Såg Larry Clarks Wassup Rockers idag. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tycka. Som vanligt när det gäller Clark (Kids, Ken Park) så handlar det om ett gäng skateande problemungdomar på glid (höhö). Den här gången har de dock tighta jeans och är latinamerikaner. Efter ungefär en halvtimme av skate, självmordtankar, petting, lite häng och mummlig dialog drar de från South Central till Beverly Hills för att göra ollies nerför en trapp. De blir inbjudna på sex av två vita tjejer där det blir otroligt nedtonad sexuell spänning (för att vara Clark) innan killarna blir spöade av Beverly Hillsversionen av Ryan Atwood och Seth Coen (koftor i hillsen). Skaterskidsen drar vidare och hoppar över muren till en "hipp" Hollywoodsk hemmafest. Där råkar de ha ihjäl en pervers fotograf som försöker antasta en av pojkarna. Så fortsätter det ett tag till, raising hell in Beverly Hills. Typ.
Alltså, Det är så flummigt alltihop. Killarna är ju inga skådespelare direkt, Så även om det känns ganska "äkta" med det tysta, grötiga pratet och det händelselösa hängandet så väger inte detta upp faktumet att huvudpersonen är helt ointressant. Okej, så du är 15 med mopedmustasch, jag hör inte vad du säger. Har du någon kvalité som gör att jag borde tycka om dig? Eller bara bry mig det minsta? Ursäkta, jag hörde inte...Och de oändliga skatesekvanserna. Alltså jag är ex-skater och ÄLSKAR grym brädporr á la Lords of dogtown, men shit. Det är så fult detta, hela filmen är risigt filmad och snubbarna är väl inga Ali Boulalas direkt. Alltså det är ingen bottenfilm, den är godkänd, för fans av Clark åtminstone. Om man känner efter riktigt mycket så finns nog en liten nypa The Warriors (1979). Och någonstans gillar jag Clark för att han gör något helt nytt. Men nytt är inte per automatik bra, däremot om han fortsätter försöka så kanske, kanske.
No comments:
Post a Comment