Saturday, May 10, 2008

Fuckin adolescent konstsim


Franska Naissance des pieuvres (Eng titel Water Lilies) är ett stycke ungdomsfilm ni bör kolla in. Tre unga tjejer med problem, och befriande nog är inte de problemen män. Eller, inte så mycket i alla fall. Jag kommer och tänka på Fucking Åmål i liknelse, som ju också handlade om unga kvinnors utforskande av homosexualitet genom utanförskap.
Fucking Å presenterade dock homosexualiteten som den enda utvägen för Elin och Agnes. Vad skulle de annars gjort egentligen? Killarna tillgängliga i den filmen ju var idioter på gränsen till efterblivna (minns: "höhö min mobil är mindre än din").
Och jag vet inte, det budskapet är väl lite som börja äta kexchoklad bara för att konsum sålt slut snickers för dagen? Såvida man inte gillar kexchoklad bättre förstås, då är det ju helt okej. Men gillar man det bara för att man ogillar att vara utan vettig snickers? Då kanske man bör shoppa någon annanstans.

Céline Sciamma som skrivit och regisserat Water Lilies, har inte riktigt samma radikala agenda som Lukas Moodyson.
Filmen handlar om en konstsimmande populärblondin, hennes späda beundrarinna samt en textbook tjockis (komplett med tårar efter misslyckad tonårsfest). Populärblondinen Floriane älskar mäns uppmärksamhet även om hon clearly är bi-curious på beundrarinnan Marie. Knepig situation. Särskilt när tjockisenAnne sliter och drar i Marie med sina egna (hetero)kärleksproblem. Marie försöker vara Floriane till lags som länge märkt vad som pågått men nöjt sig med att reta Marie som hon gör med alla män hon träffar. Det är inte för att hon är elak, utan mest för att hon som de flesta 15-åringar inte vet vad hon vill. Hynek skriver mer om filmen här.

Inget lyckligt "det här är min tjej, nu ska vi gå och knulla"-slut blir det heller. Homosexualiteten "vinner" varken över vänskap eller heterosexualitet. Och det är för att Céline Sciamma inte heller skildrar det som en tävling.

2 comments:

30+ said...

Din släkting?

http://www.viita.se/

Kristoffer Viita said...

Yes, morsan är det. Hon skriver en del om Focault och om skogen. Bra grejer.