The Touch

I dagens NSD finns min intervju med housetrion The Touch. Den är väldigt slaktad så jag publicerar nedan en längre (och roligare) version av intervjun.

The Touch är en trio norrbottningar med dator och oändliga musikreferenser som på kort tid blivit uppmärksammade i Göteborgs klubbvärld för sin grymt dansanta, ”maximerade” tehnopop/Electro/house. Och deras val av scenkläder har gjort intryck då de klätt upp sig i silvriga kroppsstrumpor under en viss fest för Nöjesguidens Göteborgspris. NSD: s utsände bjuder killarna på kardemummabullar i deras studio Brewhouse i Göteborg, ett stenkast från nöjesfältet Liseberg.

Varför startades The Touch?

- Vi var ganska peppade på att göra nånting snabbt, smidigt och bra. Spela in det och sedan trycka det på sjutumsvinyl som vi skulle ha hemma under sängen, för att ha kontroll. Det blev vår drivkraft. Vi hade dåliga erfarenheter av att göra musik man inte har kontroll över själv. Saker och ting rinner en ur händerna. Så småningom hamnade vi i studion och började göra musik.
- Andreas: Vi gick samman för två år sen. Sen gick det nästan ett år utan att vi gjorde något som var värt att visa upp.
- Johan: Vi har inte visat upp nåt från den tiden.
- Men ni har kvar det?
- Johan: Jodå, nintendofanfarer, en och annan poplåt. Alla möjliga Idéer du vet.
- Andreas: Hade vi målat istället för att göra musik hade det varit vårt skissblock.
- Hur mycket har ni spelat ute?
- Det går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vi har spelat i sthlm en gång, Göteborg några gånger, det första giget vi gjorde var på Glory boat. Nu börjar det kännas mer naturligt än det gjorde i somras när vi precis börjat spela på allvar.
- Andreas: Det beror också på att vi vill göra en viss typ av spelningar, en viss typ av evenemang inför en viss typ av människor för att det ska funka. Då får vi vara ganska selektiva med vad vi tackar ja till. Vi hade kunnat spela mer, men då hade förmodligen inte musiken kommit till sin rätt.
- Har ni fått tacka nej många gånger?
- Johan: Ja. Ganska många. Eller så har vi inte svarat. (skratt)
- Olov: Ibland så har vi sagt nej helt enkelt, ibland har vi sagt ”Okej, men då vill vi ha det här och det här.” Så det har alltid varit på våra villkor.
- Vad har ni bett om?
- Andreas: Att inte spela på en rockscen t ex, vissa spelningar har inte blivit av för att vi velat ha för mycket laser och det inte gått att fixa fram.
- Olov: Då säger vi nej eftersom det inte är värt att göra en spelning där vi inte kan få det exakt som vi vill ha det. Vi vet ju liksom vad vi vill göra, det är bara dumt att inte göra det.
- Andreas: Så har vi tackat nej till ett Italienskt skivkontrakt nu under våren också.
- Johan: De hade inte så snygg logga…
- Andreas: Ja på samma sätt som vi är noga med vilka spelningar vi tar så är det viktigt att inte hoppa på första bästa erbjudande för att man vill jobba. (skivbolags) Människan måste ju brinna mer för vår grej än vi gör, och vi är väldigt passionerade.
- Lina Öhman från Luleå, numera också bosatt i Göteborg arrangerar ovan nämnda klubben Glory Boat och sjunger på några av The Touchs låtar.
- Vi har ganska många som vi jobbar med.
- Det börjar mer och mer bli ett litet kollektiv kring delar av Göteborgs klubbvärld där vi ingår i ett led och hon arrangerar ju grymma klubbar och vi känner ju henne sen tidigare. Hon dyker upp här ibland och gör sin grej jättebra. Så numera är hon väl The Touchs bästa väninna.
- En Obligatorisk fråga då: Hur kom ni på bandnamnet?- Andreas: Det är nog det vi jobbat hårdast med och sen var det bara något vi sa i slutändan.
- Johan: Vi tog det från ett gubbrockband i Dallas.
- Ni har snott det alltså?
- Ja. Vi var inne på Primal Scream först.
- Vad anser ni om begreppet ”New Rave”
- Det är väl något som uppfanns av new musical express i somras när de märke att kidsen började köpa glowsticks i London igen. När de upptäckte att de inte hade något namn för Klaxons och typ tre andra band.
- Det känns lite absurt, det där är ett begrepp som i alla fall från mitt perspektiv kommit till utan att det finns en scen att backa upp den.
- Johan: Scenen har ju kommit ur begreppet sen, med tightsen och de stora tröjorna.
(New Rave spekulationerna blir utdragna och efter långt överläggande verkar The Touch vara överens om att det en påhittad kultur som de inte själva har någon del i.)
- Andreas: Vi gör musik att dansa till och om folk vill säga att de dansar till new rave när de slår på vår musik så väl det okej.
- Men mer ”raveiga” grejer har ju kommit tillbaka. Saker man garvat åt för ett par år sedan tycker man går att använda nu.
- Andreas: Det är väl en reaktion mot att Stureplan och Avenyn kidnappade och våldtog all bra house som gjordes i slutet av 90-talet och gjorde hemskt loungemusik av det.

- Andreas: Det finns väl alltid nischgrupper.
- Johan: Vi är en nischgrupp då, jag tyckte att det lät bra.
- Andreas: Jag som varit inne på dansmusik sedan jag var 12 har sett att det aldrig funnits så mycket house, electro, new raveklubbar eller vad man nu vill kalla det. Nu är det i ropet i två-tre år och sedan kanske det falnar ner och dör och går tillbaka till dem som väljer att bry sig om det.
- Man kan säga att ni ligger rätt i tiden?
- Johan: Vi har alltid varit rätt i tiden
- Ni skapar trenderna?
- Andreas: Det får stå för dig. (Men du får jättegärna skriva det)

Något som The Touch blivit omtalade för är sina scenkläder. När de spelade på festen för nöjesguidens Göteborgspris uppträdde de i silvriga kroppsstrumpor. Även om det bara hänt en gång så gjorde utstyrseln ett stort intryck.
- Vi började dricka sprit klockan sju på kvällen och skulle inte spela fören 03. efter ett tag kändes det som den mest naturliga sak i världen.

För en tid sedan berättade killarna I en intervju med P3 pop om musikens agenda. Mantrat att ständigt ”Maximera” som toppar i deras låt ”Maximization nation”. Men när jag frågar om det menar de att det är gamla nyheter, att det känns som att de ”maxat klart nu”.

- Vad är den nya grejen?- Andreas: Ghettotech, helt klart.
- Johan: Är det det nya? Jag trodde vi var förbi det?
- Olov: Man kanske kan säga att ”maximeringen” redan finns inpräntat i människors medvetande nu. Vi behöver inte stå och skrika åt folk att maximera, det finns redan i ryggraden på folk när de går ut på klubben, så nu kan vi koncentrera oss på andra saker.
- Det blir ju Ghettotech ur våra förutsättningar.
- Maxad Ghettotech.

- En fråga till Johan, vad är det du inspireras av hos Caligula? (Står under influenser på deras Myspace)

- Johan: I ärlighetens namn så trodde jag hela tiden att det var ett Casino…
- Var då? Ett Las Vegas Casino?
- …Men det visade sig vara en porrklubb i Borås.
- Olov: Skämtar du? Eller är det sant?
- Johan: Jag skämtar.
- Andreas: Om Porrklubben eller Casinot?
- Johan: Om båda. (Massivt skratt) Nae jag har inget svar på den frågan, det är väl den där filmen med Malcolm Mcdowell.
- Har ni några gemensamma barndomsförebilder?
- Johan: Metallica.
- Hur blev ni upptäckta? Av Fredrik på Trunkfunk records?
- Han är en bekant till oss. Det var inte den där klassiska ”rätt person var på rätt ställe” Man kan säga att vi blir upptäckta hela tiden, eller så har vi inte blivit ”upptäckta” än.
- Vi blev inte mer upptäckta av honom än vi blir av en 13-åring på myspace.
- Men Fredrik är jätteduktig, bra på alla sätt och han har ett bra bolag.

Planen är att The Touchs första EP skall släppas i juli. Innan dess väntar en spelning på stora dansscenen på sommarens Hultsfredsfestival som de dock tackade nej till två gånger innan de gav med sig. Tid, dag och tekniska krav uppfylldes inte från början, men Norrbottningarna stod på sig och fick till slut de förutsättningar de behövde för att göra spelningen på sitt sätt.

- Det finns ingen anledning att åka och spela på en stor festival bara för att det är en stor festival, om vi inte får göra det som vi vill.
- Har ni varit i Hultsfred tidigare?
- Nej, aldrig.
- Andreas: Jag har aldrig uppskattat det där med att kräla runt i Lera…
- Olov: Ingen av oss uppskattar att åka på festival och leva ”festivallivet”
- Johan: Vi gillar mer att campa om man ska vara ute i naturen. Eller jag gillar ju inte att campa heller men…
- Johan: Man måste väl göra det när man är ung förstås. Alla gör väl det, åker på trästocks och super sig skitfull, börjar lipa och somnar i vattnet.
- Andreas: Var det där självbiografiskt?
- Kan jag sno en bulle till?
- Självklart.
- Tänker ni någonsin spela i Norrbotten?
- Johan: I Töre? (skratt) Det känns bättre att vara hemkommen trubadur till Töre marknad. Eller hemkommen hårdrockare.
- Andreas: Om någon styr upp en källare där det finns ordentligt med laser, bra rökmaskin och 140 danssugna människor så.
- Det var allt jag hade, känner ni er nöjda?
- Jodå, får man hälsa?
- Nja.