Såg precis Mannen utan minne av fina finnen Aki Kaurismäki. Tyvvär lite fel dag att kolla den kände jag. På bakissöndagen skall högst lättsamma filmer konsumeras. Nu blev jag väldigt blödig som resultat av detta snedsteg. Den var skön filmen, "skrotnisse och hans vänner" i tempot liksom och ganska mycket tystnad. Det är en typ av film där det viktiga inte är vad som sägs utan vem som säger det, och hur det sägs. Den känslan fick jag idag.
Helt orelaterat så har jag inte bestämt mig vad jag ska tycka om Nöjesguidens skribent Maxim Lindqvist. Hans enorma kvinnoförakt är förmodligen bara en pose vilket för dens skull är ganska underhållande. Detsamma gäller "svaghetshatet" som en karl på dagens skiva (minns ej namn) kallade det ganska träffande. Jag tror inte att det är äkta till 100% utan att Maxim bara vill provocera dem som är benägna att bli provocerade, och få resten att dra på läpparna i riktning uppåt. Det enda lilla jag retar mig på är Maxims recensioner som visst, är icke-PK härligt underhållande, men eftersom Maxim aldrig visar sina känslor i annat än förakt och hat, en jargong som inte verkar helt sann, så blir det ju i princip omöjligt att se om vår smak har något gemensamt och på något sätt dra någon nytta av recensionen. Jag vet inte om det spelar så stor roll i och för sig. Humor är ju roligt och recensenter finns det redan för många av för att jag själv ska ha det svårt att hitta arbete.
Helt orelaterat 2.0: Jag och min vän Linus spånade ihop sommarens grymmaste rätt igår.
Pasta, penne rigate i olika färger, ruccola, gurka, tomat, pesto, fetaost. Rör ihop det kalt och käka. Smakar svingott och lämnar ingen sten i magen. Sommarens middag är detta och dessert är ju den redan givna Snickersglassen.
(lägger "gruppsex" som etikett här nere eftersom det ger träffar på bloggportalen)
No comments:
Post a Comment