än att han är bög som råkar vara gangster, viktig skillnad.

Och Ja, jag brukar ju älska Van Sant annars. My private Idaho är långt borta från Milks konventionella värld. Men jag skyller nog mest av allt på Sean Penn.

Anonymous said...

jag infaller i chris raljanta "oh-la-la", fast givetvis med en djup beundran och respekt i botten. big up!

Kristoffer Viita said...

Thank u darling.