Självmordsbrev från Tila Tequila

Hej mina älsklingar! Jag är ledsen nu och när ni läser det här har jag tagit mitt liv. Det har varit mycket bråk i huset en senaste tiden. Amber kallade Samatha för "värsta fittan" och Tomboy Dani bara satt där med sin snedlugg, fräknar och såg söt ut. Jag bara grät, men sen kändes det helt okej. Typ en minut efteråt (HAHA!)
Jag har älskat att ha 16 tjejer och 16 killar att välja mellan, tvinga dem att förnedra sig för min egen underhållning. Problemet är att ju mer de apat sig desto mindre har jag velat ligga med dem. När Domenico hade sina äckliga tre knappar uppnäppt på skjortan bad jag honom dra åt helvete. Det är svårt att ta farväl.

För sanningen är att jag hatar mig själv mest av alla. Vad har jag egentligen att erbjuda? Jag ser ut som en anorektisk eltandborste och min personlighet är lika töntig som all Vampyrhype i svensk media. Jag menar: Jag älskar att ha makten att förstöra andras liv, men det räcker inte. Jag måste kunna respektera mig själv under tiden. Utan fem årslöner lagda på plastikkirurgi och en tre års resa i indien där jag kan hitta mig själv - kommer jag ha svårt att se mig själv i spegeln på morgonen. Jag förtjänar ju inte att dö, det är bara det att jag inte har tålamod att leva utan konstant underhållning, och den här världen har helt enkelt inte vad jag kräver.

A shot at love var igår.
A shot in the face är här och nu.

Yours truly.

/Tila