Lathet provocerar mig.

Jag ställde mig själv frågan varför extrem fetma är så provokativt? Svaret är precis som på många andra frågor om varför jag irriteras: det är lathet.

Förtydling: En fikafetma bestående av 10-15 kilo över BMIstandarden är egentligen bara sunt, detta skulle jag säga tyder på allt annat än lathet. Snarare bevisar det att personen i fråga har så mycket att göra, att denne inte har någon tid att tänka på promenader med stavar innan frukost och två glas vatten varje halvtimme. En människa som väger in på 150 kg+ däremot, har gett upp. På samma sätt som någon med mjukisbyxor och foppatofflor ute på stan signalerar denna massiva kroppshydda att som Jerry Seinfeld sade om George sweatpantsmannekängande: "The message your sending to the world is: I'm already miserable, I might as well be comfortable".

På samma sätt som det är enkelt att sluta röra på sig och med svettig handflata låta dressingen ersätta andra vitala kroppsvätskor, är det enkelt att lyssna på dansbandsmusik. Detta eftersom det inte kräver någon tankeverksamhet, annat än själva reglerna i dansandet (men det är en annan femma). Eller att titta på collegegrabbiga skräpfilmer som "Beerfest". Det är dock inte tillgången av glass, dålig musik eller ruttna filmer som provocerar utan snarare konsumenten av lättjan. "Fan vad kul det ska bli att se Timbuktu i helgen" - Personen som är lat är den som irriterar mig.

Jag var tillsammans med en tjej som varje gång jag försökte analysera något popkulturellt gjorde sig lustig över det. Som om det var lite töntigt och nästan lite omanligt att hålla på och tolka saker hela tiden. Jag blev sur och till sist dumpad eftersom jag var "ganska svår". Det hade naturligtvis tagit slut förr eller senare, men det här med "svår" som något negativt gjorde mig rätt grinig.

Riktiga män tänker inte efter, de gör. De tar vad som serveras. Riktiga män ifrågasätter inte, de ifrågasätts. Riktiga män är... lata?

Är lättja attraktivt? Och är de kanske för att någon i mjukisbyxor är så bekväm när jag själv klätt mig i obekväma stuprör som är så störigt?

Självklart finns det mycket dubbelmoral i den här texten eftersom jag själv är någon av de lataste personer jag känner, Vaför tror ni att jag sitter och skriver blogg (lyssnandes på The Hives) när jag egentligen borde nöta på min hemtenta? Just det, Lay-Z. Dessutom är det ju jävligt alliansen att klaga på att folk är lata och "inte gör rätt för sig". Så tro inget sånt, försäkringskassan verkar vara ganska elaka och A-kassa är något bra. Att arbeta med något vidrigt bara för att "arbeta" är inte bra.
Jag är helt för viss slackerromantik. Men så länge du lyssnar på lite ordentlig musik (typ Radioheads nya) och kanske varvar dina high-schoolkomedier med en Fellinifilm (eller åtminstone en Fincher) nu och då så är det okej om du käkar på BK ofta.

Balans kallas det.




The Twist: Jag skrattade högt flera gånger till Beerfest förra helgen: "Real funny, Deutsch bag"
Fy fan...